Känslan av att inte bli respekterad. Finns det nånting som kan göra en så ledsen eller så nertryckt. Vara sig det är nåt du lagt ner mkt pengar på eller fixat mkt med, gett av din tid. Och du helt plötsligt får veta att människan inte vill ha den eller är tveksam till det. Sånt säger man direkt, på ett snällt sätt. Spelar ingen roll sen om dom tar emot det, taggen sitter där.

Eller som en av mina döttrar fixat med en överraskning som hon och jag ska ge tillsammans till en person som betyder mkt för oss båda. Som också hjälpt oss mkt. En liten tripp på ett par övernattningar. Vi har haft urkul medans vi fixat och när jag träffade personen häromdan skulle jag be hen reservera datumen. Hann inte det för hen blev skitarg och bara fräste åt mig. Jag blev helt ställd och så himla ledsen. Mest just för reaktionen hos en person jag gillar så mkt. Även om det verkar som det blev bättre när E sen pratade och gav datum. Så sitter det här kvar hos mig, jag blev så chockad och så himla ledsen. Det går liksom inte över. Det har förstört så mkt, tagit bort en fin känsla jag hade för den personen.
Vi ville ge, känslan när man vet sen att hen kanske inte vill en grej vi vet gillas i normala fall.
Ska man inte kunna överraska längre? Omständigheter kanske som gjorde det i just det här fallet men det ursäktar faktiskt inte! Taggen sitter där!

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...