70 år sedan förintelsen!

Är vi på väg dit igen? Verkar ju som det finns några som tycker det. Alla som röstar på SD till exempel. Även om jag tror att flertalet som gör det inte tänkt så långt, att dom faktiskt medverkar till hat och våld och att det som hände då kan hända igen. Skrämmande otäckt, jag är rädd! Samtidigt tycker jag synd om dessa "små" människor som inte förstår bättre!

En vän på FB lade ut det här idag

"Förintelsen. Läs om den polske officeren Witold Pilecki. En sann hjälte.Han lät sig tillfångatas och sattes i Auschwitz för att skriva en rapport om förhållandena där. Tillsammans med några andra fångar planterade de tyfussmittade löss på de värsta tortyrbenägna lägervakterna som också dog i sjukdomen.Han flydde och skrev sedan det som kallades Witolds rapport, som sändes till de allierade, som inte trodde honom. Googla på honom"

Intressant läsning! Alla borde googla den mannen.

Det här då som hänt vid flera radiostationer idag och även vid SVT. Först skrattade jag för jag såg bara det här som Mats la ut på insta och tänkte nåt fult om vissa dalkarlar. Men jag satte det skrattet i halsen när jag hörde om allt annat. Ja stackars intelligensbefriade satar!

Vart är vi på väg?

Om vi inte har så pass mycket empati att vi kan ge en fristad till människor som riskerar sitt liv i sina länder, som kanske torterats och varit med om trauman värre än vi kan tänka oss. Låta deras barn leva tryggt och få vara barn.

Jag tänker på alla goa barn och mysiga familjer jag kommit i kontakt med via jobbet under alla år. Skötsamma, arbetssamma, generösa och så trevliga trots det dom gått igenom. Nej hat mot andra vägrar plantera sig i min hjärna. Möjligen med undantag av vissa svenskar som sitter i fängelse nu för våld och mord mot barn och andra medmänniskor.

I morgon ska jag med glädje äta lunch med syrran, mat som kommit hit med våra invandrare, tillagade av dom med finess.

Nu till något helt annat.

I morse vaknade jag och kände att något var väldigt fel. Jag brukar inte ha ont "utan vidare" men i morse tror jag hela kroppen värkte. Kändes på riktigt som jag blivit manglad eller nåt. Knäna värkte så jag kunde inte räta ut benen, axlar och handleder så jag knappt kunde vända mig i sängen. Hade problem med sväljreflexen, fick ta i för att kunna svälja saliv. Fick liksom tippa mig över sängkanten för att kunna sätta mig upp. Det är tur att jag har en sänggavel, fick hålla mig i den för att ta mig dom 10 stegen runt sängen och in på toa.

Där med varmvattnet forsande över kroppen försökte jag sen tänja ut musklerna. Så äcklig känsla!

Jag går ju inomhus, har aldrig rullstolen här inne ens. Håller mig i inredning och möbler när balansen tryter och slår ner häcken på närmaste stol när det inte går längre. Det har funkat hur bra som helst. Idag försökte jag med kryckorna men det gjorde för ont. Kom väl igång på em men startsträckan var lång idag. Hoppas jag inte vaknar så i morgon!

Känner mig lite småfrusen men har ingen feber och på dan brann det liksom i huden. Inte bara där jag har torr hud utan även på armarna.

Mysko! Tur jag har mina dunderpiller, tar dom inte ofta, kanske 10 per år annars har jag ju lite starkare Ipren bara och behöver inte ens dom varje dag.

Så nu ska jag krypa ner under ett extra tjockt duntäcket och försöka hålla mig mjuk o varm hela natta!

Sov gott!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...