Jag anser att det finns kärringar av båda könen, som gnäller utan kunskap och inte ser längre än sin egen husknut. Oftast handlar det om invandrare och SD, dom har inget emot invandrare, nejdå men tycker det är förskräckligt med den höga siffran av detsamma vi ska ta hit.

Jag brukar inte unna mina vänner och bekanta det värsta men dom som skriver så här, oftast utan att ha nån närmare kontakt med invandrare borde få känna på hur dom haft det.

Dom kan ju få bo i en hydda, i ett läger, få köa till vatten och göra sina behov ute, dessutom inte ha särskilt mycket mat. Hur länge tror ni dom skulle stå ut?

Dom kan ju få bo ett enda dygn i en stad som bombas, ligga där och lyssna på planen och hålla tummen för att deras hus ska klara sig.

Var är empatin och omtanken? Visst har vår invandrarpolitik brister men vi måste låta dom som kommer från misär och krig få komma.

Den urskiljning som borde göras är ju de som är terrorister och bråkstakar, dom som ställer till bråk även här. Hur man nu ska göra den?

Ofta handlar ju det om personer som kanske behöver stöd, vård och få bearbeta trauman. Borde inte vi som är så duktiga på det hjälpa till här. Kanske hemma i deras länder.

Personer som "sköter sig", som på sikt vill jobba och försörja sig själva dom har vi råd att ta emot och jag lovar att den % är hög.

Utvisa inte personer och familjer som varit här länge och har etablerat sig! Slit inte upp barn från skolor och förskolor.

Dom har en gång gjort det som jag inte tror att någon av dom här gnällspikarna skulle klara. Dom har stängt dörren till sitt hus eller sin lägenhet och bara fått packa med sig det nödvändiga. Lämna ägodelar både de vuxnas och barnens för att dom inte törs vara kvar. Hur många av oss i trygga Sverige skulle kunna det?

När dom nu kommit hit och är trygga från krig och fasor ska vi då säga nej, varsågod att återvänd?

Det har krävts mycket både fysiskt och psykiskt för dom att göra dessa uppoffringar, ekonomiskt också, ofta har dom inga pengar kvar.

Det är klart dom söker sig till landsmän, dom har ju varit med om samma sak och är det något jag kan hänvisa till är hur bra man mår av det även om det i vårt fall "bara" var att vi fick ett cancersjukt barn. Har man upplevt ett trauma, finns det inga som förstår en och kan hjälpa en så bra som de som varit med om samma sak. Inga proffs i världen kan ersätta det.

Nej låt dom landa där då de kommer men ge dom sen en chans till jobb och boende precis som vi andra har. Då blir det nog som här i vår by att dom smälter in och är som vem som helst.

Jag har inte hört en enda invandrare som beklagat sig över sin situation vad gäller att bryta upp hemifrån. Ändå kan jag ana hur det känns i deras hjärtan. Har sett sorgen i deras ögon samtidigt som dom förgäves försöker förstå det svenska systemet. Vill förstå varför även om det bara gäller en sån enkel sak som varför barnen måste vara på förskolan till samlingen eller varför dom ska skriva upp hämtningstider och hålla sig till dom.

Nej försök sätta er in i det dom tvingats till och prata med dom så ser ni att dom är som vem som helst, bara med en annan bakgrund och andra värderingar. Prata om vardagliga saker som mat m.m

Man hör ju ibland folk som har konstiga åsikter om invandrare säga "men vi har en XXXX på jobbet, han är bra, eller hon är som folk"

Men kan det bero på att ni lärt känna den människan?? Jag lovar att de flesta är så om man lär känna dom   

Det om detta apropå en status på FB hos en person jag trodde lite mer om.

Igår åkte vi till mitt ungdoms dansställe nr 1, vi dansade också till (ja iaf en   ) samma musiker som då, även om dom andra funnits med under intensiva dansperioder också.

Skultuna! Hur mkt kul har man inte haft där? Och vad har man inte upplevt för kul till Roynes och Micke Ahlgrens. Claes Lövgrens fanns inte då iaf inte häromkring men hade dom funnits hade det varit lika med dom det är jag övertygad om.

Jag fick övertala L och betala allt inklusive bensin men tror han var rätt nöjd med sin kväll iaf.

Men alla vänner och bekanta man träffat ute till dessa orkestrar var är ni? 4 st var där igår. Av hur många om det varit förr? Ja nog får vi lägga på en nolla iaf när det gäller MA men även CL har ju också haft sin publik. Trodde nog att några fler skulle vara där, det var inte lite folk, tvärtom men inte dom jag trodde.

