Idag och den här helgen har det inte varit så. Jag går sönder!

Jag vet att jag lär mig leva med det här så småningom men livet kommer aldrig mer att bli sig likt. Varför i hela friden låter *man* en människa överleva till nya diagnoser hela tiden och sen låter henne dö av att hon inte får den vård hon ska ha i tid. En sketen bihåleinflammation. Hon hade behövt mer cortison och mer antibiotika. Men hon fick inte ens träffa en läkare. De hysteriska covidrestriktionerna satte stopp för det fast hon testade negativt hela tiden. En människa som inte producerar de livsuppehållande hormonerna själv måste få hjälp, alltid! Även under en pandemi.

På tisd ska vi urnsätta henne. Sen finns hon definitivt inte alls. Aska nergrävd i jorden. På en av kyrkogårdens finaste platser. Men va hjälper det att man fixar och donar som vi gjort. Hon kommer inte tillbaka, är inte medveten och finns inte i någon som helst skepnad.
Det finns ingen gud, inget paradis, inget liv efter detta.
Det som hänt är så grymt så inget väsen kan kallas gott längre. Det finns inte, kan inte finnas!

Det hade varit bättre om jag fått försvinna, hon var så stark att hon klarat det och dom andra också. En värkbruten kärring hade inte saknats hälften så mkt som en 35-åring, aktiv, duktig och ambitiös.
Som hennes mormor 90 år samma dag Elle äntligen blev inlagd sa, det blev fel i ordningen här. Det var min tur. Hon har begravt både en son och nu en dotterdotter. Det är så fel!

Tillåt dig att sörja skrev nån idag, inget jag behöver tillåta mig. Det kommer ändå! Bra att du äter skrev nån annan, ja tyvärr kommer det att synas på mig, den här pandemin och nu det här gör att det blivit mycket onyttigt, orkar inte tänka! Ibland fixar jag bara inte att laga mat, det går bara inte. Men äter gör jag. Att jag sen sitter still gör ju sitt till med. Väger mig inte längre, kollar inget socker, jag struntar i allt. Det får gå som det går! Än har jag inga känningar. Äter ju medicin iofs.

Till veckan ska jag på en fest, träffa människor! Hur gör man? Finns folk som vänder då dom ser mig, men finns också dom som inte gör det. Som är som vanligt. Ska bli intressant att se hur folk beter sig. C och jag åker dit. L har haft så mkt elände med trasiga bilar och höga kostnader så han visste inte. Han lägger väl hellre sina pengar på Barva där hans gäng finns. Närmare för honom också och dom samåker ju.
Annars har vi ju mer kontakt nu än tidigare, av naturliga skäl kanske mest på telefon. Idag ringde jag precis när han skulle ringa mig. Vi va ju på mässan i veckan också. Men Elle ringde ju honom varje kväll, han saknar det som 17 så klart! Så nu ringer C och jag och han oss. Säkert har han kontakt med J med.
Nu ses vi ju allihop på tisd. Få se när vi gör det nästa gång. Jo på Rasmus student men då är det ju inte bara vi.

Mors dag på sönd styrde ju alltid Elle upp med C. Förra året var både J och L med. Nu i helgen har ju svärdottern loppis till förmån för parasporten där E var sekreterare båda dagarna. En del av Es lösöre ska säljas med. C sa idag att hon nog inte ville vara där, kände att hon inte fixar det och då kommer ju inte jag dit heller. Så blir nog en Mors dag med bara vi två, och nån picknick vid Wiik där vi varit de två senaste åren fixar nog ingen av oss.
Vi går nog bara ut och äter eller picknickar nån annanstans. Vid havet kanske!

 

Camilla

23 maj 2022 05:59

Man lägger en dag till en annan - det är vad man gör
Det är tur att man inte är någon spåkärring för då hade man checkat ut i förtid.
Wille är en sorg. Att uppleva min dotters sorg är en annan- hon är inte längre dendamma som innan olyckan. Sorg är så individuellt och måste få vara.
Livet går vidare säger folk till mig och precis som jag inte fattar det- det gör det men för oss så går livet vidare men på ett annat sätt. Igår var mellantösen iväg o jag tänker - vad Wille hade älskat detta.
Jag vill hålla honom levande på mitt sätt.
Stör det andra så får de hellre avfölja mig.
Urnsättningen som
Vi hade i veckan blev jobbigare än jag trodde för min tös. Det var 25 grader varmt och hon fick en panikattack och var kall som en isbit
Styrkekram inför veckan!

Neta

23 maj 2022 16:03

Förstår precis! Mår lite bättre idag. Slängde precis 3 pelargoner jag inte orkat ta hand om. Vem såg den komma? Nåja jag har fler.

Tror också urnsättningen blir värre än begravningen, det blir så definitivt.

 

Susanne

23 maj 2022 23:58

Det är mycket känslor som åker berg- och dalbana tiden efter man mist en nära. Och allt är ok att känna och inte konstigt. Tänker på dig och familjen och hoppas ni får en fin stund tillsammans imorgon. Många varma kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så jäkla less på allting. Ber om hjälp tack vare fallet och att det blir midsommar och den som hjälper till är L, han offrar en dans för att komma. Åker 12 mil. Har städ på tisd och måste få undan tvätten men ingen hjälp, då har C ändå varit i...

Jag har mist en vän. Ingen jag träffar varje dag eller ens särskilt ofta. Men vi delar en erfarenhet som gjort oss väldigt nära. När L och jag bildade Hjärntumörgruppen som fungerade som stöd för familjer med barn som drabbades av hjärntumör var ...

Kämpar på här med onda hälar, sviter efter fallet och en uvi som jag inte är 100% på att den verkligen är borta. Har ju frusit de sista dygnen men samtidigt inte känt mig direkt febrig. Min termometer har jag klurat på hur jag ska byta batterier ...

Ja igår också så har inte planterat det jag köpte än, dom fick iaf vatten idag. Jag är lite justerad, blåslagen och öm, ont i hälarna hade jag före men knät jag slog i känns. Går sämre men det ska väl gå över. Fick veta en kul grej apropå Gys...

Ja det är väl det som hänt senaste dygnet. I natt skulle jag gå upp och fixa en sak innan jag släckte helt. När jag gick tbx till sängen hakade vä toffel i plankan som ligger där tröskeln ska vara. Vet inte hur väl den syns. Iaf så ramlade ja...