Tycker allting gått halvdant idag. Det har varit jobbigt, förr om åren har ju alltid Elle varit med på kyrkogårdarna den här dagen. Idag fick vi gå till hennes grav. Skitjobbigt på ren svenska.

Som tur var kom C hit, vi satte rosor på det hjärta vi köpt tidigare. Jag hittade inte den tråden vi gjorde märlor av sist, så C hade köpt en annan. Det var som en spole och när vi öppnade den började den snurran på bordet och det blev som en spiral av det översta. Vi blev rätt paffa båda två. Skrattade!
Stommen vi köpt var av mossa och det var svårare att få in märlor än ossis vi jobbat med innan. C kämpade på och vi skippade blad.

Det var ju mörkt på kyrkogården och det var redan lysande lyktor på graven. Så vi såg inte att några av rosorna krypt ur. Syns ju nästan att det är ett hjärta iaf. Mi o Ma hade varit där med ljus och gravbukett. J hade varit lite ledig på dan så dom hade varit där och tänt ett par ljus på väg upp till hans farmors grav i Vendel. Nån mer hade varit där med, nån jobbarkompis. Nu har vi ett batteriljus i lyktan som lyser 16-22. Vi tände det kl 16 hemma så det fungerade som lyse i cykelkorgen. Vi satte dit ett levande ljus med.

Vi gick till askgravlunden och tände 2 ljus, ett för Sten, min bror och ett för Rune, min bonuspappa. Det regnade och vi var inte så sugna på att åka till stan.

Innan vi började med hjärtat åt vi pasta och köttfärssås.

Vi gick in på affären och handlade lite och hämtade paket. Jag var ganska frusen och stel pga regnet, hade ponchon som tur var.

Jag fick lite pengar när jag fyllde så jag har köpt en *julklocka* och lite snögubbssmycken. Jag har ju lite mani på snögubbar.

Kolla fattningen på stenarna på klockan. Väldigt bra pris på Guldfynd just nu. Får nästan lust att måla dit ögon på örhängena. Doppa en knappnål i svart hobbylack och pricka dit dom. Näsa vågar jag mig nog inte på. Broschen får nog vara som den är.

Har köpt en jultunika också. Den kom i postlådan häromdan.

Vi ska ju bara vara vi tre C, L och jag, men kan ju vara kul ändå.

Hämtade ett paket till idag.

Choklad, mörk med marsipan från Anthon Berg.

Brukar ju köpa en Trisskalender också. Det gör jag nog i år med.

C stannade lite och vi fikade med äppelkakan jag gjorde igår. Pratade lite innan hon åkte till sin farmor och farfars grav innan hon åkte hem.

Regnhalt och mörkt på hemvägen och hon åkte ner i diket, tog sig upp själv men bilen hade tydligen fått nån skada i hjulhuset. Det är min fasa att nånting ska hända så jag mister nån av dom andra med. Är nog lite nojig, särskilt med C. Minstingen.

Jag kollade på Så Mkt Bättre och stegade sen tbx till Doobidoo. Lyssnat på boken och löste lite på korsordet.

Nu ska jag försöka sova!

Blir bara C och jag som åker till kyrkogården i morgon. Viktigare än så är hon tydligen inte. Ganska besviken på L som lägger 3-400 på dans varje vecka men sen inte har råd att åka hit i morgon. Dansen är viktigare än hans döda dotters grav första Alla helgona hon är död. Märkligt med tanke på hur viktig hon var för honom när hon levde. Vi som alltid har åkt runt till gravarna på Alla helgona. Då var det viktigt!
J jobbar.

Det är 90% chans eller om man säger risk för regn i morgon. Så vi åker kanske inte till stan. Finns ju andra släktingar som åker dit. Men om inte C och jag åker till Elle är det ju ingen som åker dit.
Trodde vi skulle ses allihop i morgon och sen fikat eller ätit tillsammans. Men tydligen inte.

Inte gjort så mkt mer än gjort en sallad och en äppelkaka i Airfryern idag.

Tonfisk, oliver, sallad, paprika, tomat, ägg och krutonger och lite citron o dilldressing.
Inte så märkvärdigt men gott. Har alltid tonfisk och oliver hemma i småburkar jag köper i 3-pack.

