Direktlänk till inlägg 20 mars 2025
Jag inte bara ser sur ut pga nedgående mungipor.
Jag kan tydligen låta både arg och otrevlig när jag pratar också fast jag inte är det, det minsta.
Ofta blir jag både snopen och lite chockad när folk påpekar det.
Folk säger att jag måste tänka på det här vilket gör att jag ibland blir tyst ist.
Igår fräste jag ifrån tycker att det ska räcka med att jag säger som det är, när jag verkligen är arg märks det ändå på kroppsspråk t.ex
acceptera mig som jag är och tro mig på mitt ord.
Utseendet med mungiporna har jag allvarligt funderat på att operera. Så mkt har jag lidit av det. Hela mitt liv känns det som att bekanta tyckt att jag är en surkärring eftersom dom gör att jag ser sur ut. Tror det kanske förstärker åsikten att jag låter sur och arg också. Fördom alltså!
Men skönhetsingrepp som det här kallas är dyrt. Och dom som verkligen känner mig har ju inte den här åsikten. Dom märker ju hur fel det är. Men när släkt börjar gnälla över min otrevlighet blir jag lite mörkrädd över att dom bevisligen inte känner mig tillräckligt bra.
Märks att vi inte umgåtts på många år.
Det här ljuset tänder jag idag för två personer, dels för min mamma som dog förra tisdagen, dels Elle som vi miste på själva vårdagjämningen för 3 år sen idag.
Att Elle varit borta i 3 år känns bara konstigt. Hur kan det ha gått så lång tid?
Mamma var 93 år och hade väl helt enkelt levt klart. Hon fick äntligen ro liksom. Sen är ju en mamma alltid mamma och har ju alltid funnits där så det känns ju konstigt på det viset.
Sen har jag ju bott i hennes hus sen jag var 6 månader till jag flyttade hemifrån, innan bodde vi i mormor och morfars vardagsrum, mamma, pappa och jag. Var en stor bostadsbrist då i början av 50-talet. Mammas faster Ester lånade dom pengar till huset.
Det kommer att vara jättekonstigt att se andra människor i det huset. Jättekonstigt att vi faktiskt ska tömma det. Men vi är många som hjälper till. Många starka karlar har vi ju.
Jag har druckit citronvatten i flera dar nu. Så min UVI börjar kännas bättre. Har ju nån konstig förkylning som bara ger symtom kvällar, snorig och örvärk, och med hosta på nätterna med. Bryter liksom inte ut ordentligt.
I morse gick jag upp vid 8 är inte van att vara påklädd så dags. Vaken kan jag nog vara men gör ju en del i sängen på mornarna, går igenom sociala medier och läser nyheter, och kan ju dessutom gå och loda i nattlinne länge sen. Köra igång en tvätt, plocka ur diskmaskinen, och lite sånt.
Iaf skulle dom komma och kolla ventilationen, kom vid 9 och tog högst 5 min.
Så dagen idag har varit lång och lite långtråkig. Betalade räkningarna, räknat ut nya hyran som gäller från nu. En höjning med 388 kr om jag räknade rätt så ändrade den på pensionsmyndigheten också.
Lite småfix så.
Men nu börjar det nog bli dags för nattmedicin och sängdags.
När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...
Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 |
5 | 6 | 7 | 8 |
9 | |||
10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|