Hur ska då någon kunna göra det?
Maktlösheten!
En till mig närstående person som jobbat både som ledsagare och med annat jobb med handikappade, i viss mån också mitt X som ändå levt länge med mig och varit med från början. Ingen verkar fatta hur dålig min kropp är, vad lite jag klarar och att jag måste ha hjälp med vissa saker som ingen hemtjänst gör.
Respektlösheten för vad jag behöver är nog värst.
Jag hade till ex fixat klädkammaren själv, för att kunna gå in i den, det fick jag böta 2 dar för, sån himla värk. Nu har nån ställt in grejer så det är lika bökigt igen. Bara nån vecka efter. Jag kan inte gå in och når inte en pryl. Hjälper dom mig med det? Nej så klart inte, dom bor ju inte här. Men slänga in grejer där ist för att bära ut det i förrådet det kan dom.
Nonchalansen!
Bad om att en av dom skulle bära ut mindre kartonger, dom ligger kvar inne, julgransväskan ligger slängd på golvet och jullådan stod så långt från granen som det gick. Fick skjuta den runt hela bordet idag. En baggis för en frisk person, men mount everest för mig.
Hur ska dom grejerna komma till förrådet?

Jag saknade grejer redantill advent och trodde så klart att det låg i jullådan, när jag idag upptäckte att det inte gjorde det rann det över för mig och det var ta mig 17 befogat.
Då påstår den ena att det finns ingen mer låda med grejer så då ligger det väl på en hylla i förrådet då.
Jag har aldrig burit ut nåt så, allt har alltid varit i lådor. Men det finns ingen. Kan ju inte gå ut till mitt förråd själv då det är ett högt *överkliv* som jag inte klarar.
Ligger det löst på hyllor är det alltså deras verk.
Ja listan kan göras lång.
Empati finns inte! Respekt är sällsynt. Nonchalans är vardag. Egoism blommar. Idag blev jag till och med kallad pucko.
Nej jag är inget pucko, jag är handikappad!!!

Klarar inte vissa grejer. Fattar man inte det då är man inte värd vatten!
Jag ställer upp, lånar ut pengar, tog till och med ett lån för att hjälpa ur en kris. Som så klart vederbörande betalar.
Så här blir jag belönad!

 

Camilla

10 december 2021 07:56

Önskar så att jag hade bott närmre-
Min pappa är skröplig och mamma har ont i ryggen. Jag har varit hos dem och pyntat till advent o nu till jul. Naturligtvis så kollar jag över om de behöver annat när jag är där. De hade några tomkartonger bakom en dörr, tog med dem till återvinningen. De belönar alltid med mig med gofika och gott sällskap. Något som jag vet att du skulle gjort detsamma. Jag kan ana att du varit en virvelvind i din krafts dagar, där mycket hände under framfart. De måste ju komma ihåg allt du gjort, omtanken, recepten, maten -allt.

Neta

11 december 2021 23:26

Du är så välkommen ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...