Kokade 4 ägg, bra att ha kokta i kylen. Och kokar man dom med lite halvlös gula blir det inte grönt.

Nu ikväll blev det ost o kex, men med vatten.

Gjorde slut på de sista äpplena jag fick av C. Tog 1 dl vardera av mjöl o havregryn 1/2 dl socker 75 g smör. Socker o kanel på äpplena så klart sen på 180 i Af ungefär en kvart. Funkade ju i den där sortens formar.


Men nu ska jag försöka sova!

Då håller jag till där borti soffan. Som ni ser är jag ingen pedant precis och jag bor trångt. Aningens övermöblerat kanske det blev så då lägenheten i Tierp var större.

Innan jag ens hann ur sängen, sitter ofta kvar där och läser runt, kollar i tidningen m.m så ringde L och vi pratade på facetime ett bra tag. Sen efter frukost så var det dags att fylla dosetten för en ny vecka. Sen rensade jag 2 granatäpplen

Tur man har Vanish cristal white Haha! Tyckte jag var försiktig jag.

Blev en omelett till lunch, då jag satt och bläddrade i den här.

Kom idag. Å nog va det sällsamma berättelser, både kända personer och helt okända torpare och backstugboende.
Sigge Stark, Albert Engström, Nils Adamsson, Elsa Beskow är några av dom kända. Man kanske bör vara lite äldre för att veta vilka dom är. Mycket bilder och intressanta historier. En bra julklapp till en äldre släkting tror jag. Eller till sig själv. Finns på Land shopping. Jag såg den på facebook först.

Kaffe efter det och ljudboken var på. Just nu bok 3 i serien om Prästens döttrar i Molanda. Lite kvinnohistoria det med. Läste dom för några år sen men dom är så bra att dom tål att läsas om. Finns nån mer nu också som inte fanns då.

Plockat lite. Sorterat lite papper, fikat igen, korsord. Det vanliga.

Värmde resten av köttbullarna men idag med bara morötter till. Sallad o lingon så klart. Kollade på husprogrammet där dom byggde ett nytt 1700-talshus. Va inget mer jag ville se sen. Kollar väldigt lite på TV egentligen.

Nu ligger jag sen flera timmar men kollat runt och pratat med folk på Twitter. Ska sova nu.

Räkgratäng

4 skivade kokta ägg
1 pkt fryst dill
500 g räkor m skal
1 msk smör
2-3 msk mjöl
4 dl vätska, mjölk + fond
1 äggula
4 skivor rostat bröd till krutonger
Smält smör

Sätt ugnen på 225 gr
Skala räkorna
Rosta brödet
Bottna en smord ugnsform med skivade ägg
Strö över rikligt med dill
Lägg på räkorna
Fräs mjöl o smör i en kastrull
Späd med vätskan, koka i 3 min
Krydda ta från värmen, vispa i äggulan och koka upp
Häll i formen
Täck med krutonger
Häll smält smör på krutongerna
Gratinera tills det får fin färg.
Servera med sallad och ett iskallt glas vitt.


Blev lite för mkt krutonger i den på bilden. Ursprungsreceptet var med 8 skivor bröd. Räcker med hälften.

Jag blir nog lite extra berörd. Ändå måste väl dom anhöriga till den tösen i Vetlanda varit lite förberedda. Det var ju vi också även om vi fick ett ordentligt bakslag sista dagen.
Men det har ju också pratats mycket om olyckorna med Eporna senadte dagarna. Eller A-traktorer som det egentligen heter. Dom unga personer som förolyckas så, hur blir det? Att få ett sånt besked, kanske mitt i natten av polis. Hur överlever man?
Jag vet ju inte hur jag ska uppleva alla traditioner som kommer nu utan henne och som vi alltid avslutat med hennes födelsedagsfirande 14 jan.

Men om vi återgår till Vetlanda så är det ju 3 familjer som blir drabbade. Finns ju 2 misstänkta som är i 20-årsåldern. Hur mår deras familjer, hur orkar dom leva i en så liten stad med vetskapen om vad ens unge gjort. Spelar ju ingen roll för den känslan att dom är myndiga.
Vad gör man i det läget?
Vet ju hur det blev när en pojke mördades här förra vintern. Den pappan till gärningspersonen kunde inte bo kvar. Vilket drev det blev.

