I den fina trädgården med lekplats så invigdes idag det 5e huset i Sverige. Här kan du läsa lite mer om husen och deras bidragsgivare.

Vi var en brokig skara av politiker, folk från både Ronald McDonalds barnfond och grundaren av hamburgerkedjorna, sjukhusfolk, ambassadörer och förutom oss iaf en ytterligare drabbad familj förutom dom som bor i huset idag. 150 personer.

Klicka på alla bilder för att se dom större.

    Den här tjejen hette Ida och kom från Örbyhus. Under tiden vi minglade med lite bubbel och äppelklyftor (vansinnigt gott som tilltugg) så spelade hon och sjöng tre låtar.

  Stockholms nations kör Erato, ni vet dom med kesoburkarna, underhöll vid ett par tillfällen.

  Socialminister Göran Hägglund talade, även Barncancerfondens ordförande och tf chefen på Akademiska barnsjukhuset.

  Laila Bagge är en av ambassadörerna för huset och hon intervjuades av Barnfondens ordförande.

      Dom här killarna fick vi ett trevligt samtal med efteråt, Paul Lederhausen är grundaren av McDonalds i Sverige. När hans dotter Erica dog i Cystisk Fibros, 16 år gammal så byggde han med hjälp av sin vän Mats Paulsson PEAB, det första Ronald McDonalds hus i Sverige. Mats son Stefan avled 2008 i cancer och har ett eget rum i Linköpingshuset.

Dom skänkte en "Handskakning" i lättbetong till huset i Uppsala, en sån finns i alla hus.

  Invigningen avslutades med att Erato kom tillbaka och sjöng sen släppte barnen i huset upp 14 st hjärtballonger, varje ballong motsvarar ett av dom hittills 14 färdigställda rummen i huset. Fanfarer och ballonger hör hop så klart och sen bjöds det på en lättare lunch.

Om ni tittar på bilderna så ser ni en tjej som sitter längst fram i marinblå kläder. Hon kommer från Gävle. Den 3 juli satt hon och åt frukost på sin altan, gravid i 6e månaden. Hon tog bussen till jobbet som vanligt men sen hände det som inte fick hända.

Bebisen ville komma ut och mådde inte så bra, vägde strax under 500 gr. Diagnosen kan vi strunta i men där stod hon och undrade var hon skulle göra av och med sina andra 2 barn, hon förstod ju att hon skulle behöva vara på sjukhus med den nyfödda länge.

Fick ett tips av sin doktor om Ronald McDonald Hus och mailade dit, fick svar att dom var välkomna.

Det hon sen berättade fick mina tårar att rinna, hon sa exakt det som jag brukar berätta om känslan man hade när man kom till huset första gången. Jag tänker inte återge det hon sa men det kunde lika gärna varit jag som sa det där orden och det jag kände för 15 år sedan när vi kom till Huddinge.

Vi hamnade vid samma lunchbord och dom berättade då mer, exakt det vi också upplevde vad gäller t.ex vänner som inte riktigt klarar av det som händer m.m

Vi kunde ge dom en del tips och bekräfta det dom kände och upplevt. Diagnoserna är milsvida från varandra men upplevelsen och maktlösheten är den samma men också de positiva och den trygghet man känner av att få bo på Ronald McDonald hus, vad lekterapin och dess personal betyder m.m

Jag hoppas jag kommer att träffa dom igen. Vill ju höra hur det går.

Tack Lotta och alla inblandade för en trevlig stund.