Direktlänk till inlägg 10 september 2023
Som vanligt så får jag en del frågor när Leif och jag har tillbringat tid tillsammans. En del undrar rakt på sak hur vi kan sova under samma tak utan, ja ni vet. Nån som på riktigt tycker att dom har med det att göra.
Många som ställer alla möjliga frågor om varför o.s.v som säger rent ut, och det vet jag nån som sagt till honom också. Att man ska inte umgås med sitt X. Jag börjar bli riktigt trött på det.
En del tycker det är bra att vi kan umgås och säger att det är ju så det ska vara. Där häller jag med.
Vi var gifta en hel evighet. Verkligen i *nöd och lust.* i alla förhållanden finns både kärlek och vänskap och det finns inget som säger att vänskapen måste ta slut för att kärleken gör det.
Vi har gått igenom så mkt tillsammans och man kan inte dela visst av det med någon annan.
L har en väldigt fin egenskap som många inte verkar kunna stava till idag. Han är respektfull. Lägg sen till snäll, vänlig, empatisk och hjälpsam.
Han kan driva mig till vansinne ibland, jag är övertygad om att det kan jag göra med han också men det andra överväger.
Tillvaron med honom är så himla enkel, det så klart för att vi känner varann så väl. För mig blir det också ett slags trygghet.
Normalt ses vi inte så himla ofta, kan gå veckor utan att vi ens pratar med varann. Men sen när vi ses så är det som vi sågs igår.
Vi delar en del viktiga värderingar, andra som nån av oss tycker är viktiga delar vi inte alls men det är ok.
Igår märkte jag att det var lite kämpigt för honom med rullstolen, men fast jag märker det så säger han att det går bra. Han tycker väl det då men igår bestämde jag att när det blir kämpigt med rullstolen utomhus och under en hel dag som igår då blir det scooter ist. Eller så får vi skippa och göra saker tillsammans.
Han fyller 80 i november! 80! Kan ni tro det? Visste jag inte det skulle jag inte tro det iaf!
Ni som tycker det här är fel, ni kan dra åt helvete! Sköt er själva och skit i oss.
Jag tänker inte ändra på mig. Inte på honom heller.
Idag frågade jag om han kunde hjälpa mig på framsidan, det gjorde han och efter en fika så åkte han sen.
Jag kan erkänna att det blir tomt. Men det blir det när J eller C åker också, eller när Annika och jag skiljs efter våra äventyr. Men det går ju alltid över.
När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...
Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 | ||||
|