Så alla dessa skjutningar. Man blir ju inte ens förvånad längre. Men att vara förälder till ett sånt offer eller gärningsperson. Så glad att C och J bor där dom bor. Lite lugnare så än i stan iaf.

Tvättat idag dels trasorna efter städerskan. Sen nån maskin med lite kläder.

Tog fram en tjockkorv till mat, tänkte att köttbullarna håller nån dag till.

Åkte ner en burk på golvet framför frysen som det var broccolisås i, tog den med. Och testade nya balsamicon som var en tjock variant till salladen. Päron och valnöt. God faktiskt. Gjorde en dressing med rapsolja, kallpressad så klart. Sen bara salt o peppar. Men den slår inte dressingen jag gör på salmbärsvinägern.

Sökfunktionen funkar fortfarande inte på matbloggen. Men de senaste åren la jag ju ut matsedlar varje vecka med både veckans bröd, sallad, vego och så mat för en vecka. Ett tag höll jag på med veckans frukost och skrev om en frukt, en grönsak eller en ört med. Nånstans där runt 2016 - 2017 tror jag. Ni kan läsa månad för månad sen 2010 så nu kanske hittar nåt kul ändå. netaave.bloggplatsen.se

Sen lägger jag ut här med. Fråga om det är nåt ni är ute efter så kan ni få det på mail. Lovar att lägga ut julrecepten här också sen.
Ser att folk bakar saffran o sånt redan.

Ni kan ju få mitt lussekattsrecept

Lusse-katter
till ca 36 st

1 gr saffran (2 kuvert)
2 dl socker
200 gr rumsvarmt smör
50 gr jäst för söta degar
6 dl mjölk
2 krm salt
ca 17 dl vetemjöl
1 ägg till pensling

skållad mandlar, russin
2 dl florsocker
4 tsk äggvita

Stöt saffranet tillsammans med ett par tsk av sockret
rör resterande socker o smöret poröst
smula jästen i en bunke och tillsätt mjölken 37 gr, lös jästen i detta
tillsätt saffranet och ca 4 msk av den porösa matfettsblandningen o saltet, rör om
Blanda ner 12 dl av mjölet, rör samman till en lös men slät deg.
Täck med duk o låt degen stå o vila 30 min
Klicka ner den sparade matfettsblandningen och resten av mjölet, arbeta degen blank o smidig.
Stjälp upp degen och ta undan en fjärdedel, resten delas i 36 bitar o formas till rundlar som plattas ut något och läggs på pappersklädd plåt.
Dela kvarvarande deg i 36 bitar också ocg rulla dem koniska, stick in spetsen under bullarna o forma till halsar och huvud.
Tryck fast de skållade mandlarna till öron, tryck in dom ordentligt då de jäser ut en bit.
Tryck fast russin till ögon o nos.
Jäs till dubbel storlek ca 30 min
Sätt ugnen på 250 gr
Pensla med lätt uppvispat ägg o grädda i mitten av ugnen 5-6 min
Blanda samman florsocker o äggvita till en slät kristyr. Fyll i en strut av smörpapper o garnera katterna med morrhår, "päls" mellan öronen (vågig lugg) och halsband kanske med en rosett runt halsen.

Eller vanlig saffransdeg


Saffransbullar med kesella



100 gr smör
5 dl mjölk
50 gr jäst
250 gr kesella
2 påsar saffran
1,5 dl socker
1/2 tsk salt
ca 1,6 lit vetemjöl

Smält smöret och tillsätt mjölken däri, värm till 37 gr
Smula jästen i bunken
Häll i degvätskan och rör om till det lösts sig.
Tillsätt kesella, saffran, socker, salt och det mesta av mjölet.
Låt den jäsa övertäckt i 40 min.

Sätt ugnen på 225 gr
Ta upp och knåda degen smidig på mjölat bakbord.
Baka ut, bred på ev fyllning, forma bullar eller längder och jäs på plåt 40 min.
Pensla med uppvispat ägg och grädda i nedre delen av ugnen 15- 20 min.

