Jag är uppväxt i ett hus med trädgård, bodde sen i en trea under många år som ensamstående mor och hann bo drygt 30 år med Leif i vårt hus med två barn till. Sen flyttade jag först till en stor tvåa på 70 kvm och sen hit till en tvåa på 60.5 kvm.
Klart att det varit en omställning, vid varje flytt. Nu kommer jag inte att flytta mer. Inte ens om jag träffar nån ny eller om det mot förmodan skulle bli bra med L. Aldrig mer en flytt! Särbo eller hit o ditbo kanske men här kommer jag att ha min bas.

Så här års känns det iofs lite instängt i en lägenhet, det kände jag både i Tierp och här. Fanns ju mer space i husen jag bott i. Men där jag bor nu är det perfekt på sommaren. Närheten till skog och sjö. Uteplatser på både fram och baksida. Att jag kan ha mina planteringar, både ett par bärbuskar, rabarber, lite kryddor och nån tomatplanta. Sen blommorna förstås. Lite otålig nu för att få se alla vårlökar blomma och jag har ju beställt några rosor, mer perenner ska det bli också.

Men så olika det ändå är på att bo i hus eller lägenhet, det jag saknar mest från huset så här års är fåglarna. Vi hade en rätt stor fågelmatsbudget. Och vi hade så många olika arter. Kommer fåglar här också i en buske vid köksfönstret men eftersom jag går så dåligt nu, törs jag inte börja mata även om jag förstått att fåglarna är vana att få mat i min buske. Sitter en spiralhållare kvar där.

Nu senaste dagarna har en koltrasthona suttit där. De soliga dagarna sjunger hon nästan hela tiden. Blåmesar och domherrar har jag också sett. Även på baksidan tycker jag att det blivit mer småfåglar ju ljusare dagarna har blivit. Men dom ser jag ju bara om jag ställer mig och tittar ut där. Skillnad sen när man sitter ute mkt. Ser fram emot när dom har ungar sen.

I huset hade vi även gulsparvar, gråsparvar, pilfinkar och en ljusgrön fågel jag inte minns namnet på nu. Vi hade vid några tillfällen också besök av sidensvansar. En tam blåmes som knackade på fönstret ibland.
Tror inte att den unga killen som bor där nu matar fåglarna. Vet inte om L gjorde det sista vintern heller. Var ju jag som låg på där. Den som bor där nu har huggit ner alla träd utom en ek också. Vet inte ens om fågelbusken utanför det köksfönstret är kvar. Har inte åkt upp på den gatan. Det tar emot.

Ja det var dagens funderingar. Idag kom E en kort stund, hon börjar bli piggare. Jag har inte gjort många knop. Måste klivit på något vid toabesök i natt, har haft sveda och värk under hö fot och det ger sig inte. E tittade och tyckte sig se ett litet stickhål. Hoppas det ger sig. Fick bli en snabblunch då jag bara hade 10 min på mig mellan 2 TV program. Tunnbröd med pannbiff o saltgurka och soppa i en mugg.
Det i sin tur gjorde att jag inte var speciellt hungrig ikväll så gjorde en omelett med champinjoner, inlagda kronärtskockor och tomat.

Försökte vika den lite snyggt men då blev det haveri. Haha!

Antikrundan och programmet om hjärnan. Och nu ska jag kolla in Elfa. Behöver några stadigare backar på ett riktigt stativ i linneskåpet. Det som sitter där havererar hela tiden.

Hare bra!

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...