Två gånger har jag råkat ut för det. Båda gångerna i samband med stress relaterat till Elles behandlingar. Första gången var -98 på Karolinska i samband med att hon behandlades med strålkniv efter ett återfall. Dom skruvade fast en ställning rakt in i skallen på henne, under narkos så klart. Men det gjordes ena dagen och hon skulle behandlas morgonen efter. Ifrågasatte aldrig att den behövdes, min hjärna förstod det.
Men efter att efter 4 år ha börjat landa i efterbehandlingar, medicinering och att hon faktiskt överlevt blev det för mycket med ett återfall. Återfall bland dom vänner vi lärt känna hade alltid då slutat med död. Sen dom där skruvarna..... jag var panikslagen 24/7.

Vi skulle få sova kvar på avdelningen L o jag, minns inte ens om C var med. Personalen vred sig själva i spiraler för att fixa för oss. Det var på en vuxenavd så vi kunde inte sova i samma rum som E. Jag fick till o med en säng. L en soffa och dom hyste in oss i nåt väntrum på avdelningen nära hennes rum. På natten behövde jag gå upp men det gick inte, jag kunde inte gå. Kände mig helt förstörd och förstod inte vad som hände. Trodde på riktigt att jag fått en stroke och blev livrädd. Samtidigt var det ju inte jag som var patient så jag ville inte besvära personalen. Idiotiskt kan jag tycka idag då vi ju var på neurologen. Vi hade ju kunnat gå ner på akuten iaf, jag hade ju en säng.
Var lite bättre på morgonen sen men hade svårt att gå utan stöd. Vi lånade en rullstol bara och det släppte ju som tur var.

Andra gången var 2 månader senare vi var på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby med barncancerföreningen i Sthlm. I en stuga utan toa ens skulle jag försöka kissa i en hink på natten, men benen bar inte. L fick stå och hålla upp mig. Blev helt panikslagen, det är ju inget bra ställe att vara på i det läget. Vi hade dessutom en trapp upp till stugan på 2-3 steg. Vi åkte egna bussar med så på morgonen åkte L och vår kompis Åke med en av bussarna och fixade kryckor på sjukhuset där. Jag tog mig fram hjälpligt den dan iaf men kunde inte ens stödja på ena benet. Minns inte hemresan men kryckorna lämnades tillbaka och på nåt sätt tog jag mig väl både på och av bussen och in i bilen.

Det här var ju ca 10 år innan mina leder började spöka så det hade inget med det att göra. Och på ALV fick jag ju sitta där jag kunde. L fick ta både E som satt i rullstol då, C som var 5 år och mig som ju behövde hjälp också. Fanns ju som tur var många andra som kunde hjälpa till med barnen.

Det tog sen några år faktiskt innan jag fick förklarat för mig vad som hänt. Att det där kan hända när kroppen inte orkar med all oro och stress längre. Vi sökte ju inte för det någon av gångerna allt fokus låg ju på Elle, fanns inte utrymme för något annat. Vi bara stängde av.

Golvet på utbyggnaden är oljat och fint nu. Så stort det blev när det blev tomt där. Nu ska han göra en ny fast hylla till växterna, bygga den på regeln ni ser där och göra två på varsin sida om stolpen så det inte bygger så mkt utåt. Ska vara en regel utåt under själva hyllan sen är den ganska grov så det blir inte så lågt som det ser ut.

Om ni tittar här så ser ni regeln skymta under bänken och det är den bänk vi ska använda igen bara kapa på mitten. Men slipper dom där bockarna utan ska göra snedsträvor bakåt på 4 ställen då, 2 på varje halva. Backen med lock som står där ska ha 1 dm till godo upp. Locket är av ek och ska slipas och oljas med. Jag har ju sen vatten där ni skymtar gröna mattan. Kommer att bli mycket bättre och kanske kan vi få in parasollet där glipan vid stolpen blir och sätta fast det i stolpen på nåt sätt, då hamnar det precis på mitten och vi slipper foten. Vet inte om det går än men det vore praktiskt. Måste väl finnas nån abrovink att sätta det i ;-)
Skruvade hop nya bordet idag också och det blev så bra.

Pratat med C idag och det går bra däruppe, serveras dock bara vegetarisk mat och idag hade dom gett henne qourn på lunchen, hon hade blivit dålig då det innehåller mjölkprotein. Så jäkla mkt okunskap om den allergin, folk som jobbar i kök tror på allvar att är det laktosfritt är det mjölkfritt. Nu hade hon ju sagt till och hade inte tagit den medicin hon har. Tur att hon inte får andnöd.

Nu ska jag ta reda på en tvätthög på min säng som inte vikt hop sig själv. Sen Godnatt!

Fick en allergisk reaktion på min deo igår. En jag använt i flera år utan problem. Så himla märkligt.
Kunde inte sova inatt och blev nästan desperat till slut. Sån klåda i armhålorna, alldeles svullen och så klart sönderriven. Kände det första gången på väg hem igår så gick direkt in och tvättade bort det. Hjälpte inte! Tvättade med våtservetter för barnrumpor, hjälpte inte heller.
Så vid 5 i morse tog jag en klådstillande tablett, jag vet att den gör att man blir skittrött men att den skulle slå ut mig totalt hade jag inte räknat med. Sov först till 11, gick upp och åt frukost och sov sen till C åkte vid 14. Hon ska vara borta hela veckan men jag orkade verkligen inte vara vaken.
Sen har jag väl hållt mig vaken men vilat i omgångar, blev lite piggare och orkade laga mat iaf, lunch blev bara flingor o fil. Men så gott det var. Så länge sen jag åt cornflakes.

Så nu i natt ska jag ta en allergitablett ist och hoppas slippa kliet. Bättre nu iaf men så öm. Fattar liksom inte hur det kan bli så här. Har inte bytt tvätt eller sköljmedel heller. Inte ätit nåt jag kunnat få en reaktion på.

C kom helskinnad fram till Härnösand och hittade till SIDA med där hon ska bo. Stort rum med soffgrupp, säng och skrivbord. Eget badrum och altan. Hon ringde med facetime så vi kunde se, sen blev det tvärtyst. Hon slocknade väl tidigt. Drygt att sittapå tåg i 4 timmar också.

Ska sova nu iaf, så godnatt påer.