Fyllning till saffranslängder

200 gr mandelmassa
200 gr mjukt smör
1 dl råsocker
1 msk kanel
2 msk romessence

Riv mandelmassan och blanda med resten. Bredpå och forma bullar eller längder
Pensla bullarna med 1 ägg uppvispat med 1 msk mjölk, strö på råsocker och mandelsplitter (hackade mandelspån)

Fyllningen är magiskt god.

Men nu ska jag lösa lite korsord.

Ja det värsta jag kan göra är väl att hålla på med paddan då. Men jag kan inte sova. Har sånna här nätter ibland. Slocknar väl framåt morgonsidan sen. Blir lite täppt på nätterna nu när man börjar tända ljus på kvällarna. Det kan vara en del av orsaken. Precis sprayat med allergispray.

Pratade tidigare med L som varit på dans. Va så trött då så va övertygad om att jag skulle somna snabbt men icke.
Röjt lite idag. Har ju städhjälp, men bara var 4e vecka så behövs lite fix emellan. Försökte dra upp persiennen i sovrummet men knoppen jag ska dra upp dom med sitter högst upp i ena hörnet så får inte upp den, når inte utan måste sträcka mig som 17 och vissa dar går inte det.
Tror den som satt upp dom här har räknat väldigt fel när dom mätte hur mkt snöre dom skulle ha. Kan inte tänka mig att man medvetet har så korta. Men å andra sidan så är det så i köket också. Kan va så att dom mätte först o satt upp sen.
Jag har väldigt långa snören på dom i vardagsrummet jag köpt själv så tänker att jag ska skarva dom korta men måste ha hjälp med det.

Hade tänkt lägga upp lite byxor och en långkjol jag köpt men vill göra det i dagsljus och har ju sybordet med maskinen i sovrummet mot fönstren.

Åt köttbullar idag, Enebackens frysta från Lidl, steker dom vanligtvis men idag ville jag ha sås så gjorde den först med en liten skvätt grädde i. Fick såsen så fin, men la i köttbullarna frysta. Då såg såsen plötsligt ut att vara full med klumpar.

Men det var den ju inte men hände alltså nånting där och trots att jag körde på dom länge så försvann det inte. Kändes iaf inte men såg inte så aptitligt ut. Har kvar till i morgon med.
Kokade lingonsylt samtidigt för den va slut. Så fick äta med halvvarm lite rinnig sylt men det funkade. Potatisen kokar jag jämt i micron nu.
Sen skulle jag ringla dressing lite fint över salladen men råkade nysa o då klämde jag tydligen åt. Haha! Blev lite mer än jag tänkt.

C och jag försökte få ihop julen idag. Marcus vill fira med sina föräldrar för att få träffa sin bror men C med mig o L eftersom det är första julen utan Elle. Vi vill ju gå till graven tillsammans med. Så vi är här på julafton men hon kommer inte förrän till Kalle. Är med M o hans familj först. Jag hoppas L kommer dan före, hör ju till att man ska spela bingolotto o ha lite glöggmys då. Sen vill jag ha lite hjälp med att skala potatis och så på julafton. Tråkigt att äta grötfrukost ensam med, hoppas jag slipper det.

Sen åker vi ut till C nån av dom andra dagarna. Blir nog bra! Vi ska tydligen dit tillsammans med Ms föräldrar på nån glögghistoria i advent med.
Bara funderar hur i hela friden vi ska kunna ha glöggmys utan Elles smördegspiroger. Hon gjorde dom alltid. Pyttesmå, fyllda med spenat, vitlök, pinjenötter och fetaost. Hon delade 10x10 cm smördegsplattor i 4 kvadratiska delar, kavlade ut dom lite och hade 1 tsk fyllning i varje. Vek från hörn till hörn så det blev trekanter. Perfekt fingermat till glögg.
Tror iofs att C varit med och gjort dom nån gång. Dom hör till! Måste kolla i hennes blogg efter receptet.

Tror det är lite fest på vår parkering i natt. Är ju skollov så är väl Epafolket. Dom spelar ingen musik så stör väl inte direkt men jag hör dom.

