Det finns föräldrar och sen finns det föräldrar!

Jag har många ggr undrat om en del skaffar barn för att det ska vara så, eller att dom tror det är en statussymbol som att ha ett fint hus, en bra bil eller en tjusig båt.

Uppvaknandet till verkligheten brukar ske när dom ska börja jobba igen efter barnledigheten. Då skaffar man en plats på en bra förskola och tror på fullt allvar att personalen ska fixa så deras avkommor blir välartade också.

Det är mycket som kommer som en chock, dom dyra märkesstövlarna och dunoverallen var inte så praktiska och kanske rent av förstörda på nolltid.

Barnen behöver varma kläder och vantar när dom ska vara ute. Vadå?? Är ni ute när det är kallt??

Och när helgen kommer är man sååå trött och så i jättebehov av egentid att barnen lämnas till, i bästa fall momrmor/farmor.

Låter det extremt? Ja så klart jag drar det värsta men allt det här är självupplevt och inte bara en gång.

Så blir dom här barnen tonåringar och vad händer då? Om man aldrig riktigt har haft normer och regler hemma då är det lite sent att börja när dom blivit tonåringar kanske. Men man måste ju. eller hur?

För några år sen sas det att i Björklinge och i grannbyn Bälinge var andelen högutbildade färöldrar stor.

Det stämde säkert och kanske är det så än idag.

Men hur kan isf så många av dessa, får man hoppas iaf, inteligenta personer inte förstå sig på att uppfostra sina barn.

Hur kan man tillåta att barnen i tidiga tonår är ute och härjar på byn så sent som vid 3-4 tiden på morgonen? Kan man vara omedveten om det? Eller orkar man inte bry sig? Tror man blint på ungen när den hävdar att "alla andra får"? Jag ställde motfrågan "Vilka då"? behövs ofta inte mer än det och ett samtal till den föräldern.

Här i byn står ungarna och kastar ägg på bilarna vid klockstapeln, skjuter smällare på parkerade bilar vid centrum så sent som igår. Saboterar och förstör egndom som postlådor, blomlådor m.m inne på tomterna.

Buskörningar med både mopeder och Epor pågår ibland hela nätter. Badplatser förstörs av krossat glas i vattnet eller nerstuckna armeringsjärn. Grillplatserna eldas bokstavligen upp och ibland bränner man en bänk också när man ändå håller på. Livsfarliga saker.

Skolbussarna från Bälinge har under säkert 30 års tid varit nerklottrade och fått säten m.m sönderskurna.

Jag har en god vän som jobbat som lärare i många år, har många bekanta och vänner som haft barn i hans klass som vittnar om en bra lärare. Men så finns dom här rötäggen både bland barn och föräldrar.

Den här mellanstadieläraren har diciplin och ordning i skolan. För ett tag sen hade han en unge i klassen som förstörde precis alla lektioner, inget hjälpte han bättrade sig inte och det gick ut över alla elever.

Kommunikationen med, i det här fallet en mamma fungerade inte alls. I stället för att ta itu med sitt barn attackerade hon skolan och så klart klassläraren.

Hon anmälde inte bara till rektor utan även till kommun och även soc. tror jag. Gav sig 17 på att hon skulle få bort läraren.

En mesig rektor på den här skolan, inte adekvat utbildad, inte ens lärarutbildad föll till föga för kvinnans klagomål. Han kunde inte sparka läraren som ju varit där i närmare 30 år men han kunde omplacera till en annan klass eller andra arbetsuppgifter. Men det är inte stort där så ryktena gick på byn och han fick fler föräldrar mot sig för "minsta lilla" Situationen blev till slut så ohållbar att läraren till slut sökte och fick förflyttning. Egentligen mot sin vilja, från arbetskamrater han trivdes med.

Jag tror inte det är första gången det händer i det här landet heller.

Hur mycket makt ska en förälder få ha som inte ens är lärare? Ska dom överhuvudtaget påverka skolan? Vad sände den här mamman för signaler till sonen och hans kompisar?

Den här typen av problem med ungdomar har diskuterats på våra forum här. Finns ju en grupp för varje by.

Igår skrev en mamma att hon iaf hellre såg att hennes barn var ute på byn på nätterna för att "faktiskt umgås och lära sig det sociala samspelet ist för att sitta och spela tv-spel eller glo på tv"

Ja det var nog en bra bok hon läste det citatet i men välkommen till verkligheten.

