Tack för era fina kommentarer om sorgen. Ni lyfter mig en aning iaf, men fortf lite *down* tänker mkt grubblar på sånt som hände innan hon dog.
Varför i hela friden åkte vi inte upp dan före när op- besked aldrig kom. När vi blev uppringda på dödsdagen och dom skulle ta bort det som höll henne vid liv, då gick vi och åt ist för att sitta utanför och vänta bara. Satt där på cafet som om allt var som vanligt ist för att vara *hos henne*.

Minns telefonsamtalet på morgonen, vi hade det på högtalare. Jag satt i soffan och Leif i fåtöljen mitt emot. När vi förstod vad dom sa trodde jag Leif skulle dö. Han böjde sig fram och blev blodröd i ansiktet. Jag trodde på riktigt att han skulle rasa ihop. Brydde mig mer om honom än mig själv.

Overkligheten. Jag kunde inte hålla henne i handen den dagen, fingrarna var blå och iskalla så hade min hand på armen. Försökte hålla i handen och tyckte hon tryckte min hand som hon brukade men läkaren sa att det kunde hon inte. Önsketänkande från min sida bara, han sa ju inte drt men så tror jag.,

Dödsögonblicket, hur hon blev så förändrad på en sekund. Jag har sett många människor döda, aldrig upplevt dom som jag upplevde Elle. Hon blev som en vaxdocka. Syntes verkligen att livet försvann.

Samtidigt så minns jag att L och C höll om varandra, kramades och jag ville skrika krama mig också. Jag var ju hennes mamma! Fick en klapp på ryggen bara.

Får sån ångest när jag tänker tillbaka. Hade vi kunnat göra annorlunda, hur medveten var hon? Och vad tänkte hon dom där veckorna när hon försökte kommunicera med oss men vi inte förstod?
Alla dom dagar när vi inte fick åka upp pga operationerna, undrade hon? Längtade hon efter oss? Va hon ledsen? Förstod hon varför vi inte kom?

Alltså jag går sönder snart! Varför hade vi inte kunnat få ett samtal till med henne? Hela tiden sa jag till henne att jag längtade till att respiratorn skulle tas bort så vi kunde prata med varandra. Hon nickade, höll med. Men det blev inte så, hon var ju också för svag för att kunna prata med talventilen. Väste bara fram enstaka ord som hej och nåt mer. Slangen satt där tills hon var död.

Hur ska jag kunna leva utan henne? Klart att det går men hur?
Idag ringde jag till L, va bara tvungen att lyssna till honom om hur dansen var igår, kompisar till oss som spelade. Hur han städat garaget idag, gått en promenad och plockat en massa smultron och ätit. Han orkar vara som vanligt, har ju folk runt sig, går bara vidare.
Han är ju lika mkt förälder som jag. Hur kan vi känna så olika. Ville bara skrika kom hit! Det är ju vårt barn! Sörj med mig!

Men nej avstånd och pengar sätter stopp för det!

Sommaren rinner undan, den går. Hur kan livet bara pågå därute? Fixar snart inte att vara ensam längre. Ångest, andnöd, kroppsdelar strejkar. Väggarna rasar snart över mig!
Jag begär inte att ni andra ska föstå för det kan ingen. Men hennes nära borde ju göra det. Spelar ingen roll om jag pratar med proffs eller andra. Ingen kan föstå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Herrejösses som det blåst idag. Så pass att två av mina spiraler hade blåst ner, trådarna var som nån slitit av dom. Mulnat på bra nog och hört muller långt bort men så vitt jag sett har vi sluppit regn iaf. Möjligen nåt kort duggregn. Inget som märk...

Den här vegetariska pastasåsen fick mina barn göra på hemkunskapen, blev en favorit hos oss trots att vi inte brukade äta vegetariskt. Billig är den också. Har tyvärr ingen bild. Goda pastasåsen 4 port. 2 morötter 1 gul lök 2 msk smör 1 ...

Har så svårt att komma ihåg titlarna på inläggen nu när jag inte kan korrekturläsa. Vet inte om det beror på mitt abbonemang att funktion efter funktion på bloggplatsen försvinner. L har ju alltid fixat sånt men inte nu längre. Har startat om appen f...

Händer inte så mkt. Värken fortgår och just nu är det värst i ländryggen. Hopplöst att inte kunna slappna av värkfri. Samtidigt har jag inte fått tbx känseln på huden på knät jag slog i när jag ramlade. Det är en otäck känsla. Alla blåmärken är bor...

Inte varit utanför dörren. Så är väl mitt eget fel. Iaf så har jag ingen uvi, inbillar mig att då är det nog inget fel på njurarna heller trots att det värker i det området. Så då skyller vi på sängen och att jag inte sitter så bra i min bäddsoffa...