Jag är ingen morgonmänniska. Sista tre åren innan jag fick förtidspension gick jag upp 5.45 Det hände mer än en gång att jag mådde illa och kräktes ibland med, hela kroppen skrek nej.
När jag sen slutade jobba och så småningom blev pensionär så struntade jag i väckning. Som tur var, var L också kvällsmänniska. Då väckte han mig ofta vid 10, för då ville han äta frukost. Numera kan jag utan problem sova längre ibland.
Det finns dock 2 undantag, lucia och Vasaloppet. Då ställer jag klockan och intar tidig frukost framför TVn.

Kokade blåbärssoppan det sista jag gjorde igår. Tar ju max 5 min. Förberedda korgen jag bär frukosten i så mkt jag kunde. Första start var ju 7.40 så gick upp strax efter 7. Blir en lång söndag. Kan bli en lur på em. Haha!
Men som med allt annat så är det tråkigt att göra/vara själv även en sån här morgon. Kände det på lucia också. Men då tände jag en massa ljus och det blev rätt mysigt ändå. Lite svårare idag när solen redan lös.
Blåser en del också, så nån utevistelse blir det inte idag. Men jag hittar nog något att göra.

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...