Det sociala samspelet har nog spårat ut lite här och fina citat är väl bra att ta till om man inte orkar sätta sig in i barnets verklighet eller gå ut och se vad dom faktiskt gör.

Hon menade också att vi som var irriterade över förstörd egendom skulle gå ut och prata med ungdomarna i stället så skulle vi se hur artiga och väluppfostrade dom var.

Ja när postlådan smäller kl 2.45 eller när det briserar en bomb kl 03.20 är iaf inte jag så sugen på att kliva ur sängen och gå ut och göra andra föräldrars jobb.

Däremot har vi ett par alerta killar i 40-årsåldern till grannar som ett par ggr jagat fegisarna men dom försvinner ju upp i skogen på sina moppar. Inte lätt och springa ikapp då.

Sen kan man ju undra varför de här killarnas ungar som också är tonåringar inte beter sig så här eller varför mina inte gör/gjort det.

Kan det vara för att vi haft kommunikation eller är det för att vi orkat med våra barn. Förstått vad det inneburit i form av omhändertagande och besuttit en dos av sunt förnuft? Lärt dom hur man beter sig och låtit dom vara med i sociala sammanhang?

När vi flyttade ut hit började J högstadiet. Så klart att han inte heller varit Guds bästa barn, har fått påringningar från lärare om bus men gett dom fulla mandat att ta itu med det och så gjorde vi också.  Men jag vet också en kväll då han åkt ner till badet där det ju är och var "party" i stort sett varje kväll på sommaren, kom hem igen och sa att " dom är så jäkla barnsliga, super och röker knark"

Bara det att han faktiskt sa det åt oss gjorde ju att vi hade förtroende för honom.

Vid det laget hade både han och Tomas redan dansat några år, umgicks med det gänget och träffades hemma hos varann om det inte var tävling den helgen. Säkert drack dom öl och så också det vet jag, men hade jag hört talas om något liknande som det som pågår här, då hade han inte gjort om det. Det hade blivit både utegångsförbud, indragna pengar och andra kännbara straff.

Samma med Christine, vi har ju introducerat henne i dansen medvetet så fort vi märkte att det fanns ett intresse. Men hon ville ju vara som storebror. Såg förmodligen hur kul han hade.

Idag åker hon ju själv på kryssningar med sina kompisar och jag vet att hon kan dricka men jag vet också hennes inställning till alkohol och att hon inte vill tappa greppet. Hon har ju en kompis som råkade illa ut då hon var väldigt berusad. Så hon aktar sig. Hon är faktiskt på Cinderella idag, och ska åka på sönd igen. Vill passa på innan skolan börjar den 19e.

Då vi åkt allihop och vi gått upp före henne har jag också ibland bett nån gå med upp, men jag slutar nog med det nu för fick mycket skit av nåns flickvän sist. Vet inte vad hon trodde men hon var med upp själv.

Jaha det var det, nu ska jag gnälla om en sak till. Utförsäkringarna!

Ibland tycker jag synd om Lövén som inte får driva sin politik eller sin budget men ändå stå där som slagpåse, men på nåt sätt litar jag på honom ändå eftersom jag vet att han är en bra förhandlare.

Men senast idag nu då står det på Fb att så många som 13.200 ska bli utförsäkrade bara i år, många för både andra och tredje gången. Efter den tredje ska tydligen inte arbetsgivaren längre ha något ekonomiskt ansvar.

Jag förstår att det här blir dyrt! Skitdyrt på ren svenska! MEN

Det är också en ren förolämpning mot dom som jobbat och betalt skatt och sociala avgifter i kanske 45-50 år!

Lojaliteten mot arbetsgivaren måste också räknas in och har man då oturen att bli så sjuk så man inte kan jobba då ska man inte behöva göra det heller.

Utförsäkringar ska helt enkelt inte finnas och pengar till sjuklön, förtidspensioner och pensioner måste bara finnas och finansieras. Det tycker jag och många med mig.

Klart det finns fuskare, det finns det i allt till och med i regeringen. Men dom kan inte få förstöra hälsa och livskvalité för andra.

Jag förstår idag att jag hade tur som togs på allvar och hade en doktor som kunde tala för mig. Att jag trots väldigt liten inkomst ändå har tur som kan få leva i ett lugn. Pengar är inte allt! Min hälsa och mitt välbefinnande är viktigare.