Visst blir man lite tagen av alla öden det berättas om och jag vet ju kanske lite mer om det efter som jag varit i det som mamma, vilket jag inte ens vill att min värsta ovän skulle behöva gå igenom. Inte för jag har några ovänner vad jag vet men ändå, ja ni fattar. Samma vecka Elle las in på sjh 7 år gammal, och dagen innan hennes op begravdes min bror som också dog i cancer. Jag var alltså inte på min brors begravning. Det var självklart då, men efteråt har det kännts hemskt.

Det absolut värsta jag gjort i mitt liv dock, är att sitta med mitt barn i knät när hon sövdes och vi inte visste om hon skulle vakna igen eller om hon gjorde det, till vad. Men det fanns inget alternativ för hade dom inte gått in och tagit bort tumören hade det inte funnits något av henne kvar.

Fast jag miste mitt barn, min dotter den där dagen 2 juni -94 kl 09.02 Det jag fick tillbaka var inte vad jag haft.

Jag vet att en del blir oerhört provocerade när jag säger så men så var det, hon överlevde ja, men det var inte hon. Jag tror man måste gått igenom det här själv för att förstå men tänk er att mista sitt barn och inte få sörja det, för precis så var det för oss.

Nu var det inte så illa det som blev heller, men i början trodde vi inte hon skulle bli så pass frisk som hon ändå är idag, det dröjde flera veckor innan hon sa något, och då  -"mamma jag vill åka till Holmen" har väl aldrig packat bilen så fort nån gång. Det var på midsommarafton. I slutet av den sommaren kunde vi också lämna tillbaka rullstolen och hon gick själv igen, det var stort! Hon fick ett återfall -98 då tumören växte igen men sen har det varit lugnt.

Jag tycker så klart det är jätteviktigt att samla in pengar till forskningen men ibland kan jag känna att ett räddat liv ska också levas! Otroligt många som blir frisk från cancer blir ändå inte friska. Det kommer annat som effekter av strålningen t.ex

Jag ser ju hur E får kämpa med ekonomin t.ex att leva på en summa penagar motsv ett dåligt betalt halvtidsjobb är inget lyxliv precis. De jobb hon haft har ju alla varit s.k arbetsträning.

Om det ändå funnits lite ekonomiskt stöd till henne och hennes medsystrar, stöd som skulle gå oavkortat till att göra livet enklare och roligare. Utöver de pengar hon har nu.

Hon har ju inga kognitiva skador och skulle nog kunna orka med ett halvtidsjobb i en hyfsad tyst miljö, alt. jobba hemifrån och bara åka in ibland. Hon har ju en bra grafisk utbildning och är urduktig på att göra broschyrer, prospekt och hemsidor m.m

Men vem anställer en överviktig tjej som går med rollator och har begränsad ork? Om ni anar vad mycket fördomar det finns där.

Men det är min högsta önskan nu att hon ska få ett betalt jobb så hon klarar sig utan bidrag. Då kan hon ju också få åka på arbetsresor på färdtjänsten för 600/månaden ist för nu ca 100 /enkelresa. Nu skjutsar ju L så mkt han bara orkar o kan men vi kommer inte att finnas i evighet. Och det börjar bli drygt med alla dessa väntetimmar i stan, går väl an på sommarhalvåret men nu kommer vintern.

Ja mycket kommer tillbaka till mig en sån här kväll och efter ett sånt här program.

 

Anonym

3 november 2013 14:22

Hur kan man skriva att man mist sin dotter när hon lever? Jag hoppas verkligen att hon inte läst detta.
Med all respekt för allt ni gått igenom, men detta får det att vända sig i min mage.

Neta

3 november 2013 14:47

Därför att det är så!
Hon vet om och har säkert läst, något vi pratat en del om så klart.
Men jag skrev också att det som blev inte var så tokigt heller.
Vi fick börja om från noll helt enkelt, lära känna en ny individ som inte bara såg annorlunda ut (från mörkblond till riktigt mörk, från spikrakt hår till lockigt, från underviktig till gravt överviktig på mindre än 6 månader.) utan också fick en helt ny personlighet, nytt temperament och som nu var intresserad av helt andra saker än tidigare.
Vi älskar henne inte ett smack mindre för det men det blev en jobbig process i allt det andra.
Jag begär så klart inte att någon annan ska förstå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...