Om ni ska kommentera och argumentera i min blogg så talar ni också om vilka ni är. Det för att ni faktiskt får stå för vad ni skriver.
Det är så himla fegt att gömma sig bakom ett namn eller en e-post.
Sånna kommentarer är nu raderade och kommer inte vidare att ens reflekteras över.

Har så ont att jag tuppade av i natt. Vaknade på hallgolvet på väg på toa. Fick rulla till trappan och häva mig upp. Mår fysiskt illa och har spytt 2 ggr på morgonen. Tagit det starkaste jag har och det är starkt. Värst just nu är handleder, och några cm upp på armens översida från den, armbågar, axlar och tumgrepp men även knäna. Märks att jag höll i mig hårt och spände mig igår. Vi skulle nog trots allt vänt.
Innan jag fick rullstol hade jag ofta sån här värk och handlederna är ju förstörda av åren med kryckor. Vet inte vad jag ska göra. Vill bara att det ska gå över NU.
Vill ju kunna småfixa lite, även om det tar 10 ggr så lång tid för mig, så gör jag ju nåt iaf. Kan nog inte så frön i krukor idag, fixar inga kruklyft. Tjejerna jobbar båda två idag, hoppas att inte E har jätteont med.

Tänk att nåt som andra gör hundra ggr om dagen kan förstöra så mkt för oss med SLE efter bara nån gång. Minns iaf gårdagens första del med glädje. Det finns dom som har så här ont som är ensamma och aldrig kommer ut på något. Än mer isolerade nu efter kommunens sparkar mot oss som redan ligger. 5 månader sen idag som kommunen fick min överklagan. Trots flera påstötningar, inget svar. Men när den skulle in, då var det bråttom, då var det bara 14 dar man hade på sig. Funderar på att dra igång drevet med insändare m.m men vet också att det kan missgynna mig så drar mig för det. Önskar jag hade råd med en bra advokat!
Om jag inte får fler timmar snart kan jag inte göra någonting utan bara sitta här och känna hur musklerna säger upp sig.

Skriver på paddan tack och lov för touch. Verkar bli en fin dag. Sjön dols mer och mer av skir grönska men än kan jag skönja solglittrigt vatten i det skira. Älskar den här årstiden!

Dom andra sover fortf men jag ska smyga upp en stund. Lägger mig förmodligen en stund på dagen idag. Efter lunch är det svalt och skönt i sovrummet. Brukar klä av mig och krypa ner ordentligt då jag har så här ont, det enda som hjälper lite är att försöka sova bort det.

Tack för att ni läser mitt gnäll ;-)

Först vill jag uppmana dig som kommenterat mitt inlägg på ett väldigt otrevligt sätt om saker du inte har ett dugg med att göra att ta kontakt med mig. Jag har ingen aning om det du skriver om eller vem du är! Men uppenbarligen bor du i min närhet!

Jag publicerar självklart inte din kommentar som innehåller både namn på grannar och andra känsliga uppgifter!!!!

Vi eller iaf L och E var tvungna att åka till stan idag. E har ju några mediciner som är direkt och indirekt livsuppehållande. Nu var det lite kris så vi måste fixa nytt. Jag hängde på för jag har ju lovat att för HSO ge min synpunkt på den nya handikappbryggan vid Skaris och vad kan vara mer lämpligt en sån här dag.

Vi valde mellan att luncha på Ikea eller ta med oss ut och valde så klart det sista. Jag föreslog att vi skulle köpa hamburgare och ta med men E ville se vad dom hade på CG.

Blev färdig paj, jordgubbar och biggaråer. Ramlösa till mig och läsk till L. Vad E drack minns jag inte men inte läsk iaf.

Vi åkte ut och parkerade, gick upp mot badet och det var längre än jag mindes, på gränsen för E. Badet var fullsmockat och väldigt soligt. Varken E eller jag tål sol så bra så vi gick åt andra sidan och hittade ett kanonställe i lite halvskugga under skira träd. En bänk vid en grillplats med utsikt över inloppet till Skaris. Idag tycker jag att ni klickar på bilderna så ni får se dom ordentligt.

Om ni tycker att mina glasögon ser konstiga ut så har ni rätt   

Vi ville nästan inte gå därifrån, satt länge och njöt. Tog sen en stig längst vattnet, en nära döden upplevelse för mig kan jag säga. Hade jag haft kryckorna med mig hade jag gått ett och annat steg.

Hade ändå skickat L att reka men han tyckte det såg bra ut. Det tyckte inte jag med en brant sluttning ner mot vattnet på ena sidan och en massa stenar han drog mig över. Uppåt var det fina vitsippsbackar med både smörblommor, violer och gullvivor i, så fint där nu.

Det var jobbigt för E (och L) så vi rastade i skuggan då vi kom ner, kollade på ett par sjösättningar med. Mycket folk i rörelse och alla var glada och hälsade så trevligt.

