Idag har vi haft en av dom där dagarna man kommer att minnas i vinter. E ville ju göra nånting idag och jag ville gärna visa henne Laxön i Älvkarleby. Tror hon blev lika förtjust som jag faktiskt, vi brukar gilla samma saker.
Först tänkte vi bara åka till Marma, en otroligt vacker vik eller vad jag ska kalla det av Dalälven. Vi åker förbi där ofta men har aldrig stannat. Inte idag heller men då har vi ju det kvar.
E lovade iaf att göra lunch och det hade hon, vi tog med fika. Laddade för en heldag alltså.
När vi kom fram så funderade vi var vi kunde parkera, så vi åkte till andra sidan älven för där är det rätt nära till stället vi ville äta på, där L och jag satt sist vi var där på Fallens dag.
Vi saktade väl in och spanade lite framåt då vi hör en glad röst utanför Ls öppna ruta. "Hej!" Säger en tjej med hund "ni såg ut som ni tänkte fråga om vägen, kan jag hjälpa er?"
Vi förklarade vad vi sökte och hon berättade att man får köra bil in och att det finns parkeringar på ön. Det trodde vi ju inte men det blev ju ännu bättre då vi fick veta det. E har ju också svårt med mobiliteten.
Så vi parkerade på den första parkering vi såg och satt oss på "vårt" ställe.

Åt av Es goda korvar hon grillat i sitt paninijärn på morgonen och lagt i folieform och folie med en tidning runt. Dom var faktiskt varma fortfarande.
Det här är efter maten då L vilar lite. ;-)

Hon hade gjort en coleslaw med vitkål, lök och äpple till och så grova korvbröd. Så gott! Hon hade frukt i en burk med sig också och en chokladbit. Vi orkade ingen frukt efter 2 roslagsgrillare ( godaste korven) men tog en ruta choklad till efterrätt.

Det var rätt soligt där vi satt och E är ju känslig för det så vi lämnade efter en stund. La grejerna i bilen och gick ner till husen som är ett gammalt militärområde.

Det såg lite annorlunda ut mot när vi var här sist. Idag var det inget vatten på.

Vi hörde folkmusik och utanför en av restaurangerna satt två herrar och spelade nyckelharpa. Vi hade inte tagit med kaffet från bilen och iddes inte gå tillbaka så vi slog oss ner i skuggan av ett parasoll och köpte kaffe och glass och lyssnade på musiken. Där hade jag kunnat sitta i flera timmar. Så rofyllt och så skönt.

Vi upptäckte sen att på baksidan av det här huset fanns en altan som gick ut över älven. Och när E var in på toa trodde hon att hon aldrig kissat med så fin utsikt nån gång. Hon fotade den men tyvärr har jag inte bilden.

Det här är ett av förläggningshusen, då på 1800-talet då det här var militärt område fanns flera och dom hade granristak. Fanns foto på det.
Det är ett vandrarhem där också beläget i den gamla underofficersmässen. Logementet där förmodligen dom som var under utbildning bodde finns också kvar. L är ju officer i flyget så han tyckte det var extra kul att se det här. Förra gången var det ju väldigt mycket folk, stånd och tivoli så då såg man inte det här loika bra.

Men allt har ett slut och vi fortsatte sen med bilen dels att kolla på campingen där vi alltid firade midsommar för så där 30 år sen. Sen försökte vi hitta Untra by. Vi hittade kraftverket och kraftverksbyn som var nog så idylliskt och imponerade men vi ville hitta själva byn och kolla om stationshuset var kvar.
Vi hade en författare och kåsör i Uppsala som hette Gunilla Lindberg, hon har skrivit 2 romaner om sin farmor som bor just i Untra. Jag har nyligen läst böckerna och var nyfiken på miljöerna.
Vi får ta med en karta nästa gång och leta vidare.
Vi skulle handla lite i Tierp på hemvägen men gjorde först ett stopp på rastplatsen där för toabesök och lite fika, det sög lite i den tarmen. Så det blev kaffe och vatten med Es frukt. Kaffe och frukt passar faktiskt.
Handlade och åkte hemåt, E kände av skallen och åkte hem till sig. Vi åkte hem och slängde hop en wok med köttfärs, tog en rose'martini medans den fräste i elwoken.

Jag älskar min wok som jag kan använda ute på sommaren.

Satt på altan en stund med C men hon gick ner till sig tidigt då hon ska jobba i helgen.

Måste också berätta nåt tråkigt, vi kommer att missa Patriks begravning. Jag har ju berättat om Es mörka fläck som dom såg i hennes lever på ultraljudet. Nu har hon äntligen fått en riktig röntgentid för att dom ska kolla upp det. Jag kan säga att jag är mycket orolig över det här. Eller det är vi alla. Men hon fick tiden på samma dag bara 30 min före begravningen, i Enköping så finns inte en chans att vi hinner. Å detta måste ju gå före. Men jag är så ledsen över att vi inte kan vara med.

Nu är kl långt över midnatt. Dags att avveckla dagen! Godnatt!