När jag var liten turades mamma och mormor om att ha julafton. När vi var hos mormor var det vansinnigt stort, alla 6 syskon med familjer, en faster till mamma och mormor och morfar själva så klart.
Många av mina recept och traditioner kommer därifrån. Mamma och mormor hade en överenskommelse att när vi var hos oss jobbade mamma i köket och när vi var hos mormor var hon där.
En annan regel hos mormor var att karlarna diskade.
Jag vet inte hur många av mina kusiner som hann vara med om en för dom, farmorsjul. Men en snabb huvudräkning ger ett resultat på att vi var minst 25 pers.

Ett år när mormor skulle göra köttbullar, det blev några kilo, tog hon fel på kryddpeppar, som hon alltid hade i sina, och kardemumma. Jag ser hennes panik framför mig men hon kunde ju inte slänga så mkt färs. Säkert provstekte hon några och lät morfar smaka. Tydligen fick dom godkänt för hon gjorde klart, tillsatte bara kryddpepparn också men sa inget. På julafton tyckte alla att köttbullarna smakade otroligt bra och det sa dom åt henne med.
Då berättade hon om fadäsen och alla fick sig ett gott skratt. Sen dess blev det både kryddpeppar och kardemumma i dom.

Jag själv tillsatte på kul ett år även kanel. Sen fick inte jag göra på något annat sätt. Så det här är ett riktigt släktrecept. Aveholts julköttbullar.




Julköttbullar

Gudomligt goda!

1 kg nötfärs
3 dl vispgrädde + 2 dl mjölk
4-5 skivor vitt formbröd, dagsgammalt (ev 1 msk potatismjöl)
2 tsk svensk senap
2 mkt finhackade rödlökar
1 tsk av vardera, kryddpeppar, kanel o kardemumma
2½ tsk salt
2 ägg
smör till stekning

Skär bort kanterna och smula sönder brödet, häll över grädde o mjölk, låt det svälla 10 min, ser det mkt tunt ut tillsätt pot.mjöl o vänta 5 min.
Tillsätt senap, rödlöken o kryddorna utom salt, rör till senapen är upplöst.
Blanda köttfärs o salt o rör i det, tillsätt äggen, smaka av o tillsätt ev mer salt.

Stek på medelvärme i stekpanna eller på 250 gr i ugn på välsmord panna i mitten 8 min, skaka plåt/panna lite då och då. Vänd dem och kör lika länge, alltså ca 8 min till högre upp.
Dom får inte så mkt färg i ugnen men jag gör dom där, fryser och tinar dom sen i stekpannan då får dom färg på köpet.


Prinskorv köper jag färdig från Andersson och Tillman, ett mindre lokalt charkuteri precis som A Johanssons som var *vårt*. Klipper ibland ett kors i ändarna så dom fläker ut sig, då spricker dom inte heller. Barna tyckte det var kul när dom var små för dom blir ju lite annorlunda.

Till det här äter vi en ugnsomelett gjord i micron med en stuvning till. Men det receptet får ni i morgon.

Jag jobbade i drygt 30 år på förskolor. De sista 5 åren av min kommunala anställning på barnomsorgsförvaltningen.

Jag känner att jag måste skriva nånting sen jag såg en kommentar om att *fröknarna satt väl och fikade* och att det skulle vara orsak till dödsfallet.

På slutet när jag jobbade var det 3 heltider på en avd. Fördelat på 3-4 pers. Bemanningen var från 6.30 på morgonen till 18 på kvällen. Den som började 6.30 jobbade till 13.30 En av dom som var kvar på em jobbade till 16.30 och den som stängde till 18.
Utevistelsen var lite olika, fm eller em beroende på hur den pedagogiska verksamheten låg.
Men dom ggr vi var ute med hela gruppen båda två på em var vi det efter vilan. Från ca 13.30 En av oss kanske gick ut tidigare med de stora barnen medans den andra var inne om man hade barn som sov. Den som gick hem läste ofta för en grupp och tog sen ut dom innan hon gick.

Tänk er då 2 pers med ca 18-20 barn. Man gjorde inget annat än att räkna dom.
Så hände det kanske att en av oss måste gå in och byta en blöja eller byta ett plagg som kanske blivit vått. Då var en ensam med alla andra.

I ett sånt ögonblick kan det hända sånt som inte får hända. Tack och lov gör det så väldigt sällan. Men i Umeå gjorde det så.

Visst hände det att man tog med en kaffemugg ut men inte så att man satt sig och fikade i lugn och ro precis.

Om vi ska skylla det här på något annat än väldigt olyckliga omständigheter då personalens ögon var upptagna av andra barn. Då är det på personaltätheten och barngruppernas storlek.

Jag vet inte hur det är idag men jag tror ju inte att det är färre barn och fler personal. Snarare tvärtom.

När jag började jobba i början av 70-talet hette det *en hand till varje barn* i småbarnsgrupperna det innebar 3 barn/vuxen, 1 i vagn och 2 som gick. Det försvann väldigt fort. Sen har det nog bara gått utför.

Men när inget får kosta pengar då är det ju personaltätheten som får ta smällen och eftersom de flesta av oss är tjejer som jobbar så löser vi det som vi kan.
Hade förskolan varit bemannad med i huvudsak killar ist är jag övertygad om att det sett annorlunda ut.