Har tittat på en repris av programmet idag och börjar fundera på gränserna. Är det skillnad på fanatism och stalking? Är stalking bara otrevlig? Finns det några som fått till en bra relation efter att nån dykt upp hela tiden?

Sökte på fanatism och på en psykologsida stod under "Fanatism är" bl.a det här: "Personer som har någon som sin idol kallas denna persons fanklubb."

Kommer alltså ordet "fans" av fanatism? Isf känns det ju inget bra att kalla sig "ett stort fan av" eller?

Om man ser till min/vår intressevärld som då är att lyssna på och dansa till bra band, är vi fanatiska om vi väljer ut ett eller ett fåtal man åker på? Hur ofta ska det bli innan det är sjukligt? Hor långt är "normalt" att åka? Den sista frågan poppade upp när jag minns Andreas f.d medlem i Highlights kommentar om dom som stalkade honom. Tror han sa nåt om "när dom dök upp i norrland, kände vi att det inte stämde"

Men det här husbilsfolket då som man t.ex ser utanför Fyris, vet att många åkte efter t.ex CL, kanske inte till norrland men väl häromkring, är det fanatism? Om jag åker på flera spelningar i rad är jag fanatiker då?

Skulle va intressant att veta om nåt band suckar om samma personer kommer igen och igen, min erfarenhet är ju inte den men.... Beror väl iofs på hur man är själv också, har ju också varit med om killar som kommer till oss ist för sätta sig hos tjejerna som hängt framför scen. Som par är man väl "mindre farlig"

Medans jag skriver det här minns jag en incident i en stad långt härifrån när C var prao, en av killarna hade fått bra kontakt med en tjej, inget "ragg" (tror jag) utan dom klickade helt enkelt. Så kom det en annan som han väl var lite irreterad på just för hon dök upp överallt, men hon hade åkt väldigt långt så han tyckte väl att han "måste" prata med henne. Det fick till följd att den andra gick. Han var inte glad. Då kände jag att det gick lite överstyr eller vad jag ska säga. Han skämtade så klart bort det o jag hoppas han träffade den första fler gånger. Han kanske kände henne så han hade nr o så det vet ju inte jag men då blev det lite påtagligt det där med orkesterbrudar om man säger så. Tror hon åkte 40 mil eller nåt, så hon var kanske fanatisk ändå.

Vet när vi var unga då for vi ju runt, då åkte man ju skitlångt om man åkte till Hedemora. En gång var vi hos en danskompis som flyttat till Falun, och en orkester vi brukade dansa till i Skultuna, tror dom hette Fredriks spelade i Borlänge så vi åkte dit och dom blev nästan chockade över att vi kom, men på ett positivt sätt ändå. Vi var ju ett gäng av idel par.

Ja det var den världen men stalkers då? Knyter an lite till förra inlägget om relationer. När en partner som får nobben inte kan släppa taget, till o med kan skada andra. På wikipedia står det att en stalker lider av förföljningssyndrom, ja det kan vi ju vara överens om. Men om ni klickar på länken så står det där att det finns 3 sorter eller kanske stadier. När övergår fanatism i stalking?

Har en bekants kompis som var utsatt av en f.d partner, som hittade henne vart hon än tog vägen. Tror hon hade all upptänkligt skydd som fanns. Men där var hans kompisar med också och "hjälpte till" Vad kallas en sån människa? Medstalker? Hur funkar man då? Försöker söka på "medstalker" men får bara upp "med stalker"

Vet inte hur hon har det idag men hon flyttade till en större ö och hittade en ny kille.

Ja det var lite funderingar som poppade upp när jag såg programmet, nu ska jag fixa mat fort som attan före Moreus   

Blev en diskussion på fejjan om relationer häromdan, frågan var "Skulle du kunna ge upp på ditt barn och isf av vilken orsak?"

Det här är ungefär vad som kom fram där och i senare samtal.

Först svarade alla tvärt nej, eller aldrig. Där kanske dom flesta hade mindre barn eller mest döttrar.

Men sen kom min kloka kompis Eva in och skrev "Jo om dom struntade i mig totalt eller utnyttjade mig"

Senare, ja om mitt barn gjorde som pappan på Dalarö eller som Breivik, ja då var vi inne på extremfall.

