Jag borde vara kanonglad men jag törs inte. Kroppen vägrar. Vågar inte.

Samtidigt börjar reaktionerna komma, jag har svårt att äta, mår illa och har som ett värksug i magen. Får i mig några tuggor sen måste jag vänta, oftast flera timmar  innan jag kan äta lite mer o.s.v

Håglös och apatisk även om jag försöker skärpa mig.

De känslor jag haft sista veckan unnar jag inte min värsta ovän. Å nu ska man helt plötsligt må på ett annat sätt, förlita sig på att det består. varför kan jag inte det då? Håller jag på bli knäpp?

Fixat lite måsten idag iaf, betalt 2 räkningar som sku vara betalda 6e och 8e, väldigt för mycket på gränsen mot vad jag brukar. Brukar alltid betala med god marginal. Men inte haft en tanke.... men men är ju bara 9e så.

Händer väl inte så mkt framöver heller, Elle är kvar, C jobbar dygn, och jag ska försöka få upp jullådorna i morgon och börja avjula lite. Försöka fräscha till lite vårlikt. Mer planer än så orkar jag inte ha just nu.

Å längre inlägg än så här orkar jag inte heller skriva.