Slutar man dansa efter 50-60årsåldern? Förr kunde man åka ut själv på bra orkestrar och trevliga ställen och veta att där fanns folk man kände. Så var det inte igår, förutom de här fyra då varav en bor i vår lilla by, det var ju lite komiskt.

Ja jag kände alltså när vi kom att vad är det här? Var är folket? CL och MA men inte ens Kicki var där och tjoade? Vart är världen på väg liksom.  

Kändes som vi hamnat på PRO, ja inget fel på det, vi är ju där själva men jag gillar o se yngre folk också. Lite fart o fläkt.

Kändes lite bättre när Maria vars föräldrar driver stället kom, äntligen nån man kände förutom dom på scen. Anki kom strax efter o då såg vi Sara också. När så grannen Ove kom instrålande så var det helt plötsligt kul att se några man kände på golvet med. Kerstin från 08 var där med så egentligen blev det ju 5 då, eller 14... fast inte på golvet.

Jag är ju inte sån att jag vill sitta nedanför scen som en del rullstolsburna gör, men jag vill gärna se dom som spelar och kunna tralla med lite. Jag flyttade därför mellan 2 dörrhål som båda hade andra dörrhål ca 2 m bort. Men inte en enda försökte flytta rullstolen igår eller gnällde över att jag satt i vägen.   

Vet att många tycker jag ser sur och tjurig ut, men så ser jag ut och man kan ju inte sitta och flina hela tiden   inte jag iaf.

Njöt av musiken, kul att höra några nya låtar även om det är mycket gammal skåpmat hos MA och vete 17 om dom inte spelar "Blue Buyou" lite snabbare nu också. Dom har lagt till några riktiga guldkorn.

Kul med dom här grabbarna också att det kan gå år emellan man träffar dom men när man väl ses så är det som igår. Fb gör väl sitt till också. Men vi har ju också dansat några mil till dom. Törs inte tänka på hur många steg jag tagit till Mickes bas, började väl för 40+ år sen då han var en ung och oskyldig (nåja) tonåring.

Börjar väl vänja mig med CLs nya sättning också men inte är det som förr, jo han himself är det. Men så jäkla bra.

Vi åker ju inte så mkt på vanliga danser längre, som dansare själv eller f.d nu då vill man inte vara i vägen, det blir på ett helt annat sätt på kryssningarna. Så vi fortsätter så klart med det men ska iaf tillbaka till Skultuna i febr (då får L betala   ) Martinez och P-H, vad ger ni mig för den kombon? Kom ihåg 13 febr.

Jag flyttade alltså mellan hålen igår utom då vi var tvungna att käka lite, kunde då konstatera att MA hade bra ljud bakåt också så gjorde oss ingen brådska. Kent kom och prata lite, jag måste lätta lite på blåsan sen men då vi var på väg ner till CL-hålet mötte vi Petter. Han hade varit ner o kollat efter oss så vi pratade en stund, så gick vi ner och då kommer Micke ner o vill hälsa. Kan man annat än älska dom där pojkarna??   ja inte sååå men ni fattar.

Pratade och sa hej efteråt så klart, på båda sidor. L var lite stressad över hemresan, det hade regnat och varit på väg ner mot minusgrader då vi åkte dit, dessutom såg vi att det snöade under kvällen så han befarade halka.

Det var inte halt alls, vi hade laddat med termos o mackor om det skulle bli besvärligt o jobbigt hem men det tog vi hemma. Det mest dramatiska var en flock, iaf 9 st kanske fler rådjur på och vid vägen strax efter S-tuna kyrka. E18, 55an och 600an var alla torra och fina och det var några +-grader.

Såg också så mkt fint efter vägen igår, 2 träd i S-tuna centrum som jag ångrade att jag inte fotade helt inlindade i ljusslingor och sen en stor gra nsom hade som girlanger av ljus uppifrån och ner vid Johnny nånstans efter 55an. Många har anammat det där med granar i flaggstängerna också. Men det är inte snyggt när man sätter det i för korta stänger och drar ut slingorna så det mer ser ut som en Egyptisk pyramid än en gran.

Mysigt att åka o se så mkt fint och kul att så många har sitt lyser hela nätterna, det har ju inte snåla vi.

Hemma vid 03 då väntade C uppe på oss så vi fikade lite och hon berättade om Idolfinalen i Globen hon varit på. One D, Danny, Darin och många fler hon gillar hade uppträtt och det hade varit kändistätt bland publiken också.

Somnade väl framåt 4 och hur länge jag sov idag tänker jag inte säga men det var länge.     

Kollade lite på finalen på TV på em och nu blir det strax "Så Mycket Bättre" och lite god mat min dotter gjort.