Ja tror att som regel har vi mammor mest kontakt med våra döttrar när dom bildar egna familjer, killarna klarar sig själva på nåt vis. Visst finns det undantag så klart.

Men vad är acceptabelt? Är det t.ex ok att "aldrig" höra av sig, glömma Mors dag o födelsedagar? Eller komma med dåliga bortförklaringar, ni vet som i sången.

Jag tycker inte det, jo kanske om man kommer eller ringer lite då och då, då är det kanske inte hela världen, men om dom aldrig hör av sig annars skulle jag nog bli väldigt besviken om dom glömde min födelsedag eller bara struntade i Mors dag t.ex

När var du hemma hos dina föräldrar senast?

Är det skillnad på hur söner och döttrar gör då? Man hoppas ju inte det. Är det skillnad på hur långt bort från föräldrarna man bor då? Där var väl de flesta överens om att med dagens teknik behöver det inte vara så.

Men sen finns dom ju där ändå, sonen Breivik, pappan som bränner inne sina barn och en farmors/farfars barnbarn. Pappan/mamman som struntar i sin tonårsdotter för hon väljer att bo hos den andra föräldern. Pappan/mamman som bara ägnar sig åt sin nya familj och "glömmer" barnen från det tidigare förhållandet. Pappor/mammor som inte levt med sina barn nånsin eller som har flera barn med olika mammor och ändå inte har bra kontakt.

Hur funkar dom? Hur tänker man? För mig är det en gåta.

Dåliga relationer med f.d partners verkar vara mer regel än undantag, jag är själv inget undantag där. Fast det fixade sig när barnbarnen kom, ibland får man skärpa till sig.

Sen svärxxxx-problemet, hur många relationer är förstörda mellan föräldrar - barn p.g.a det? Finns så klart men det tyder ju på dåligt kurage från den egna avkomman.

Hur mkt ska man lägga sig i? Ingenting så klart! OM inte det finns barn med som far direkt illa.

Ska man ligga på för att få träffa sina barnbarn? Ja till en viss del så klart men det är väl annars föräldrarnas skyldighet.

I vilket läge kan man helt strunta i sina föräldrar? Om man mår direkt dåligt av att träffa dom, kan vara t.ex missbruk eller psykisk sjukdom. Annars finns inga ursäkter för det.

Kompisrelationer då? Ja där märker man väl snart vilka som man mår bra av att umgås med. Där togs också falskhet upp, finns mkt sånt och här kan man ju som tur är välja själv. Vänner som sviker? Skulle jag kunna skriva en avhandling om, man behöver bara få ett sjukt barn. Fast med facit i hand var dom ju inga vänner. Fanns andra som kom till ist, som tur var.

Arbetskamrater har man ju lite svårare att bara strunta i, förekommer nog mer falskhet och direkt mobbing på många arbetsplatser än man kan tro. Skrämmande tycker jag. Hur gör man där? Jag har inget riktigt bra svar tyvärr.

Kompisar på nätet? Kan man ha "riktiga vänner" där? Jag är tveksam men visst finns det undantag, min erfarenhet är att dom nog får hålla sig inom kategorin "bekanta" med några få undantag. Undantaget är då för det mesta folk som man träffat IRL senare och lärt känna men även där har vi praktexempel på falskhet. De flesta hade nog samma erfarenhet. Lätt att utge sig för något man inte är på nätet.

Ja det var många reflektioner, alla är inte mina egna. Men nog skulle man kunna ha samtalsämnen länge om sånna här saker som min vän E så klokt uttryckte det. Som för övrigt är en nätvän som blev en vän. ;) slog det mig nu.

Har inte haft nån håg alls till att gå ut på flera veckor, har ju åkt in och handlat o så och vi var ju på kryss i måndags men det där spontana scooteråkandet har jag inte haft lust med. Rädd för kylan kanske.

Men idag tog jag mig i kragen och lurade med Christine ut en sväng, först åkte vi ner i skogen på andra sidan stora vägen lite norrut.

Visar den här bilden stor så ni ser liljekonvaljens bär, var precis rödprickigt av dom så fint men också lite läskigt med tanke på en fin lekplats precis invid. Om barnen plockat smultron i sommar så tror dom ju säkert att dom här kan man också plocka. Men dom är ju riktigt giftiga.

