Läser om det hemska som hänt i Ljungsbro och försöker förstå vad som hänt. Ja man läser ju varje dag om våldsdåd och mord. Knappt man orkar reagera men så kommer något sånt här och man reagerar lite starkare.

I en av kvällstidningarna stod det att 15-åringen var bunden med silvertejp och om det stämmer, hur funkar då en persons hjärna som först binder en människa och sen slår ihjäl den personen med ett järnrör? Tjejen som skulle "hjälpa" kom ju också i vägen för det järnröret på ett väldigt olyckligt sätt, det var nog inte överlagt mord får man hoppas, liksom hennes särbo också fick sig en smäll men han klarade sig ju iaf.

Hur funkar en person överhuvudtaget som tar till våld?

Läser också i en av kvällstidningarna om hur systern uttalar sig "Det är klart man har problem i livet men för det är man inte sjuk i huvudet. Har inte hört talas om sådana här problem tidigare"

Men karln har enligt samma tidning 15 avsnitt i belastningsregistret, de flesta våldsbrott mot tidigare partner. Han har ju också suttit 6 månader i fängelse för olaga hot och grov fridskränkning ( han har alltså haft besöksförbud) där tidigare partner och deras gemensamma barn är målsägare.

Då har syrran "inte hört talas om sådana här problem".

Ja nu är det ju en kvällstidning som skriver och dom kanske inte alls har kontakt med varann i den familjen, men ändå. Nåt uns stämmer väl iaf.

Det är ju ofta dom här personerna som får besöksförbud och som blir stalkers. För mig är det fullständigt obegripligt hur man kan spöa upp sina barns mamma, eller pappa också för den delen det förekommer ju också, eller hur man kan hota eller slå någon man en gång levt med och älskat överhuvudtaget.

Ja jag fattar ju att det handlar om sjuka personer men hur i hela friden blir man sån?

Har man samma uppväxt själv eller blivit totalt osedd som barn? Vad är det för mekanism som kickar igång? Dom här människorna har kanske aldrig fått respekt och det här gör ju att dom inte får det senare heller. Ska inte ha det heller! Men fattar dom vad dom gör?

Hur kan man leva och bete sig "normalt" först, i många fall under ganska lång tid, sen händer nåt, kanske t.o.m självförvållat och så är man helt plötsligt en ynkrygg av guds nåde? För att man inte "kan ta" att ens partner "ledsnat" eller träffat en annan. Så mister man inte bara det man haft utan också respekt från en massa människor inklusive sina egna barn.

Andra kan klara sånt här "hur bra som helst" nåja allt är relativt, det är klart man blit knäckt och ledsen men på något sätt har man en spärr ändå. Det är ju ofta dom som sen kan ha en bra relation efteråt också. Då när det inte gör så ont längre.

Vi har i vår bekantskapskrets en kille som umgåtts i samma gäng som inte mindre än 3 av sina ex. Det är liksom inga "hard feelings" någonstans och tjejerna är hur bra kompisar som helst med hans nuvarande. Inga konstigheter alls. Man tänker inte ens på att han har ett förflutet med dom andra för det dras väldigt sällan upp. Nu blev det inga barn med exen och jag vet inte om det har inverkan men jag tror inte det.

Vad är det för egenskap hos honom och dom här tjejerna som gör att just dom klarar det så bra?

Jag känner också en tjej som visat på oegoism (kan man säga så?) big time. Hon träffade alltså en kille som hon levde väldigt länge med och fick barn tillsammans med, ja fler än ett barn. När dom separerade, och det var en "ful separation" orsakad av honom, han gjorde något fruktansvärt mot henne. (Inget ovanligt iofs när man tänker med udda kroppsdelar) något som chockade oss alla.

Men han hade också "bättre" möjlighet att ta hand om barnen, så hon avstod från vårdnad och blev en skollov och helgmamma för att inte splittra syskonen och för att dom inte skulle få långa dar på dagis/fritids.

DÅ tänker man ett varv extra.

DÅ sätter man sina barn i första rummet.

Hur många skulle klara det? Jag beundrar henne enormt just för det. Men vet också att det inte alltid varit lätt, i det som sen skedde i hennes liv.

Hon har ändå också klarat av hyfsat, tror jag iaf, att bita ihop efteråt och kunnat prata med sitt ex och även ha en relation till hans nya, som hon iofs kände sen tidigare, och som ju blev hennes barns målsman också i och med detta.

Där hade det kunnat bli bråk och elände och tro mig vi hade stöttat henne i det isf, inte om det blivit missshandel kanske, men ingen hade klandrat henne om hon slängt ut honom ur sitt och barnens liv.

Nu är hon dock en unik person som kunde svälja sin stolthet och tack vare det har många sluppit att må dåligt, hoppas jag. Utom möjligen hon, men hon "tog det" för sina barns skull.

Jag måste också tillägga att jag visst förstår att man kan bli upp över öronen kär i en ny människa och visst ska man följa sitt hjärta MEN det ska ske så skonsamt och så juste som det bara är möjligt utan lögner och "fula grejer". Ärlighet är A och O här, både mot sin partner OCH mot sig själv. Och har man barn ska man nog väga för och emot extra noga. I vissa fall så ska man nog också bara "trycka undan" om man inte är 100, inte låta sig påverkas av något eller någon annan än sig själv.

Ja det här var inte alls vad jag tänkt skriva om utan bara om det som hände i Ljungsbro, kexchokladens rike,   men nu blev det om två ytterligheter och en emellan, som det kan gå när man låter tankarna flöda genom fingrarna. Men det är ju precis det som en blogg är till för, take it or leave it.

Annars pratar vi mest utebelysning här hemma nu, jag vill ljussätta trädgården i synnerhet på baksidan som bara är ett svart hål så här års. Ta bort en stor gran som stjäl dagsljus men den har blivit lite för hög för att min käre make ska kunna ta bort den själv och leja är ju inget för honom. Be om hjälp ännu värre.

Är man en väldigt dålig människa om man önskar att den försvinner i en storm eller att nån kör på den? Ingen får ju bli skadad så klart mer än herr Gran   Står precis i kurvan utanför oss i tomtgränsen mot vägen, tyvärr med diket emellan  .  Dör den om man borrar lite hål eller nåt?

Nej skämt åsido jag vill ha lite ljus där och på norrsidan. Snyggt ljus, inte bara nån rad med solcellslampor utan mer belysa träd och buskar. Griller tycker nån här! Trädgårdsinspiration tycker jag låter bättre......  Mycket bättre!

  Bläddrade också i Elkedjans reklam nyss och såg den här, rund, LED 30 cm, tänk er den när den lyser. Vill ha!   

  Tomten Tryggve kan också få flytta hem till mig.

Nu ska jag laga mat! Hörs igen.