Ingen kan svara på varför levervärdet var för högt. Nu fick jag inte tag på nån läkare ikväll och glömde fråga han som ringde på dan men man tycker ju att en sköterska på en sån avdelning ska kunna svara på det också. Men nej!

Det känns minst sagt läskigt att ett sånt organ är full av *tickande bomber*hon har ju flera tumörer kvar även i den del som inte kommer att bli förstörd. Å varje tumör har blodkärl som kan brista.
Iom insufficiensen tror jag inte heller dom kan transplantera henne.

Pratade som sagt i telefon med en ny läkare idag, en utländsk som jag hade lite svårt att höra vad han sa. Stackars dr Veronika måste väl få vara ledig ibland. Det ringer en läkare vid lunchtid varje dag.

Han talade iaf om att hon ska på op var 3e dag tills vidare. Det för att byta förbandet av sterila dukar och se över läkningen.
Dom har iaf tagit bort dukarna runt själva levern så inget sånt är kvar i magen.
Såret är alltså fortfarande öppet.
Hon har mkt blod i buken men dom törs inte ta bort det än, rädda att skada levern ytterligare. I övrigt har blodflödet stillats.
Hon har fortfarande svårt att hålla blodtrycket på egen hand. Får blodtryckshöjande
Hon behöver syre
Dom har bytt antibiotika
Hon behöver fortf dialys och alla femtioelva läkemedel intravenöst. (Tror dom är 8)
Han påpekade också flera gånger att *Det är inte över än* hon är fortfarande väldigt sjuk trots lättare sömn.

Nu ikväll var syresättning och blodtryck hyfsat
Hon sov djupt, ingen kontakt, förmodligen för att hon varit sövd. Annars försöker dom få henne att bara slumra nu, vilket betyder att hon sover men är kontaktbar i sån form att hon tittar upp, nickar och skakar på huvudet.
Igår tog hon ju tag i min hand, det gjorde hon inte idag.
Första halvtimmen vi var där tog hon ungefär varannat andetag själv i respiratorn, sen alla.

Idag läste vi i dagboken som personalen både skriver i och sätter in foton i. Den får hon eller om det inte går bra, vi sen.
På försättsbladet sitter det här

Skrivet av nån personal. Sen lite info om avd och apparaterna. Sen skriver personalen dagbok. Allt som hänt står där.

Vi pratade lite ikväll alla tre, dvs Leif, C och jag. J fixar inte riktigt det här.
C är nog mest sliten av oss, hon var ju det av olika orsaker redan innan. Farligt nära väggen.
Jag är helt slut och det är nog L med. Han håller ju dessutom på i hennes lägenhet. Jag vill inte lägga ut bilder men nog märks det att hon har haft dåligt med ork.

Vi gör ju inget annat än sitter hos henne två och två. En sitter hela tiden och dom andra två byts av efter halva. Alternerar varje dag. Ändå blir vi så slut! Exakt som förra gången. Dels så är det så klart anspänningen, sen sjukhusluften, och situationen.
Det är otroligt påfrestande att se sin dotter med alla dessa slangar, respiratorn i halsen och okontaktbar. Sen ovissheten på det!
Vi hanterar det också helt olika. Precis som vi gjorde förra gången. Men jag tror vi har mer förståelse för det den här gången om vi skärper till oss och tänker efter ordentligt och det är det vi måste göra!
Vi är ju föräldrar och syskon, de närmaste hon har. Hur situationen än är för övrigt.
Det här lär ju pågå ett bra tag till! Den här gången är vi ju också tre, så småningom fyra vuxna och har ingen bebis.
Vi kommer inte att involvera andra personer, det blir för oroligt för henne så länge det är så här.

Vi försöker också äta tillsammans varje dag, iaf en måltid. Och göra lite andra saker med, även om det bara är att åka och handla, ta en fika och så efter sjh.

Om det här är över en dag och när hon isf är lite starkare skulle jag vilja åka iväg med henne ett par dar. Göra nåt hon tycker är riktigt kul (nära ett bra sjukhus).

Nu ska jag se till att jag har ljud på telefonen, glömde det i natt. Leif fick inte tag på mig i morse, då sov jag hårt efter en orolig natt.
Tur att inte sjh behövde ringa, men dom har ju så klart alla nr. Jag hade nog grämt mig bara.

Så jag skriver i morgon igen!

 

Nordlund

18 februari 2022 00:03

Massor med styrkekramar till er. Såg på din fina bilder du har på blommor med mera som bakrunds bild. Tyckte jag kände igen ditt barnbarn Rasmus lite från ubss och grannebergsparken då min dotter och rasmus gick i samma bugg grupp när dom var yngre. Så det var lite roligt. Men så tråkigt att läsa det om E. Styrkekramar till er.
Jag har ju bott i Tierp förrut mellan 03 och 09.

http://mobil.knasensdagarochtankar.bloggplatsen.se

Neta

18 februari 2022 01:19

Va kul! Ja Rasmus är inte så liten längre och vi har varit engagerade i UBSS i många år. Rasmus pappa började tävla som 11-åring och min yngsta har också dansat och tävlat. Jag bor inte i Tierp längre men min yngsta gör det.

 

Susanne

18 februari 2022 10:33

Massor med omtankar till Elle och er! Varma kramar Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...