Jag hade svårt att ta in att han dog min lillebror, det har jag väl skrivit om förut, men det var väl för allt med Elle och upptäckten av hennes hjärntumör hände samma vecka.

Det var också en konstig känsla att inte kunna gå på sin brors begravning, ok beslutet var inte svårt då Elle behövde oss båda, men det har kännts jättekonstigt efteråt. Framför allt på kusin Heléns begravning, jag hade nästan dåligt samvete för att jag var på den.

Det som också kändes lite, ja inte roligt men något ditåt var ju att Sten och Helen hade ganska bra kontakt. Om det var för dom bodde i Sthlm båda två kanske men vi är många kusiner på den sidan så varför fick just dom två cancer? Och om det nu finns en dimension efter detta, är dom tillsamans nu då?

Sten har varit borta i 20 år, det är ju väldigt länge, men det känns inte så. Hur hade han varit idag? Färdig jurist med egen firma eller hade han aldrig orkat skriva den där sista uppsatsen han hade kvar för att få sin examen? Jag vill ju gärna tro att det var hans hälsa som gjorde att han inte iddes det.

Hade han fortsatt läsa strökurser och jobbat som vakt på banken?

Hade han haft barn? Vad vi vet fanns ju ingen flickvän då han dog iaf. Och fanns det någon måste hon ha undrat väldigt mycket var han tog vägen. Minns inte ens om vi hade dödsannons i Sthlms tidningar.

Lika hans ex som vi aldrig kom i kontakt med, man hade ju gärna velat att hon skulle få veta det från oss.

Det jag minns är hans hyresvärdinna som nog fick en chock och betedde sig mycket irrationellt. Ville vi skulle köpa lägenheten för den skulle ju inte gå att hyra ut när han legat död där.

Clas hans bästa kompis som bodde på en båt nere vid vattnet och brukade duscha där och som också var den som hittade honom, hur har det här påverkat honom? Minns inte vad gatan hette som han bodde vid men den gick upp från vattnet på Kungsholmen och man såg huset från Mälarsalen. Samma område som vår morfars far och farfar bott och verkat i, men det visste vi inte då.

Sen minns man ju andra saker, buset han gjorde som riktigt liten. Gick in på tomterna och låste alla grannars cyklar för han ville ha nycklarna. Hur han fick med sig morbror Ts klocka hem för den var fin.

Hur vi rymde till Skomakarberget en em för dom bråkade hemma.

Alla gånger vi tre var ensamma hemma för dom var hos Bebbe o Gurra, Helens föräldrar och spelade kort. Gud va vi länsade skafferiet han och jag då på sockerbitar, russin, mandel o nötkärnor. Sånt man aldrig fick ta annars. Idag fattar jag inte hur dom kunde lämna oss men det var en annan syn på sånt då på 50-talet.

Jag minns också en sommar när vi var på kollo i Norrskedika, kan ha varit den sommaren då Tina föddes. Han hade väl gjort nåt satyg och fick straff, blev jätteledsen och jag fick inte gå dit fast han grät efter mig. Killarna bodde ju i ett hus och vi i ett. Minns hur det kändes än idag och så himla grymt av dom vuxna egentligen. Det var väl bara en struntsak han hade gjort undrar om han inte lekt med toapapper så det hade tagit slut.

Sen hur kul det var att åka upp till honom när han bodde i Sthlm vi möttes nästan alltid på stan, shoppade och gick på krogen. Johnny var ju ofta med då han va liten och hur han alltid ville dra vagnen.

Hur han skickade ett stort bokpaket till J bara nåt år innan han dog. Vi bodde här då. Tror det var ett uppslagsverk eller liknande, stort paket och många böcker var det iaf.

Ja det är många minnen och tankar som kommer en sån här dag! Jag var inte vid graven i lördags då vi ändå var inne i stan. Blev mörkt innan vi var åt det hållet, men åker kanske med in och gör det i morgon. Mamma o Tina har säkert varit där idag.