Man kan ju fundera lite över det. Om vänskap är att dela ett intresse tar tydligen den slut för en del om man inte kan utöva det längre.

Medans annan vänskap är så självklar, fast man kanske inte ses på veckor så tar man vid där man slutade hur självklart som helst.

Och för mig är nog dom vänner som jag är bäst vän med dom som har andra intressen än jag men man har beröringspunkter ändå.

Sen dom som är kvar sen länge, i vårt fall dom som inte försvann när Elle blev sjuk och dom vi fick just därför. De senare kanske är just dom man träffar sällan p.g.a avstånd men dom finns där lika säkert som amen i kyrkan.

Sen dom man tror man är vän med men som visar sig inte alls vara det, lite snopen blir man ska jag säga när det bara blir tyst, inte ens en kommentar eller någon "gilla" på facebook. Man duger inte längre, ja man får väl vara tacksam att man upptäcker det till slut. Då nedgraderas de till bekanta fortare än kvickt, och duger inte åt mig heller.

Har rensat vänlistan ganska kraftigt på fejjan idag.

Facebookvännerna jag har är som regel sådana jag träffat, med några få undantag som då som regel är vänner till vänner, i det här fallet på den sida som hette (heter?) Dansbandsdax.

En chattsida där vi som hade samma intresse hade så kul att det anordnades träffar.

Visst kunde det vara tjafs där också ibland men det behövde man liksom inte bry sig om. Man pratade med "sina" och fick vänner över hela landet, vi åkte på kryssningar och träffades på campingar och dansställen där det gick att campa utanför.

Många vänner fick vi och attans va kul det var. Så bytte sidan administratörer, det blev nån slags enmansvälde och konstiga regler, folk blev borttagna utan anledning bara för dom inte tyckte rätt, fler och fler började prata med varann på facebook i stället.

Där ser man vad en bra admin betyder.

Tyvärr föll en del antifacebookare bort av dom vännerna.

Vi har ju fortsatt åka på kryssningar och nu åker vi mest själva, har förstått att en del tycker det är lite besvärligt att åka med oss, dels för min rulle men också för att vi alltid "släpar" på tjejerna som någon sa.

Ja eftersom det inte finns på kartan att jag skulle lämna E ensam hemma om vi åker, de gånger det har hänt har det varit hon som inte velat eller kunnat åka med.

C däremot åker inte alltid med oss nu, har egna krysskompisar. Ja då åker vi väl själva då.

Båda tjejerna är för övrigt ganska självgående och hänger inte alls på oss hela tiden.

Men att en rollator och en rullstol kan bli sånna "bromsar" det trodde jag inte faktiskt. Nu har jag bestämt mig för att sluta fråga, då slipper man bli besviken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...