Tack för alla kommentarer om förra inlägget, jag ville få igång ett bloggsamtal om Fk, hyresbolag, trygghet m.m utifrån det men det finns folk till allt. Jag säger inget mer, men sparde kommentarerna iaf.

Ja det är svårt att komma till rätta med Fk, hade ju själv med dom att göra i många år i perioder. Ville så gärna jobba och delta i den sociala gemenskapen som det innebär och älskade mitt jobb både på förskolan och förvaltningen och saknar det extra mycket nu till jul, men också det här att man tog tillvara på årstider och traditioner. Man gör inte det på samma sätt hemma som i förskolan när man inte har småbarn längre.

Men det gick ju bara inte till slut och när jag fick min SLE var det bara inte möjligt längre. Trots intyg från 3 olika läkare, husläkaren som var infektionsläkare, endokrinologen och ortopeden så dömde Fk godtyckligt efter sina regler ändå.

Inte förrän ja sökte och överklagade till högre ort fick jag rätt men att behöva göra det, och den tid det tog försämrade också min hälsa enormt mycket. Ekonomiskt ska vi inte tala om.

Vet inte hur man ska komma till rätta med dom men fortsätt gärna att kommentera i sak för det är det enda jag kommer bemöta.

Fk måste ju inse att för att kunna bedömma en människa så måste ju läkaren träffa personen och föra en dialog med den och en läkare som "känner" patienten. Idag tas beslut på s.k specialisters inrådan som i många fall bara läser intygen inte journalen, det sa en handläggare rent ut till oss en gång och man hörde hur frustrerad hon var över det. Hon som satt där med mig framför sig och verkligen såg hur svullen och infekterad jag var i lederna och hur illa jag gick.

Så det är nog inte helt lätt att vara personal på det stället heller med nya regler stup i kvarten som dom måste jobba efter. Men just det där att dom måste ifrågasätta allting även om dom hade det svart på vitt. Att man inte kände sig trodd.

Alla vill väl vara friska eller hur? Det är väl få som "låtsas" vara sjuka iaf bland oss som trivs på våra jobb. Men när det väl händer så förstoras det ju upp så man ska tro att alla sjukskrivna bluffar.

Lika det där som figurerat på Fb om att invandrare skulle få mer pengar än oss svenskar. Det är så löjligt så jag ids knappt kommentera det och eftersom jag suttit med barnomsorgsavgifter så vet jag ju att det inte är så. Där får man ju uppge dom bidrag man har.

Jag har ju haft vårdbidrag för Elle så klart och för oss var det inte svårt att få det heller. Det här var ju en av grejerna jag hjälpte folk med i Bcfonden och det var väldigt olika då, på hur man handlade detta.

På en del ställen hann dom nästan bara säga cancer eller tumör så fick dom pengar på stuts.

På andra skulle det utredad både tokigt o slugt och ifrågasättas varenda sak som innebar merarbete. På en del ställen behövde man inte skicka in merkostnader, på andra skulle varenda ettöring redovisas. Då pratar vi samma instans med samma lagstiftning. Socialförsäkringslagen är solklar men följs inte alltid i dessa nedskärningarnas tider.

Sen håller jag med den som skrev att vilka slödder som helst inte ska bo bland vanligt folk, OM det var så att du menade att det fanns risk för att andra boende i närheten kan komma till skada.

Annars tycker jag det är förskräckligt med denna hemlöshet och där kan jag förstå att man ibland inte orkar utan ger upp eller faller för missbruk.

Men när det drabbar vanliga skötsamma människor då är det extra hemskt. Läste om en kille i tidningen för ett tag sen som jobbade men sov där han kom åt utom på härbergen m.m o jag förstår honom. Beundrar den styrka som gjorde att han klarade det. Såg till att han kom först till jobbet och var sist därifrån för att kunna duscha m.m o hade ju ekonomi i o med det för att skaffa sig tält, sovsäck m.m för att kunna bo här o var. Men ändå, tänk vinter, jul o så.

Värst känns det så klart när barnfamiljer är inblandade, det heter ju att inga barn ska bli vräkta fast man hört om det ändå. Men sen behövs det ju bara en ynka betalningsanmärkning för vilken skitgrej som helst så är man rökt i 5 år eller vad det kan vara. Då bryr man sig minsann inte om att det är barn i familjen, det är tvärstopp hos hyresbolagen.

Men hur lätt är det inte då för ensamstående mammor, om man blir sjuk eller får ett sjukt barn att man inte orkar hålla på med det där i tid. Jag vet, både av egen erfarenhet och hört förtvivlade föräldrar när jag jobbade som stödperson.

Visst kanske det finns föräldrar som är mindre nogräknade också, precis som bland alla andra men ska barnen lida för det?

Sen att bostadsbolagen ska ha inkomstgränser också även om man har pengar på banken, det är ju löjligt.

Isf kanske vi aldrig kan flytta härifrån med våra låga pensioner. Hörde nånstans att man måste ha 7500 kr kvar när allt var betalt för att få hyra. Gäller det x 2 för par då kan vi inte flytta till lägenhet det kan jag lova, och hur många ungdomar har det? Kan det verkligen stämma?

Å tänk änkor, numer kanske ändå dom som går i pension har varit ute i arbetslivet men dom som "bara" varit hemma då. Ni vet dom som jobbade dygnet runt med ständig jour och utan vare sig lediga helger eller semester. Hur stor pension har dom? Kanske vill dom flytta också, kan dom det idag?

Jag trodde jag var rätt trygg i mitt framtida boende som har ett hus i ett attraktivt område att sälja och med nu 9 års kötid om jag skulle vilja hyra. Vi har ju t.o.m varit o tittat på markboende.

Nu är man ju inte alls säker på det längre. Vi har visserligen alla papper i ordning mellan oss, det finns testamenten och trygghetsklausuler på huslånet. Ja vi är visst gifta fortfarande också men det kan ju ändras fort det. (Behövs ju bara en olycka eller en otrohet kanske.   )

Men hjälper allt det där då man väl står där? Vad hittar makthavarna på nästa gång?

Frågar ni mig är det dags att uppdatera tryggheten för medborgarna!!!

Höj skatten en smula och sätt in folk där det behövs. Det får inte gå alldeles åt fanders. Man måste kunna leva som man vill och bo där man trivs. Man ska inte behöva ta till nödlösningar efter att man slitit ut sig, då är det dags för samhället och tacka för vad du gav i form av skattemedel och ge tillbaka.

ALLA kan bli utbrända

ALLA kan bli skadade

ALLA kan bli sjuka eller få ett sjukt eller handikappat barn

Alla blir det inte som väl är, men dom som drabbas måste få en dräglig tillvaro.