Lyssnat på bok 3 om koloniområdet i Ådala. Där får en av huvudkaraktärerna havandeskapsförgiftning och blir förlöst med kejsarsnitt i förtid precis som jag blev med Elle.
Vilken Flashback jag fick, just det där när man låg på uppvaket ensam och pappan var med barnet. Jag fick en polaroidbild men fick inte komma till henne förrän dagen efter.

Så Elles liv började rätt dramatiskt, hon vägde 1685 g, tiden på Neo och att hon var så liten. Idag vet vi att tillväxtstörningen lika mkt berodde på hjärntumören som upptäcktes 7 år senare som på mig. Den bildades i fosterstadiet.

Så hennes första 7 år var ju sen rätt så normala trots den dramatiska starten. Sen upptäcktes tumören.

Sen blev ju livet ett helvete med ständigt nya diagnoser för henne och ett liv för Leif och mig som inga föräldrar ska behöva ha. Hur orkade vi? Vi hade ju 2 barn till.

Ja jag kan ju säga att han var en bra pappa där, vi orkade hålla ihop och engagerade oss tillsammans både i barncancerföreningen, barncancerfonden och Hypofysis. Sen alla behandlingar, sjukhusvistelser, bad, sjukgymnastik, syskongrupper för C, och mycket mer. Som sagt hur orkade vi? Men är man mitt i det märker man ju inte hur jobbigt det är och vad det gör med en.

Såg många förhållande ta slut, oftast för papporna inte orkade. Vi tjejer är nog starkare där. Men jag hade tur. Vi kämpade tillsammans och tog hand om C också var noga med att inte glömma henne. J blev ju vuxen under tiden.

När Elle blev myndig kämpade hon mer själv för sina diagnoser. Vi tog ett steg tillbaka, vi var rätt slitna. Fanns så klart för henne men engagerade oss inte i övrigt.

Ja så var det väl sen till de som hände i våras. Trots skilsmässan har vi ändå varit ett team L, jag och hennes syskon när det verkligen gällde.

Ja allt det där kom idag när jag hörde om karaktären i boken. Inser mer och mer vilken tur jag haft med att få just L som pappa till mina barn, alla 3 faktiskt då han helt naturligt blev en viktig vuxen i Js liv med eftersom hans pappa inte var så intresserad under hans första år.

Vi köpte paket både vid jul och födelsedagar och skrev att det var från hans pappa då dylikt kom väldigt sällan därifrån.

L gick med på föräldramöten och gjorde mer killiga aktiviteter med J som gocart m.m Senare var det vi som också åkte land o rike runt på danstävlingar J deltog i. Detta innan Es tumör upptäcktes.


Om skilsmässan och att det blev dåligt mellan oss sen berodde på den utbrändhet jag anser att vi båda hade, det var väl inte uppfunnet då. Jag tror det inverkade.

Jag tror också den kontakt vi idag har efter det som hänt beror på den sammanhållning vi ändå haft. Vi pratade om det bara häromdan att vi fortfarande båda två anser oss fortf vara familj. Jag tror och hoppas att vi kommer vara det livslångt. Ingen av oss är ju unga längre, L fyller 79 om bara några dar.

Att vi skilt oss var nödvändigt men som vi lever nu är perfekt, var och en har sitt eget liv ändå.
Jag har saknat honom ibland nu under den sista tiden, men han finns och har funnits där när det verkligen gällt under tiden före och efter hennes död också.

Nog om det, som kom av vad som hände i en bok.

Idag har jag inte gjort många knop. Sitter som vanligt ensam hemma.
Åt den sista biten Jansson idag. Det blir som en följetong på Fb ser jag. Jag blev sugen efter att en kompis gjorde det och idag såg jag en annan kompis gjorde det. Jag blev också lite sugen på syrrans kaviarlåda idag. Den gör man exakt som Jansson men byter ut ansjovisen mot orökt kaviar. Jag köper Ejderns, en vit tub. Rör ut kaviaren i grädden och häller över den strimlade potatisen och löken. Vi gör den mest på påsken. Försök bara inte göra den på vanlig kaviar typ Kalles, det funkar inte. Haha!

Annars har jag kört en maskin, lyssnat på boken och löst korsord. Som jag oftast gör. Inte varit ute.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...