P.g.a blåst m.m har jag inte tagit ut den innan. Idag var jag dock tvungen då jag skulle upp och hämta paket med mina allergimedeciner. Jag åker inte gärna med den där inne på affärn så E kom och hjälpte mig.

Åkte sen med henne en bit på den sidan och blev så lycklig då vi hittade små solar vid henne.
På hemvägen sen då jag åkte in på Nordstigen såg jag några fler.
Stannar, är på väg av scootern för att plocka dom, tar i handtaget, noga med att inte röra gasen när den börjar gå bakåt. Jag hade alltså kommit åt backknappen. Jag ligger rätt som det är på backen, på rygg. Påkörd av mig själv typ ;-)
Panik! Har ju inte en fungerande muskel i mina knän. Försöker flera gånger få fotsulan i marken och häva mig upp men scootern tippar nästan.
Lyckades få upp den igen och ringer L, han släpper så klart allt han har men det är ju långt att gå för honom. Vi har ju som bekant ingen bil.
Där sitter jag, plockar iaf blommorna :-D
Inte en bil kommer! Försöker ropa men ingen är ute.

Då kommer jag på att jag kan skriva i vår bytråd på facebook. Henrik vår admin svarar direkt "kommer" han bor ju på gatan nedanför, det gjorde han med ett leende på läppen. " Körde du för fort?" Frågade han.
Han dog lite när han hörde vad som orsakat det. L kom nu med och tillsammans fick dom upp mig.

La upp den här bilden i tråden sen och tackade Henrik. Han svarade "Fartdåre" :-D
Så nu har jag roat alla i Björklinge som kan läsa där ;-) skrev ju hur det hänt.

Lite öm i nacken och ont i ryggen, slog ju i bakskallen i marken. Men det gick över med Ipren så säkert ingen fara.
Vad har jag lärt mig av detta då? Jo att jag ska stänga av den så fort jag behöver kliva av om jag ska hålla i mig i styret.
Andra gången detta händer, första gången var här men då kunde jag hålla mig i staketet. Blev en krater av hjulen i gruset då. Kör ju alltid på högsta speed (7 km/timmen) och reglerar med gasen.
Konstigt nog tar det några sekunder innan hjärnan fattar att man ska släppa taget. Mest naturligt att hålla i sig.

Annars var det skönt ute idag. Sol och 10 gr, jag var tvungen att öppna skinnjackan för tog kofta under, fick för mig att det var kallt. Ingen vind att tala om. Ska bli ugefär lika i morgon, nån grad svalare kanske.
Blir nog en tur i morgon med.

 

Carina

29 mars 2017 01:18

Men oj! Vilken tur att det gick bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...