Vi hittade ett skuggigt ställe åt E i början av stigen, sen fullgjorde jag min plikt men det var väldigt nära att det inte blev något, redan på gången fram mot bryggan tänkte jag ge upp. Inte min förtjänst att det gick. Den var full med stora stenar som gjorde att det tog tvärstopp flera ggr och till sist fick han dra mig baklänges så det stora hjulen tog sig över först. Hur ska en ensam person i en rullstol klara att köra där?? Då kan man ju inte backa! E berättade sen att det kom 2 cyklister som nästan vände, och jag skulle inte vilja gå där med barnvagn. Fördelen med att vi fortsatte var iaf att jag fick se massor av Kungsängsliljor.

Det här är det glesaste stället, mest röda som slagit ut men det fanns vita med. Har aldrig nånsin sett så många på en gång, det fanns dessutom orkideer och massor av gullvivor.

Då vi kom fram till bryggan var jag tvungen att ta fram något att mäta med. Nivån över mark 16 cm han fick liksom hiva upp ett hjul i taget fortf baklänges och ta till all styrka han hade för att få upp mig.

Vad ger jag då bryggan för betyg, 0 av 5! Utsikten dold av vass på flera ställen, äckligt på sidorna, inte tillfixat alls. Allsköns bråte i vattnet. Långt till första bänken, jag är glad att E inte gick med hon hade aldrig klarat att gå så långt. Men det värsta var att plankorna låg tvärs över med springor som cykeldäck. Känslan var nästan värre än att åka på kullersten. När ska kommunen lära sig att ta med en sakkunnig rullstolsåkare från början?

Jag har haft fruktansvärt ont nu ikväll efter den åkturen, bävar för i morgon. Hoppas jag kan ta mig upp själv.

Jag ville ge upp efter halva men L ville vi skulle kolla om bänkarna stod fortsatt lika glest men det gjorde dom inte. Han stackarn var så slut och hade åkt ifrån hjärtmedicinen, trodde ett tag att han skulle tuppa av och tvingade ner han på sista bänken för att vila en stund. Ringde E och berättade men hon verkade tycka det var skönt där hon satt, hade ju mkt att titta på. Det gick bra med L men man blir orolig i värmen.

En sista bild tog jag på Diös villa, L hade kommit i diskussion om just den med en bekant till brodern när han fixade med bilen förra veckan. Undrar om det är någon av hans barn som bor där nu?

Ja sen gick vi samma hoppiga väg tillbaka. Bilen stod i skuggan nu så den var inte kokande heller. Vi åkte ner mot Ekolsnäs och genom Vårdsätra därifrån. Fogdö var inte hemma så vi kunde inte hälsa där heller, E jobbar ju med han.   

Men så himla exploaterat det blivit, kände inte igen mig alls bitvis. Där är ju ett bostadsområde som blivit förstört. Tur att syrran inte har stugan kvar.

Nu åkte vi hem, in en snabbis på affärn och köpte en grillad kyckling, sen satt vi oss på altanen och åt, unnade oss ett iskallt glas vitt. Min doktor sa en gång till mig att jag skulle dricka ett glas vin varje kväll. Det är bra för de leder jag har problem med.   Och den här veckan har jag ju gjort det. Men det hör till altanlivet på nåt sätt. Kan dock inte dricka mer än ett glas numera så ni behöver inte vara oroliga   

Så kom dramatik nr 2, vi har en granne som blev änkling för ett tag sen. Han kommer och pratar ibland. Han har en hund som är det mest väldresserade jag vet, han behöver aldrig ha den kopplad för den bryr sig inte i någonting. Hörs aldrig nåt skällande från den heller. Finns motsatsen också så det är så himla skönt. Men iaf nu så kom C från bussen, hunden stod vid grinden och skällde och gnällde. Dörren stod på vid gavel. Hon ropade men fick inget svar från mannen. Kom in och berättade och hon och L gick tillbaka dit på en gång och ytterligare en granne hade reagerat. Som tur var hade det inte hänt nåt allvarligt men visst får man en obehagskänsla när det blir så här.

Jag har inte mycket kontakt med grannar annars. Dels så kan jag ju knappt gå i trädgården längre så är inte ute så mkt. 

Pratar med dom närmast och så men det kan gå långt emellan vintertid. Jag visste t.ex inte förrän flera månader efter den mannens fru gått bort. Dom höll sig mycket på sin sida det är först nu han kommer och pratar. Nu kan jag ju träffa dom när jag åker ut med scootern och då kan det vara riktigt trevligt och prata då och då.

Vi brukade ha en årlig gatufest men den gick visst i sin förra året. Iaf såg vi ingen inbjudan och märkte inte av nån heller. Var kanske ingen som ville stå för den.

Nu har det blivit lugnt på baksidan med. Va lite liv där tidigare, undrar om skolan är ledig i morrn om ungarna är ute till 01. Man har ju ingen koll längre, vet knappt hur stora loven ligger.

Nu har jag nog skrivit klart för idag tror jag. Får väl ta ett dunder och försöka sova. Vi hörs!

Matbloggen är uppdaterad.