Är lite less på min kamera i Iphonen, tycker inte den tar så bra bilder men ni ser väl ändå. Så fint med höstträd mot en blå himmel.

C började nytt jobb igår, hon ska bara jobba extra har ju sitt ledsageri också men igår hade hon stått 3 timmar vid ett stekbord och tyckt det var kul trots tre brännmärken    Var tydligen roliga killar som jobbade där också.

Sen ska hon ju vara volontär på Ronald McDonalds hus några timmar i månaden så nu börjar hon få fullt upp. Bra det att hon har nåt att göra och får in lite pengar medans hon bestämmer sig för vad hon ska bli när hon blir stor   

I helgen kommer kompisar till C hit och sover över, sonen till en i dansgänget och hans flickvän. Typ hennes bästa kompisar tror jag. Dom har ju känt varann jämt. Så trevliga o fina ungdomar.

Vi hade funderingar på Fyris på lö eftersom P-H är där och typ "alla" ska dit men eftersom vi har lite mkt utgifter nu ett tag så avstår vi, lite surt men man har ju sånna månader ibland och det händer ju lite grejer här senare i höst som inte är gratis precis. Man får prioritera och vi var ju på dom i måndags.

Gillar ju inte stället heller.

Hatar att ha dåligt med pengar men det är väl ett litet problem om man ser vad som händer i världen, jag har iaf så jag kan betala mina räkningar, har tak över huvudet o mat i frysarna och den där vinsten jag väntar på den uteblir ju. Så jag gillar läget så länge.

Det blir nog lugnt i helgen tror jag, kanske åker vi till Ö-hus o kollar in ett nytt uterum, om herrskapet är hemma. Annars finns nog att göra här också.

Klurar också på nåt att ha över benen på scootern nu när det inte är så varmt, helst ska det vara regntätt också eftersom ponchon behöver ligga över styret om det regnar för elektronikens skull. Kollade mönster på s.k kusktäcken men skulle vilja stoppa ner benen i något till knävecken i bak o sen bre över mig upp till magen i fram och runt låren, då skulle den funka för iskalla vindar bakifrån på rullstolen också. Fleecefodrat som kan tas bort o regntätt, har ni nån idé? Inga dragkedjor o sånt utan enklast möjliga.

Måste skaffa en mössa också, gillar ju inte det utan har ju kört med huvor på jackorna ist, men den blåser lätt av när jag åker scooter så jag måste försöka hitta en som funkar. Är ju så himla känslig både för sånt som sitter åt på huvudet o det får inte klia.

  Hade mina nya höststövlar idag o trots att dom inte är fodrade så funkade dom iaf på mina frusna fötter. Lite krångliga o få på om jag står eftersom jag har svårt att vinkla knät, dom är högre än dom ser ut att vara på bilden men får väl klura ut ett sätt. Men klart värda 79 kr   dom är i nubuck.

Nu ska jag lägga mig o läsa, läser Babbens bok "Jag vägrar dö nyfiken" hon skriver så himla roligt.

Natti alla fina därute!

    Oktober kommer med fina löv

 Härligt sprakande solnedgångar

  regn

  frost

  Ljuspunkten är väl min födelsedag i slutet

Ni kan väl visan om "Gubben Höst"

Gubben Höst, tänk nu målar han, björken i gult,
och med regn-moln in-tvålar han, hela skyn så fult.

Se i kinderna nyper han, blommor och allt

Under tröjorna kryper han, och det blåser kallt

Våra rosor dom tjuvar han, ner i sin säck

Våra näsor dem snuvar han, så de springer läck

Ner ur grenarna skakar han, äpplen med hast

Hela sommaren makar han, undan med sin kvast

I vår hage spatserar han, och plockar blad

Men små svampar planterar han, på vår promenad.

Se i kinderna nyper han, blommor och allt.
Under tröjorna kryper han, och det blåser kallt.

Våra rosor dem tjuvar han, ner i sin säck.
Våra näsor dem snuvar han, så de springer läck.

Ner ur grenarna skakar han, äpplen med hast.
Hela sommaren makar han, undan med sin kvast.

I vår hage spatserar han, och plockar blad.
Men små svampar planterar han, på sin promenad.

Sjungs nog på många förskolor nu.