Man tänker ju tillbaka det gör man ju. Kom på en grej som Bosse och jag gjorde igår.

Han jobbade på Pharmacia i Uppsala då. Det gjorde också en gemensam kompis som hette Anita och 2 killar som ofta kom upp till henne. Minns tyvärr inte namnen, nån kan ha hetat Stefan. Bosse hade också en kompis som jag tror jobbade där som bodde på andra sidan Årstaparken, tror han hette Göran som dök upp då och då. Så det var liksom ett Pharmaciagäng där alla utom jag jobbade där.

Av dom där var det bara Bosse, jag och Anita som dansade. Vi hängde med en massa annat folk med så klart. Anita träffade ju sin blivande man också.

Bosse och jag hade en gammeldanskurs ihop där på Pharmacia.
Jag trodde jag bara skulle hjälpa till lite men va väl med alla gånger ändå men förväntade mig ingen ersättning. Var med för att visa steg, vända på folk när dom kom åt fel håll och så. Jag hade haft egna kurser i området vi bodde i, var väl därför han frågade mig. Men han var den som var ansvarig liksom.
Det gick väl bra och jag tänkte väl inte så mkt mer på det där.

Efter ett tag när kursen var över kom han upp en kväll med en sportbag med Pharmacias logga på, i den låg en träningsoverall och ett badlakan. Även dom med logga.
Fick också ett kuvert med ganska mycket pengar. Jag blev så paff. Han bara skrattade och sa *Trodde du inte du skulle få betalt* han delade alltså arvodet med mig. Fixade dessutom lite reklamsaker.
Det var sån han var. Hade nästan glömt det här.

Anita bor ju som sagt utomlands nu men jag fick tag på henne via Fb iaf så hon vet nu att Bosse är borta.

Sen i juli har jag upplevt 4 IRL personers död och en *nätvän*

Det började med en tjej som bodde i Sala som fick ALS. Vi träffades på sjh när våra barn hade samma diagnos. Hållt kontakten av och till, setts några gånger per år och pratat mkt i luren. Vad som än hände med E så kände man att hon förstod, hon hade ju varit där själv. Hon har varit ett otroligt stöd. C fick bo hos henne när hon tog sitt körkort där på en intensivkurs. Underlättade ju otroligt mkt dom 2 veckorna eller hur långt det nu var.

Sen X-svågern, gift med Ls syster.

Erna dog ju förra veckan min första ledsagare och sen vän. Varit sjuk länge, hon jobbade hos min optiker så kommer att bli jobbigt att gå dit nu.

Ja och nu Bosse som jag då känt sen ungdomen.

Nätvännen bodde i Finland, fick som Erna cancer blev nästan friskförklarad men fick också ett återfall och till slut gick det inte. Vi pratade mkt med fingrarna men möjligheten att träffas blev tyvärr aldrig av.

Men nu får det banne mig vara nog. Pallar inte med ett dödsfall till. Nu vill jag bara ha positivitet i mitt liv.

Orkade inte laga mat idag.

Hade ju lite fylld pasta kvar. Slängde på en liten burk oliver och en tomat. Kanske inte så kulinariskt men blev ju mätt iaf.
Fyllde dosetten det är väl det vettigaste jag gjort idag. Varit lite frusen, va bara 16 gr ute mitt på dan. Kommit några regnskurar men solen har lyst också. Nu ska det bli några dar med sol och värme dock. Sista sucken på sommaren kanske.

Nån skrev och frågade om mjölkpulvret. Jag har som sagt helt slutat köpa mjölk, fick ju alltid slänga hälften använde den bara i matlagning och i kaffet.
Slutade ju brygga kaffe och köper nu ist Icas snabbkaffe, det är absolut bäst. Där behöver jag ingen mjölk i. Köper sen mjölkpulver och Imat matlagningsgrädde att använda i matlagning och bakning. Imat är vegetarisk men jag känner ingen skillnad i maten på den eller riktig grädde. Kostar en tredjedel.
Byter ut mjölk i mat o bak mot vatten och mjölkpulver, det är laktosfritt och har mindre fetthalt. 1,5 msk per dl vatten. Gör jag sås som häromdan gör jag den på buljong och lite mjölkpulver, ibland har jag i nån msk imat.
Vita såser görs på bara mjölkpulver och vatten. Samma där med nån skvätt imat, särskilt om jag gör lasange. När jag bakar har jag i mjölkpulvret med det torra och värmer vattnet bara.
Kör en del kalljäst med.
Det bästa jag gjort och så skönt att slippa slänga sur mjölk, inte ens den med lång hållbarhet klarade sig här.