Jag tror inte det är bara i Björklinge och Storvreta som vi ser mest i de grupper för orterna som finns. Men det är ju där vi ser hur marodörerna går fram. Nu senast har någon försökt elda upp vårt landmärke ute på motorvägen, en ek som sparats och gjorts det av en anledning.
Stråken på Bror Hjortstatyn får aldrig vara i fred, det sätts dit en ny för 3-4000kr och det har blivit som en sport att bryta av den.
Sett flera förslag till åtgärder där, allt från elstötar till intjärad. Ja eller kanske helt låta bli att sätta dit en ny?
Vid baden, vi har två här som nyttjas nattetid är det mer regel än undantag att slå eller bryta sönder bänkar, räcken och lekredskap. Sen eldsr man lite på det. Bommar och stenar finns för att man inte ska kunna komma ner med bil men då kör man bara i skogen eller över åkern ist.
Vid församlingshemmet, skolgården och en dagisgård som alla ligger nära varann festas det hejvilt, möbler förstörs och krossat glas och fimpar är mer regel än undantag.
Vid klockstapeln står ungdomar och slänger ägg på bilarna då och då. Ja sen snöbollar och annat, förekommer också i en del bostadsområden.
Sen detta eldandet som börjar sprida sig från stan, än inte så mkt här men på andra mindre orter. Dom som satt eld på eken behöver ju inte vara härifrån sägs det nu, nej men det är ju samma tendens och dom måste ju iaf varit så gamla att dom är bilburna.
Precis som dom som förstörde 140 postlådor på en kväll.

Var det så här förr också? Höll vi på så här? Föräldrar här på byn påstår det. Inget att bry sig om skriver en del i gruppen, vi har väl också varit unga och gjort satyg, det går över!
Ja men då deras ungar mognat finns det andra som sett det här sen dom varit riktigt små och då kanske deras föräldrar tänker lika och då tar det ju aldrig slut.
Är det inte ett himla bekvämt sätt att tackla det här för dom vuxna? Man frågar sin Pelle som så klart nekar och sen litar man på det. Ger sig kanske ut nån gång men ser inget och då återgår man till sin tv-fåtölj och litar på ungen.

Vuxna på byn har skitsvårt att få folk, vilket gör att dom som ställer upp inte orkar så länge för dom får jobba så ofta.

Visst fick jag indikationer på bus med men det var mest stoppa mat i krukväxter och annat som sen sköttes inomskolan men så klart blev det åtgärder hemma med.
Redan då för 25 år sen var det skillnad alltså.
Det värsta som fanns här då var haschrökare och där tog min avkomma rejält avstånd. Han hade sin dans och där var det samma gäng som idag håller hop i mycket.

L säger att den här slappheten började redan på 70- talet, han märkte det på rekryterna, fri uppfostran och allt det där. Jag kan i viss mån hålla med, har ju haft dom som föräldrar på jobbet.

Vi är ju lastgamla och hopplöst ute vi, men vi fick iaf med oss hemifrån något som jag tror att dom här ungarna aldrig fått, respekt för annans egendom och att få stå för det man gör.
Det är tur ändå att det fortf finns undantag och att alla inte är så här, men otur att dom finns och märks så mycket, hinner göra så mkt sattyg under omogen ålder.

Men vad ska man göra och vad törs man göra? Här har vi fritidsgård som fungerar så det går inte riktigt att skylla på sysslolöshet heller.