Igår åt vi ju jullunch som jag skrev om. Vad jag inte skrev om är hur en människa kan bete sig så fruktansvärt olika inom loppet av några timmar.
Gäller så klart mitt X. Det började med att han tänkte låta mitt garage stå öppet medans han gick och lastade rullstolen i sin bil en bit bort. Han vet ju mkt väl efter 35 år att blommor är mitt största intresse och då i synnerhet mina pelargoner, jag har ju nästan inga vanliga utan bara specialsorter. I garaget som är mörkt och håller 4 gr står dom på vintern. Att då låta dörrarna stå öppna då det är mer än -10 är ju samma som att förstöra dom.
Som tur var såg jag det och kunde stänga inifrån med fjärrkontroll, men det tog ju en stund det också.

Sen vid lulbordet. Han tog sin mat och satte sig. C hjälpte mig och gick därefter och hämtade sin mat. Hon åt fortfarande när jag var klar men L var också klar. Vi satt båda med tomma tallrikar.
Tro inte att han frågade om han skulle hjälpa mig, ist gick han och tog mer mat och satte sig att äta fast jag satt där med tom tallrik. Han vet ju mkt väl att jag behöver hjälp, jag hade ju dessutom betalt det mesta. Hur funkar man så?
Är det åren i skogen med sin Skrotnisse till bror som tagit bort sånt? 2 gamla gubbar på snudd till orginal. Ni som känner honom vet ju att det skulle aldrig hänt tidigare. Eller jävlas han medvetet?

Samma man några timmar senare kommer in med en timer han köpt åt mig som jag nämnt att jag vill ha. Fast en superavancerad.
Håller på över en timme innan han tror den fungerar vilket den sen inte gjorde. Första gången under alla år vi har känt varann som han inte fixar en teknisk pryl.
Men ändå han gjorde det! 

Bad honom ta in backen med dricka jag hade på altan, det visar sig att 2 burkar spruckit i kylan och så även plastbacken dom stod i p.g.a det. Fanns även plastflaskor och en vinkartong däri.
Så ist för att bara ta in den som jag bad om. Han tog reda på det sanerade, slängde och sköljde ur backen, tog säkert en timme.
Då kom han plötsligt på att jag kanske hade haft svårt att fixa det själv och hjälpte till, eller?

Så här är det ofta, noll empati ena gången och precis tvärtom nästa gång, ofta samma dag.
Det är lite jobbigt faktiskt att inte veta hur det blir.
Jag är så klart jättetacksam för det han hjälper mig med och är noga med att tacka och tala om det. Men då kan han ibland bli lite tvär över det också ungefär som att * Det är väl ingenting, det är väl klart att jag gör* men för mig är det ju det. Tydligen mer än han kan ana.
Han borde ju känna mig bättre än så. Jag borde veta det här om honom. Men han var aldrig så här förut. Hur kan man ändra sig så mycket?

Så ni som tjatar om att ni tycker att det ska bli vi igen, nu kanske ni förstår bättre att jag inte skulle klara det.

Pratade med min killkompis om det här igår och han sa att det beror säkert på dagsformen, men så enkelt är det nog inte i det här fallet.
L behöver träffa någon, bli kär, sluta umgås med henne som bara utnyttjar honom som taxi över halva sverige och till vissa danser. Få någon som bryr sig om honom. Som vill honom väl och som vi också kan få träffa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...