Ska göra ett försök att sova nu då.

Jag glömde visst en sak igår när jag skulle skriva vad vi engagerade oss i. Vi har många vänner från den tiden som läser här.

När vi fick diagnosen hjärntumör på Elle så förstod vi ju direkt att vi knappast var ensamma om det här. Jag kände direkt att jag ville prata med andra föräldrar om det här. Dom som var steget före oss.
Vi pratade med vår doktor Bosse och han förstod oss. Sekretessen gjorde ju att vi inte kunde få något namn och så av honom, men han frågade några stycken som var under behandling men inte var på avdelningen samtidigt som oss. Kuratorn hjälpte oss sen att få låna en lokal på sjukhuset.

Så vi träffades några familjer och pratade, lite osäker på om Bosse var med den kvällen men han och annan personal förstod hur viktigt det här var och vi bildade Hjärntumörgruppen.
Med oss var en pappa från Västerås, en riktig fixare. Så han ordnade så hotellet där han gm jobbet åt frukost varje morgon sponsrade oss med träffar på helgerna. Personal jobbade gratis och vi fick spons på det mesta. Mina kollegor på förskolan ställde upp en helg och tog barnen så vi föräldrar fick lyssna till föreläsningar och prata med varandra i fred. Vi hade många träffar på det hotellet ett par ggr varje år. Personalen kom och föreläste. Vi i Uppsala fortsatte med våra träffar varje månad.

Bosse och andra doktorer kom, neuropsykologen kom, läkaren från habiliteringen kom och behovet var enormt. Vi växte snart från vår region och fanns helt plötsligt över hela landet. Träffarna i Västerås fortsatte med familj och syskon som viktiga saker att ta upp med.

Jag jobbade jättemkt med det här och L kom med i barncancerföreningens styrelse som representant för den här diagnosen som egentligen var många.

Besvären var ju olika beroende på var i hjärnantumörerna satt. Maligna tumörer gick ibland att bota och godartade orsakade dödsfall. Det är liksom inte logiskt hos barn.
Es tumör i hypofysen var speciell och vid op skars hypofysstjälken av och hon kunde inte producera egna hormoner. Vilket ju blev besvärligt då vassopresin och cortisol är livsuppehållande hormon.

Kan ha varit under tiden vi startade upp det här och som jag sen jobbade väldigt mkt med som min utbrändhet startade. Vi hade ju vår vardag med allt också.

Men det skapades också avund och skitsnack. Varför skulle just hjärntumörer få så mkt uppmärksamhet, det finns ju andra diagnoser också.

Tänker inte gå in så mkt på det, men vi var ju egentligen inte beroende av fond eller förening annat än ekonomiskt Men vi hade nu blivit ett stort gäng med familjer som nu kände varann.

Jag fick nog på ett årligt stormöte i Gävle. Jag blev anklagad för att ha farit med osanning om diagnoser vilket så klart inte var sant. Men jag klev av där och då och L klev av styrelsen.

Sen fortsatte vi som träffats att vara ett stöd för varandra i vardagen. Mina kontaktuppgifter spreds mun till mun och vi ordnade nån egen träff. Men mest hade vi kontakt via dator och telefon och vi träffade nån familj privat då och då.

På senare år har dom här barnen haft kontakt som vuxna. I en förening dom kallat Maxa livet. Blev återigen sponsrade med helgträffar m.m Elle var på alla tror jag.

Men ja Hjärntumörgruppen var viktig för oss alla. Och jag kan ju tycka att avund och skitsnack var lite onödigt det är väl upp till alla drabbade föräldrar att göra som vi gjorde i sina diagnoser.

Nog om det.

Blev så sugen på spenat idag. Hade en påse färskt i kylen så vitlöksfräste den och kryddade med salt och 4-peppar. Hällde i lite grädde på slutet, kanske nån eller ett par msk så det blev lite såsigt. Åt med stekt lax, potatis och morötter. Så gott, är ju en stor spenatälskare.

Men nu ska jag fortsätta med min TVkväll, Mästerkocken och Kompani Svan.

