Har nästan glömt hur man gör, använder ju mest paddan nu för tiden.

Igår när vi var hos Johnny så pratade ju Rasmus så klart om cupen i helgen, det hördes ju att han såg fram mot det.

Nu i morse la hans mamma ut en status från barnsjukhuset, då fick han en boll så oturligt på handen igår under träningen att det svällt upp och gjorde ont. Dom åkte in i morse och fick reda på att tummen var bruten. Ni förstår så ont han måste haft goungen, det skär i en farmors hjärta.

Gips i 3 veckor och ingen fotboll så klart, missar hela cupen som dom jobbat så mkt med hela familjen. Fattar ni vilken besvikelse?

Hoppas nu att han får vara med och känna sig delaktig på annat vis, hjälpa till med något men jag tror faktsikt han får det.

Syrran är i Visby, jag är illgrön av avund. Hon la ut bilder från hotellet över solnedgången. Varför är inte livet rättvist? Vill också vara där. Vill just nu ha obegränsat med pengar, vill till Öregrund på lörd på dan, vara i Österby på lörd kväll och gå ut och äta goda middagar var och varannan kväll.

Förmodligen blir det inte ett skit gjort.

Vi vill defenitivt inte samma saker med livet L och jag. Fattar inte hur för har precis för mig att vi haft samma intressen en gång i tiden. Varit sociala, ute bland folk och haft folk här.

Nu får jag slita honom från datorn. Det här med köket som vi har både färg och nytt golv till börjar bli löjligt! Men om jag så ska bulta in det i skallen på honom så ska den färgen upp. Fattar inte hur han tänker!

Han har lovat E att lägga plattor på hennes uteplats, (dom finns) måla en skiva som hon kan ha sitt ljushjärta på på uteplatsen. Han gör inte ens det, hon köpte färg och väntade hela sommaren på att han skulle hjälpa henne med målning av hennes möbler därute i fjol. Lika vill hon måla en spegel och han skulle hjälpa henne. Inget hände! Nu ledsnade hon och köpte nytt för hyrpengarna hon fick av Mi.

Vad är det för fel? Så frustrerad över att jag inte klarar sånt här längre. Att man måste bli osams för att nåt ska bli gjort, det tar så mkt onödig energi! Förr blev jag också förbannad men gjorde till slut grejerna själv. Nu går ju inte det!

Oj vilken gnällblogg det blev, det var inte meningen. Tror jag börjar bli lite desperat över att utesäsongen börjar ta slut. Idag kl 16 fick jag sätta på mig kofta ute. Å det är bara början av augusti.

Vill inte!!!