Det är jobbigt nu, kommer nog att vara det ett bra tag, det var ju förra året den här tiden hon var så dålig.
Jag kände mig rätt ensam i min oro då med. Precis som jag gör i min sorg nu. Men också den här maktlösheten, att inte kunna hjälpa henne och ingen annan i familjen brydde sig.

Vi har alltid haft vår oro och vår sorg för henne individuellt. Har inte nån gemenskap i just det. Inte orkat stöttat varann. Varken då eller nu.

Jag flyttade ju hit för hon fick så många långvariga infektioner, kände att jag ville vara nära. Men hon själv bad sällan om hjälp heller, det fick jag ibland veta efteråt. Men jag var ju här iaf. Den enda som var det.

Vi ställer upp för varann i praktiska saker och så nu men vi pratar inte jättemkt om hur det var eller hur det är nu. Ibland är det skitjobbigt.

Dom andra tre är ju inte ensamma som jag heller. Dom har partners eller kompisar att prata med.
Ok att sorg är olika, men ibland känns det som om hon är bortglömd.

L och C tröstade ju varannpå sjh iaf och runt dödsfallet, höll om varann och kramades och så. Det var skitjobbigt att stå utanför det då. Ja nu med.

Men livet fortsätter ju konstigt nog. Men det är fortf så konstigt att hon bara är borta. Man föds, man är och sen poff så finns man inte längre.
Jag har nog på något sätt trott att det finns något efter det här. Att man kanske ändå skulle känna en slags närvaro i vissa situationer eftersom vi var så nära.

Men all ev gudstro jag haft och tron på en annan dimension är totalt borta. Det finns inte! Hade det funnits hade jag känt det tror jag. Jag har inte satt min fot i kyrkan för Es skull eller varit i försalingshemmet på liknande aktiviteter vi varit på förr sen hon dog och tänker inte åka dit av den orsaken heller. Det kan bara inte finnas nån gud som låtit henne lida så mkt i sitt liv och sen släcka hennes liv som det gick till.

Själv kommer jag mest troligt att ha en borgelig begravning. Ligga i askgravlunden. Eller inget alls.
Kommer väl troligast att dö ensam hemma, ligga några dar innan nån saknar mig. Vem skulle märka om jag får en stroke eller infarkt? Jo kanske att jag skulle saknas på sommaren men knappast på vintern. Går ju knappt ut då.

Inte gjort så mkt idag men iaf sett solen. Käkat lite av julköttbullarna ett par dar nu, så nu är dom nästan slut med. Kör dom 5 min i airfryern. Kokar potatis i micron, idag gjorde jag mos med lite morötter i.

[Bild]

Ska stax gå i säng. Ser fram mot lite roligheter i slutet av veckan annars är dagarna sig lika.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...