Fruktansvärda saker händer där ute i världen, jag tänker så klart på skolmassakern i Connecticut. 26 personer varav 20 barn har fått satt livet till. De flesta barn gick i en förskolklass där gärningsmannens mamma var lärare. Vad händer i huvudet på en person som kan skjuta sin förälder och små barn? Jag kan nästan inte ta in det. Så klart det är lika hemskt när det än händer men man kan ju inte låta bli och tänka på familjerna som nu får sina liv, hela sin tillvaro förstörd och just till julen som ska föreställa vara barnens högtid. Kommer dom någonsin kunna fira jul igen?

Kan också tänka mig att det kommer att bli diskussioner om vapenlagarna där borta nu.

Såg en bild på SVTs sida där ett par lärare för ut sin klass från skolbyggnaden, barnen går på led med armarna på framförvarande kompis axlar och paniken syns i deras ansikten. Kan tänka mig in i situationen som personal, hur farao ska man veta vad som är rätt att göra? Glad jag sluppit större otäckheter under min tid på förskolan.

  Den här bilden cirkulerar på facebook och visst är man väl stolt över att vara svensk. Jag är så stolt över det att jag gärna välkomnar dom som av olika anledningar inte kan leva i sina hemländer längre. Men jag tror vi måste bli bättre på att ta hand om dom, vår flyktingpolitik borde kunna vara mer humanitär framför allt där det är barn med. Jag tycker vi ska värna om vårt land och våra traditioner och respektera att också dom vill behålla sina även om dom kommer hit, det är ju allt dom har kvar av sitt ursprung liksom. Jag har ju som förskolepersonal fört många samtal med framför allt mammor från andra kulturer under åren. Ingen ska ju inbilla sig att dom kommer hit bara för att utnyttja systemet, tänk er själva att lämna allt du är van vid. Här får dom bo annorlunda och har inget socialt nätverk i form av gamla vänner eller grannar kvar, ofta finns det kvarvarande barn i hemländerna och föräldrar. Dom är här ofta av politiska själ, tänk på det nästa gång du är irriterad på en politiker eller ett politiskt beslut, tänk dig att riskera ditt liv för dina åsikter...

Visst är jag också emot sådana saker som hedersvåld och omskärelser men där får man väl försöka stötta den upplysningskampanj som olika organisationer bedriver.

Men innan vi irreteras på deras traditioner och det  sätt dom lever på, och innan vi kan tycka att dom kommer hit och lever på oss kanske vi skulle gå några mil i deras skor. Innan vi retar oss på att dom bygger moskéer kanske vi ska komma ihåg att Svenska kyrkan finns i alla länder.

Låt Sverige och de svenska traditionerna fortleva men ha ett öppet sinne för invandrarnas också. För ett samtal och du får ofta ett livsöde du inte kan föreställa dig.

Berättade här i bloggen för ett tag sen att jag upptäckt en ny författare. Glömde avbeställa en bok i bokklubben men när den kom verkade den ganska intressant. Kollade upp att den inte var fortsättningen på en serie men hittade då en triologi hon skrivit före den här boken och bestämde mig för att läsa den först och jag rekommenderar er att låna de böckerna över jul om ni är lässugna.

Författaren är Penny Vincenzi och boken som kom från klubben var "Bestulen" Elle har läst den och tycker den är bra. Triologin som jag läste handlar om 3 generationer av familjen Lytton, en bokföräggarsläkt från London och böckerna sträcker sig från 1900-1960. Första boken handlar om hur huvudpersonen som är en adelsflicka med anor blir föräskad i sonen till bokförläggaren. Han är så klart inte god nog åt henne anser föräldrarna men Celia som hon heter vet vad hon vill och förför helt enkelt sin älskling och ser till att hon blir med barn. Då kan inte föräldrarna längre säga nej. Trots sin man uttryckliga ogillande börjar hon efter sonens födelse hjälpa till på förlaget och gör sig oumbärlig. Hittar en ny författare som säljer massor och som gör förlaget "rikt och oberoende" man får sen följa en generation i taget i varje bok, deras liv både vad gäller kärlek, dramatik och karriär. Ofta går det hand i hand. Man får samtidigt en liten inblick i hur bokförläggarbranchen var förr. Böckerna heter "Ingen ängel" "Celias döttrar" och "Farliga frestelser"

Innan jag läser "Bestulen ska jag läsa del 2 av Kristina Sandbergs bok om Maj fån Örnsköldsvik, "Sörja för de sina" heter den och är en fortsättning på "Att föda ett barn". Det är en berättelse om flickan från landsbygden som flyttar till en större stad och får sitt första arbete som cafébiträde, hon blir förälskad i en gäst på cafét där hon jobbar och blir med barn. Maken som är av finare familj visar sig vara en komplicerad person som så småningom får allvarliga alkoholproblem men Maj har gett sig 17 på att hålla fasaden uppe och försöka klara situationen med att leva i denna snobbiga familj samtidigt som hon försöker få ordning på makens missbruk. Så nu är jag lite nyfiken på hur det går i den andra boken, har förstått så mkt som att maken nu går hos en psykiatiker och att dom flyttar till annan ort.

Ja det får väl vara allt nu från detta omtumlade dygn, helgen består av lite städpyssel, mangling av linnedukar på min mycket gamla mangel som ingen elektrisk kan mäta sig med och julkonsert där C deltar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...