Hej på er! 

Det är jag som är C som ni kan läsa om här i mammas blogg. Som ni vet bor jag sen 3 månader tillbaka i Zimbabwe. Tänkte att jag skulle skriva lite om vad som har hänt det senaste veckorna. 

När jag kom ner hit och varit här i ca två veckor ville jag bara hem. Allt var så varmt, det var människor överallt, jag förstod inte vad dom sa och gudstjänsterna var sååå långa. Jag är dock glad över att min mor sa åt mig att stanna. För tänk vad jag skulle ha missat om jag åkte hem.

Vi har varit på ännu ett bröllop. Vi kände inte detta brudparet heller. Dock har vi träffat brudgummen en gång i kyrkan när han kom ”hem” för att fråga sin hemförsamling om lov att få gifta sig. Det fick han och ingen av kvinnorna i församlingen var allt för hjärtekrossade för att stoppa bröllopet. Detta har alltså hänt, lite som dom i USA frågar om någon har något emot äktenskapet under själva vigseln så gör dom här fast på en vanlig gudstjänst innan bröllopet. Vi frågade om något någonsin motsatt sig ett bröllop och det är tydligen rätt vanligt…

Bröllopet hölls i Harare, huvudstaden så vi åkte dit. Vi missade själva ceremonin men kom lagom tills festen skulle börja. Vi åt mat, kollade när alla i brudföljet dansade och hade det trevligt. Mannen som gifte sig är från början från Masvingo så alla vi blev uppropade för att dansa. Dom hade väldigt roligt åt att vi vita också dansade. Men är man på ett bröllop så är man!

Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle stanna i Harare i några dagar. Vi shoppade, myste i vår lägenhet vi hyrt och gick ut och kollade på folket. Vi skulle ha åkt till Victoria fallen men blev inte så eftersom flygbolaget tömt mitt konto. Så vi åkte hem igen. Lätt kaos utbröt här hemma då en person i vårat hus kysste fel person och hela helvettet brakade lös. Så här i efterhand var det intressant och se hur viktig totemfamiljen är och hur fel det kan bli om man gör ett misstag. Men just då var det mest bara kaos och jag och Malin gömde oss i våra rum.

Sen hände det som ni alla läst om i era nyheter. Militären tog över huvudstaden.

Vi satt alla i vårt vardagsrum och kollade på TV när allas telefoner började pipa som galet, stridsvagnar var på väg mot huvudstaden från alla håll och kanter i landet. Ingen visste varför men vi misstänkte att det kanske hade något och göra med den nu före detta first lady eller sparkandet av vice presidenten. Alla var oroliga och nyheterna över världen skrev om det som att det var krig på gång och att Zimbabwe skulle gå under. Det rapporterades om smällar, skottlossning och explosioner i Harare. Vi hade ju rätt nyligen varit där så vi ringde våra vänner och ingen av dom märkte något av detta. Det hade varit en explosion, detta var för att stridsvagn hade kört på en bil som således gick lite sönder. Vi lugnade ner oss och fortsatte leva våra liv. Men sen kom uttalandet från militären som tagit över nyhetskanalen att presidenten och president frun var i säkerhet. Varför skulle dom inte vara det? Vad var det som hände? Militären sa att det inte var en kupp men det verkade onekligen så, dom ville åt de kriminella runt presidenten. Vilket visade sig vara mer eller mindre alla ministrar…

Våra chefer tyckte inte alls om att vi var här när detta hände. Vi var dock helt säkra hela tiden och inget av detta märkes i Masvingo, men vi blev i alla fall utflugna ur landet. Vi fick en veckas semester i Sydafrika. Vi följde nyheterna och pratade med våra vänner. På söndagen när presidenten höll sitt tal där alla trodde att han skulle säga att han avgick satt vi i sängen på vårt hotell och höll handen. Hjärtat sjönk i bröstet när han inte avgick och vi var helt säkra på att vi inte skulle få komma tillbaka till fantastiska Zimbabwe igen. Vi fortsatte leva vårt liv i Johannesburg, vi shoppade och gick runt i stan, åt fantastisk mat och drack mer fantastiskt vin. Vi fick så många nyhets uppdateringar och nästan inga var sanna. Men så en dag när vi satt vid poolen på hotellet hörde vi en granne skrika. ”He has resign!” flera gånger. Vi sprang till grannen och frågade om det var Mugabe? Och hon skrattandes och hoppande säger ja. Vi kollar nyheterna direkt och det var sant! Efter 37 år i makten hade han avgått. Vi firade och skrattade, många av personalen på hotellet var från Zimbabwe och var ndeble den folkgrupp som Robert Mugabe utfört folkmord på, dom hade flytt denna mannen och insåg att nu kunde dom återvända hem. Mycket tårar och glädje utbröt överallt i Johannesburg. Detta var dock ingenting mot vad det hade varit här hemma i Zimbabwe. Tyvärr missade vi det.

Vi återvände hit på fredagen och det var ett helt nytt land vi landade i. Det kändes i luften att 37 år av förtryck var över. Dom hade en ny president, en ny framtidstro och en kämparglöd som heter duga. Fortfarande är det några militärer på vägarna men dom är bara trevliga och pratar gärna en stund. Man behöver aldrig muta en militär som man tyvärr kan behöva med polisen. Men det har redan börja hända saker runt om i landet. Alla hål i vägarna börjar bli lagade. Folk ar redan börja få jobb och alla är mycket gladare. Jag tycket det är helt fantastiskt att få vara i detta landet just nu. Och hoppas att det kommer bli lättare att få besöka landet från och med nu.

De närmsta veckorna kommer vara intensiva. Jag ska på ännu en ungdomskonferens, vi ska ha pastorats möte, vi ska på en biskopsinvigning, vi ska ha 3 hejdå fester och vi ska avsluta alla jobb vi påbörjat. Där emellan ska vi hinna umgås med våra vänner och säga hejdå. Det kommer bli svårt men vi hoppas på att säga vi ses senare istället för hejdå.

Hoppas ni har det bra och julmysigt hemma. Just i skrivandes stund sitter jag i shorts och linne på en uteservering och dricker iste och lyssnar på last christmas. Det är så fel och jag har ingen julkänsla alls än. Men det kommer nog när jag kommer hem dagen före jul!

Christine 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...