I den fina trädgården med lekplats så invigdes idag det 5e huset i Sverige. Här kan du läsa lite mer om husen och deras bidragsgivare.

Vi var en brokig skara av politiker, folk från både Ronald McDonalds barnfond och grundaren av hamburgerkedjorna, sjukhusfolk, ambassadörer och förutom oss iaf en ytterligare drabbad familj förutom dom som bor i huset idag. 150 personer.

Klicka på alla bilder för att se dom större.

    Den här tjejen hette Ida och kom från Örbyhus. Under tiden vi minglade med lite bubbel och äppelklyftor (vansinnigt gott som tilltugg) så spelade hon och sjöng tre låtar.

  Stockholms nations kör Erato, ni vet dom med kesoburkarna, underhöll vid ett par tillfällen.

  Socialminister Göran Hägglund talade, även Barncancerfondens ordförande och tf chefen på Akademiska barnsjukhuset.

  Laila Bagge är en av ambassadörerna för huset och hon intervjuades av Barnfondens ordförande.

      Dom här killarna fick vi ett trevligt samtal med efteråt, Paul Lederhausen är grundaren av McDonalds i Sverige. När hans dotter Erica dog i Cystisk Fibros, 16 år gammal så byggde han med hjälp av sin vän Mats Paulsson PEAB, det första Ronald McDonalds hus i Sverige. Mats son Stefan avled 2008 i cancer och har ett eget rum i Linköpingshuset.

Dom skänkte en "Handskakning" i lättbetong till huset i Uppsala, en sån finns i alla hus.

  Invigningen avslutades med att Erato kom tillbaka och sjöng sen släppte barnen i huset upp 14 st hjärtballonger, varje ballong motsvarar ett av dom hittills 14 färdigställda rummen i huset. Fanfarer och ballonger hör hop så klart och sen bjöds det på en lättare lunch.

Om ni tittar på bilderna så ser ni en tjej som sitter längst fram i marinblå kläder. Hon kommer från Gävle. Den 3 juli satt hon och åt frukost på sin altan, gravid i 6e månaden. Hon tog bussen till jobbet som vanligt men sen hände det som inte fick hända.

Bebisen ville komma ut och mådde inte så bra, vägde strax under 500 gr. Diagnosen kan vi strunta i men där stod hon och undrade var hon skulle göra av och med sina andra 2 barn, hon förstod ju att hon skulle behöva vara på sjukhus med den nyfödda länge.

Fick ett tips av sin doktor om Ronald McDonald Hus och mailade dit, fick svar att dom var välkomna.

Det hon sen berättade fick mina tårar att rinna, hon sa exakt det som jag brukar berätta om känslan man hade när man kom till huset första gången. Jag tänker inte återge det hon sa men det kunde lika gärna varit jag som sa det där orden och det jag kände för 15 år sedan när vi kom till Huddinge.

Vi hamnade vid samma lunchbord och dom berättade då mer, exakt det vi också upplevde vad gäller t.ex vänner som inte riktigt klarar av det som händer m.m

Vi kunde ge dom en del tips och bekräfta det dom kände och upplevt. Diagnoserna är milsvida från varandra men upplevelsen och maktlösheten är den samma men också de positiva och den trygghet man känner av att få bo på Ronald McDonald hus, vad lekterapin och dess personal betyder m.m

Jag hoppas jag kommer att träffa dom igen. Vill ju höra hur det går.

Tack Lotta och alla inblandade för en trevlig stund.

 

Susanne

14 september 2013 13:39

Fantastiskt bra att dessa hus finns!

Neta

23 september 2013 22:49

Ja och nu börjar min dotter som volontär där, så kul.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...