Lyssnat på bok 3 om koloniområdet i Ådala. Där får en av huvudkaraktärerna havandeskapsförgiftning och blir förlöst med kejsarsnitt i förtid precis som jag blev med Elle.
Vilken Flashback jag fick, just det där när man låg på uppvaket ensam och pappan var med barnet. Jag fick en polaroidbild men fick inte komma till henne förrän dagen efter.

Så Elles liv började rätt dramatiskt, hon vägde 1685 g, tiden på Neo och att hon var så liten. Idag vet vi att tillväxtstörningen lika mkt berodde på hjärntumören som upptäcktes 7 år senare som på mig. Den bildades i fosterstadiet.

Så hennes första 7 år var ju sen rätt så normala trots den dramatiska starten. Sen upptäcktes tumören.

Sen blev ju livet ett helvete med ständigt nya diagnoser för henne och ett liv för Leif och mig som inga föräldrar ska behöva ha. Hur orkade vi? Vi hade ju 2 barn till.

Ja jag kan ju säga att han var en bra pappa där, vi orkade hålla ihop och engagerade oss tillsammans både i barncancerföreningen, barncancerfonden och Hypofysis. Sen alla behandlingar, sjukhusvistelser, bad, sjukgymnastik, syskongrupper för C, och mycket mer. Som sagt hur orkade vi? Men är man mitt i det märker man ju inte hur jobbigt det är och vad det gör med en.

Såg många förhållande ta slut, oftast för papporna inte orkade. Vi tjejer är nog starkare där. Men jag hade tur. Vi kämpade tillsammans och tog hand om C också var noga med att inte glömma henne. J blev ju vuxen under tiden.

När Elle blev myndig kämpade hon mer själv för sina diagnoser. Vi tog ett steg tillbaka, vi var rätt slitna. Fanns så klart för henne men engagerade oss inte i övrigt.

Ja så var det väl sen till de som hände i våras. Trots skilsmässan har vi ändå varit ett team L, jag och hennes syskon när det verkligen gällde.

Ja allt det där kom idag när jag hörde om karaktären i boken. Inser mer och mer vilken tur jag haft med att få just L som pappa till mina barn, alla 3 faktiskt då han helt naturligt blev en viktig vuxen i Js liv med eftersom hans pappa inte var så intresserad under hans första år.

Vi köpte paket både vid jul och födelsedagar och skrev att det var från hans pappa då dylikt kom väldigt sällan därifrån.

L gick med på föräldramöten och gjorde mer killiga aktiviteter med J som gocart m.m Senare var det vi som också åkte land o rike runt på danstävlingar J deltog i. Detta innan Es tumör upptäcktes.


Om skilsmässan och att det blev dåligt mellan oss sen berodde på den utbrändhet jag anser att vi båda hade, det var väl inte uppfunnet då. Jag tror det inverkade.

Jag tror också den kontakt vi idag har efter det som hänt beror på den sammanhållning vi ändå haft. Vi pratade om det bara häromdan att vi fortfarande båda två anser oss fortf vara familj. Jag tror och hoppas att vi kommer vara det livslångt. Ingen av oss är ju unga längre, L fyller 79 om bara några dar.

Att vi skilt oss var nödvändigt men som vi lever nu är perfekt, var och en har sitt eget liv ändå.
Jag har saknat honom ibland nu under den sista tiden, men han finns och har funnits där när det verkligen gällt under tiden före och efter hennes död också.

Nog om det, som kom av vad som hände i en bok.

Idag har jag inte gjort många knop. Sitter som vanligt ensam hemma.
Åt den sista biten Jansson idag. Det blir som en följetong på Fb ser jag. Jag blev sugen efter att en kompis gjorde det och idag såg jag en annan kompis gjorde det. Jag blev också lite sugen på syrrans kaviarlåda idag. Den gör man exakt som Jansson men byter ut ansjovisen mot orökt kaviar. Jag köper Ejderns, en vit tub. Rör ut kaviaren i grädden och häller över den strimlade potatisen och löken. Vi gör den mest på påsken. Försök bara inte göra den på vanlig kaviar typ Kalles, det funkar inte. Haha!

Annars har jag kört en maskin, lyssnat på boken och löst korsord. Som jag oftast gör. Inte varit ute.