Vill igen slå ett slag för denna så viktiga verksamhet, känner lite extra för det nu då det ska byggas ett hus i Uppsala.

Vi har ju varit i den sitsen att vi behövde vara på sjukhus mycket med Elisabeth. C var ju bara 1 år då tumören upptäcktes och vi tog snabbt beslutet att hålla hop familjen. Man klarar inte att sitta hemma med ett syskon och "inte kunna göra något" utan man behöver vara där det sker och man behöver vara båda två.

Vi hade ju förmånen att kunna få lite avlastning med C av hennes storebror och av mormor och farmor så klart när det var som tuffast, operationsdagar och svåra behandlingar, då behövs båda för att orka "hålla masken" inför det sjuka barnet och man behöver stötta varandra.

På avdelningen hade vi också förmånen att hela tiden ha ett eget rum, så ville vi sova på sjh båda gick det bra. Men är man inskriven på 4-sal och alla har en förälder med, och det har dom ju så klart så blir det trångt och inte särskilt mycket privatliv.

Vi klarade av den akuta tiden rätt braför vi vårdades ju mestadels i vår stad, men man klarar inte det här utan teamet som just i det läget är familjen och så klart andra nära & kära.

Men många är ju långt hemifrån och tvingas kanske lämna syskon till mormor eller andra släktingar under lång tid. Det blir ju en sorg i sig som om det inte räckte med sorgen över ett svårt sjukt barn, det ingår ju inte precis i familjetänket att ens barn ska råka ut för svåra sjukdomar.

Så småningom när hennes tumör kom tillbaka fick ju vi också känna på det här med att tvingas till vård på annat håll och det är verkligen stor skillnad. Det kräver ju en helt annan logistik. På KS var dom väldigt tillmötesgående trots att behandlingen där skedde på en vuxenavdelning. Dom gav oss helt enkelt ett dagrum, fixade en barnsäng och två sjuksängar och möblerade det till oss, lånade till och med en rullstol till mig som då hade mitt första stora krångel med knät.

På Huddinge skulle vi ju mest vara en dag men behövde vara där 7.30, det behövdes en väldigt tidig morgon om vi skulle ta oss härifrån genom morgonrusningen i Sthlm dit till den tiden. Dessutom med en unge som skulle vara fastande. Då blev vi erbjudna att komma dagen före och sova över på Ronald McDonalds hus i Huddinge och upptäckte vilket underbart ställe det var. Vi bodde sen där både en och flera nätter under en period på 2-3 år.

Efter att ha vistats på en avdelning sovandes på en hopfällbar säng eller en madrass på golvet, delat kyl med alla andra och tvingats värma all mat i micron och äta på rummet tyckte man ju att det var höjden av lyx att komma in i köken på Ronald McDonalds hus, där har dom två kök med en lång vägg där varje rum har en egen kyl och ett skåp för torrvaror ovanför

  Ni ser det här från deras hemsida, finns fler bilder att kika på där.

I mitten är det en köksö, på sidorna är det identiskt med spis med 2 ugnar, diskmaskin och skåp med husgeråd och porslin på varje sida. På motsvarande vägg från kylskåpen är det två diskhoar paralellt med fönster ut mot lekplatserna. Det är noga uttänkt inte bara att barnen kan vara ute och leka medans de vuxna lagar mat eller diskar och man kan ha uppsikt över dom utan också det här att man står paralellt och diskar eller på varsin sida om köksön och förbereder. Det inbjuder till "småprat" som sen så klart övergår till prat om den gemensamma sits man har. Ofta blir det väldigt bra samtal som fortsätter ute i matrummet eller i något av sällskapsrummen.

Orkar man inte det så förstår ju den andra föräldern det, alla har ju varit med om liknande trauman. Då har man alltså en egen dörr att stänga, rummen är rymliga med egen fransk balkong, inredda i milda färger och fina träslag som gör en lugn, man har sin egen dusch o toa och bra med förvaringsutrymmen. Lite som ett extra lyxigt hotellrum men mer ombonat och man kan bo upp till 5 personer.

I huset finns också flera sällskapsrum, lekrum TV-rum med filmer och spel, matrum och tvättstuga.

 Familjerna sköter sig själva och städar sina egna rum och efter sig i kök o tvättstuga.

Själv håller jag just nu på att fundera över om jag skulle kunna bidra till en insamling, ett slags event  eller en gala där det kan komma in pengar till Uppsalahuset....ni vet ju vad jag brukar arrangera.   

Idéerna snurrar i skallen och om du som läser det här har något "underhållande" du kan bidra med under en sån kväll så kom med förslag.

Man kan jobba som volontär på dessa hus och man kan stödja dess verksamhet.

Inget bidrag är för litet. Besök hemsidan http://ronaldmcdonaldshus.se och läs noga på alla flikar

Så här skriver dom bl.a på sin hemsida. och det kan jag och många med mig skriva under på.

"Ingen kan göra allt men alla kan göra något"

En mardröm som blivit verklig så kan det kännas att ha ett svårt sjukt barn. Hela livet ställs på ända och behovet av närhet till familjen är oerhört stort. Under långa perioder på sjukhus långt hemifrån blir den psykiska pressen på familjen hård. Den trygga och hemlika miljö som ett boende på Ronald McDonald Hus kan erbjuda hjälper familjerna att orka och underlättar även barnets tillfrisknande.

Du kan hjälpa till att underlätta livet för svårt sjuka barn och deras familjer. Om du väljer att ge ett bidrag till Ronald McDonald Hus blir deras vardag lite lättare. Även små summor har stor betydelse! De kronor som läggs i sparbössorna på McDonald's blir totalt nästan 4 miljoner på ett år .

Här kan du välja hur du vill ge ditt bidrag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...