Vekar som semestern är slut för dom flesta nu. Det är den här veckan vi brukar åka till Gotland. Där är det kaos nu ock många måste stanna ofrivilligt pga att en färja är obrukbar. För mig låter det som rena drömmen haha! Skulle gärna sovit i bilen för att få vara kvar lite till.
Hoppas jag kan komma dit nästa år.

Ömsom regn och ömsom sol idag. Men jag gick inte ut. Såg att grannen upptäckte en stor fet mördarsnigel vid postlådorna idag. En av dom större jag sett, räckte för att jag inte gick ut ens för att gillra barerna men måste väl i morgon kanske.

Gjorde en köttfärslimpa idag, (månlandskapet i mitten) grovtärnade squash och la på sidorna. Nån frågade mig i en grupp på Fb om jag hade squash i ugnen och skickade en asgarvande smiley när jag sa ja.
Att det finns så okunniga människor!

Jag har iaf mat i flera dar. Kanske skivar lite tunt till nån macka med. Alltså det och sen saltgurka på köttfärsskivan, inte mkt som slår det. Lika gott både på knäcke och mjukt.

Gjorde såsen på oatly, funkar bäst. Känner ingen skillnad på riktig gräddsås och den. Lingon till med så klart.

Pratat med L lite om fred, vi har en födelsedag vi borde avverka. Pratade med C som är lite inblandad i det. Han kommer på dan på fred, funderar på åka in och möta honom. Handla lite. Sen ut o käka innan Sannex på Holmen. Han åker hem på natten sen för det är dans i K-holm på sönd. Haha! Sannex är alltså fred.

Hittade den här på båda tjejerna idag. Här utreder vi Es konstiga viktuppgång för fullt men tumören har inte upptäckts än. Men det är bara dagar före. Knyter sig i magen på mig när jag tänker på vad hon fick utstå sen. Hon blev så chockad själv att hon inte pratade på flera veckor. Vi hann ju inte förbereda henne. Huvudet rakades och op i hjärnan mår ingen bra av. Hon är 7 år. Sen led hon i princip till hon dog, fick aldrig ett riktigt liv, orkade aldrig leka och vi hade henne med oss jämt. 13 nya disgnoser fick hon. Hon fixade med sina smycken och jobbade i kyrkan en halv måndag i veckan. Så mkt mer orkade hon aldrig. Gjorde dock en stor insats i parasportförbundet. Men hemifrån och möte nån gång i månaden.
Saknar henne så jag mår illa.

Så Christine som aldrig skulle bli, vår knubbis, vårt bästa misstag, fanns nån mening med det också. Idag är jag livrädd att nåt ska hända henne. Hon har varit otrolig med sin syster. Framförallt mot slutet.
J var mer praktisk, fixade och donade.

Det jag sörjer mest är hur fort Elle blev glömd. Hur fort resten av familjen med undantag för C gick vidare, mest chockad över den andra föräldern, där dans blev viktigast. Hur släkten aldrig nämner henne ens. Hur många som inte ens var på begravningen eller inte har varit vid graven. Idag är det knappt nån som pratar om henne. Inga kompisar som bryr sig av dom få hon fick. Våra ännu mindre. Det är som hon aldrig funnits.
Jag tänker på henne hela tiden, om inte varje minut på ett dygn så iaf varannan. Sover jag så drömmer jag om henne Hon är det sista jag ser innan jag släcker lampan och det första jag ser på morgonen. Ser henne var jag än sitter i vardagsrummet. Hon finns så klart inom mig också. För mig blir hon aldrig glömd. Aldrig!! Men när jag inte finns längre då?

Nu får jag nog blåsa ut ljuset jag tänt. Tände tre och dom andra två har nog varit slockna en halvtimme. Sängen kallar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...