Jag har haft en personlig kontakt på Fk som varit helt ok, jag har kunnat ringa henne direkt om det varit oklarheter och dom har alltid lösts. Vår personkemi har stämt bra, kanske för hon är från grannbyn   

Nu ringde hon mig för ett tag sen och tyckte jag skulle söka hel sjukersättning. Hon upplevde att det var lite lättare nu och eftersom Arbetsförmedlingen inte kunnat hjälpa mig de månader jag var utförsäkrad och jag bara blir sämre i mina leder så tyckte hon det var dags för det. Har ju på halvtid sen länge.

Det tog emot så klart, saknar jättemycket att jobba men samtidigt märker jag ju att jag klarar av färre och färre saker. Men det har sin process det där att ställa om hjärnan. Efter att ha grubblat ett antal veckor så skickade jag iaf in en ansökan med alla intyg som behövdes. Eftersom min sjp upphör 2 juni så sökte jag från juni. Fick brev efter ett tag vem som skulle handlägga o.s.v

Idag ringde hon och ställde lite frågor och det är väl helt ok. Men hon sa också något som gjorde mig så trött.

"Du måste ha klart för dig, att om vi t.ex beviljar det här från maj och du fått sjp då så måste du betala tillbaka den, även om vi beslutar ett halvår senare"

Ja men vem har kvar sina pengar från maj i november? Inte räcker mina så länge iaf.

Varför kan dom inte beviljas från det datum jag ansöker?

Vad ska jag leva av mellan juni och nov?

Kan någon förklara det här för mig?

Hon gjorde också klart för mig att det inte alls var så troligt som min kontakt tyckte att det skulle bli beviljat.

Ja min kontakt har följt mig och sett min försämring under flera år.

Har haft min husläkare i 23 år men hennes ord betvivlas tydligen också precis som röngenbilder och vad ortopederna säger.

Varför får dom mig att känna mig som en fuskare fast jag inte är det, hela hennes attityd gick ut på det idag. Jag skulle minsann inte ta för givet.... och hon pratade med mig 20 min i telefon idag, vi har aldrig träffats.

Fick också känslan av att hon fokuserade mer på vikten än min sjukdom, hon sa det naturligtvis inte för då... men...

Hon ifrågasatte också varför jag inte fått den hjälp jag behövt, ja men välkommen i klubben, det har jag också men det får väl även hon ta med de politiker som beslutat om dessa nedskärningar. Undrar om hon skulle få svar? Jag har inte fått det.

Egentligen orkar jag inte bry mig, har inte den kraften. Jag har jämt göra med att få ihop mitt liv som det är nu med värk och annat elände. Trycker undan det här och lägger energi på det om och när det behövs. OM jag klarar det, herregud om 3½ år går jag i pension ska detta pågå tills dess då finns det nog ingen Neta att pensionera tror jag. Inte för att jag är självmordsbenägen, inte alls men kommer min kropp att orka tjafsa med Fk så länge?

Varför kan inte jag få lugn och ro, tror inte det är bra för mig att leva under ständig osäkerhet. Jag vill må så bra jag kan under de här förutsättningarna. Jag har jobbat sen sextiotalet, betalt en himla massa pengar i skatt och sociala avgifter. Uppfostrat tre världsmedborgare. Det är min tur nu!

Jag börjar få nog!