Ni har säkert läst om mordet i Örsundsbro, ett samhälle mellan Enköping och Uppsala. I ett lite avsides hus i nån av byarna runt själva samhället ringer en småbarnsmamma och begär hjälp, så mkt förstår polisen innan samtalet bryts.
Man lyckas spåra samtalet och rycker ut, är på plats efter 17 min. Sen händer det något. Man går inte in för man inväntar förstärkning. Det tar 4 timmar! F Y R A timmar.
Vad hände där undrar jag? Det tar mindre än en timme att köra från Sthlm, kortare tid ändå från både Uppsala och Enköping. Insatsstyrkan i Uppsala var ledig. Hur farao kan det inte finnas en back up? I sveriges 4e stad!

Nu fann man mamman död i huset, intill henne ett minderårigt barn och på övervåningen ännu ett barn. I ett uthus hade pappan tagit sitt liv.
Blir de här barnen "människor" igen? Kan dom nånsin känna trygghet? Vad har dom sett egentligen?
Förstod dom vad som hände? Frågorna hopar sig. Man blir som tom inombords.

En liknande händelse hände inne i stan för ett par år sedan. Där kom en 3-årig dotter och öppnade dörren då polisen ringde på. Hur länge hon varit ensam med sin döda mamma är det ingen som riktigt vet.

Vad rör sig i huvudet på de här förövarna? Hur kan man utsätta sina barn för det här?
Jag fattar inte det! Gör du?