Är ju inte bara hopp om vår för oss, den är ju också för alltid förknippad med sorg. Det är Elles dödsdag den 20 mars. Nu är det 3 år sedan så är ju fortf färskt.
Ni som också mist en nära anhörig vet ju att det är en sorg som aldrig lindras, man lär sig bara leva med den. Elle och jag var ju ganska lika, vi gillade båda att överraska, laga och äta god mat tillsammans, hade liknande intressen och gillade att göra saker med familjen. Vi sågs kanske inte varje dag men bara tryggheten att vi fanns här nära varandra gav ju en ro på nåt vis.

Jag fattade nog inte då hur mkt det betydde, det bara var ju. Uttrycket man saknar inte kon förrän båset är tomt kan tyckas makabert i sammanhanget men är inte mindre sant för det.

Min unge som växt i mig, som vi kämpat med i så många år, stångat oss blodiga för mot myndigheter, kommun och skola för att hon skulle leva så bra hon kunde efter hennes egen ork och förutsättningar.
Herregud hur orkade vi? Så när hon inrutat sitt liv och hittat sina saker så pga pandemin ingen som bryr sig i att hon behövde ett nytt recept. Det slog hårt mot henne.

Det blir många tankar vid årsdagar. Kanske extra mycket när man blivit ensam pga ett dödsfall.

Vi är ju också väldigt olika vi som är kvar. Vi försöker väl ta hand om varann det märks ju om inte annat så när det händer nåt. Men alla andra utom jag har ju någon eller något dom kan göra. Sitter inte inne veckovis som jag gör. Nån tycker att jag borde flytta till nåt äldreboende, det om nåt visar ju hur lite man bryr sig. Iväg med kärringen nånstans så slipper vi henne sen. Haha! Tyvärr måste jag göra dom besvikna där.
Gärna ett boende i stan om jag bara orkat flytta och ordna med allt praktiskt. Fick ju hjälp vid flyttdagarna men inte särskilt mkt när jag väl var på plats. Jo här av Elle men hon orkade ju inte jättemkt heller. L är väl den som hjälpt mest.

Ist för att jobba med mig om hur jag vill ha det och försöka hjälpa till. Bara det här med städen, hade ju en gång i månaden. Hjälpte dom mig med det jobbigaste det jag hade hjälp med skulle dom behöva göra det en gång varannan månad. Jag kan ju fibbla lite själv. Lika med storhandling.
På Maxi eller Kvantum kan jag ju åka själv, lättare än här ute. Men skönt ändå att få lite hjälp när man fått pengar. Få hem det tunga. Kunna få handla så man klarar sig, få utnyttja extrapriser m.m Å åter dom är ju två, en gång varannan månad. Men dom tänker inte så, ist går det flera veckor mellan gångerna dom kommer.
Vi har ju kontakt på messenger men det ger ju inget sällskap.

Nåja det är som det är.

Idag fick jag mitt fläsk med löksås iaf. Har några skivor kvar till paltbröd senare i veckan med. Å jag har 2 kycklingben kvar med. Skönt att ha nåt lättlagat. Så sugen på lasange men det fixar nog inte mina armar. Får väl köpa en färdig.

Gjprde inga semlor idag heller. Tog fram påsen med småbullarna så tog ett par som dom var, har ju ätit någa stycken semlor redan. Kanske i morrn vi får väl se.

I morrn ska jag iaf åka till Solrosen med Annika. Ska bli kul. Men nu sängen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...