Hej på er! 

Det är jag som är C som ni kan läsa om här i mammas blogg. Som ni vet bor jag sen 3 månader tillbaka i Zimbabwe. Tänkte att jag skulle skriva lite om vad som har hänt det senaste veckorna. 

När jag kom ner hit och varit här i ca två veckor ville jag bara hem. Allt var så varmt, det var människor överallt, jag förstod inte vad dom sa och gudstjänsterna var sååå långa. Jag är dock glad över att min mor sa åt mig att stanna. För tänk vad jag skulle ha missat om jag åkte hem.

Vi har varit på ännu ett bröllop. Vi kände inte detta brudparet heller. Dock har vi träffat brudgummen en gång i kyrkan när han kom ”hem” för att fråga sin hemförsamling om lov att få gifta sig. Det fick han och ingen av kvinnorna i församlingen var allt för hjärtekrossade för att stoppa bröllopet. Detta har alltså hänt, lite som dom i USA frågar om någon har något emot äktenskapet under själva vigseln så gör dom här fast på en vanlig gudstjänst innan bröllopet. Vi frågade om något någonsin motsatt sig ett bröllop och det är tydligen rätt vanligt…

Bröllopet hölls i Harare, huvudstaden så vi åkte dit. Vi missade själva ceremonin men kom lagom tills festen skulle börja. Vi åt mat, kollade när alla i brudföljet dansade och hade det trevligt. Mannen som gifte sig är från början från Masvingo så alla vi blev uppropade för att dansa. Dom hade väldigt roligt åt att vi vita också dansade. Men är man på ett bröllop så är man!

Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle stanna i Harare i några dagar. Vi shoppade, myste i vår lägenhet vi hyrt och gick ut och kollade på folket. Vi skulle ha åkt till Victoria fallen men blev inte så eftersom flygbolaget tömt mitt konto. Så vi åkte hem igen. Lätt kaos utbröt här hemma då en person i vårat hus kysste fel person och hela helvettet brakade lös. Så här i efterhand var det intressant och se hur viktig totemfamiljen är och hur fel det kan bli om man gör ett misstag. Men just då var det mest bara kaos och jag och Malin gömde oss i våra rum.

Sen hände det som ni alla läst om i era nyheter. Militären tog över huvudstaden.

Vi satt alla i vårt vardagsrum och kollade på TV när allas telefoner började pipa som galet, stridsvagnar var på väg mot huvudstaden från alla håll och kanter i landet. Ingen visste varför men vi misstänkte att det kanske hade något och göra med den nu före detta first lady eller sparkandet av vice presidenten. Alla var oroliga och nyheterna över världen skrev om det som att det var krig på gång och att Zimbabwe skulle gå under. Det rapporterades om smällar, skottlossning och explosioner i Harare. Vi hade ju rätt nyligen varit där så vi ringde våra vänner och ingen av dom märkte något av detta. Det hade varit en explosion, detta var för att stridsvagn hade kört på en bil som således gick lite sönder. Vi lugnade ner oss och fortsatte leva våra liv. Men sen kom uttalandet från militären som tagit över nyhetskanalen att presidenten och president frun var i säkerhet. Varför skulle dom inte vara det? Vad var det som hände? Militären sa att det inte var en kupp men det verkade onekligen så, dom ville åt de kriminella runt presidenten. Vilket visade sig vara mer eller mindre alla ministrar…

Våra chefer tyckte inte alls om att vi var här när detta hände. Vi var dock helt säkra hela tiden och inget av detta märkes i Masvingo, men vi blev i alla fall utflugna ur landet. Vi fick en veckas semester i Sydafrika. Vi följde nyheterna och pratade med våra vänner. På söndagen när presidenten höll sitt tal där alla trodde att han skulle säga att han avgick satt vi i sängen på vårt hotell och höll handen. Hjärtat sjönk i bröstet när han inte avgick och vi var helt säkra på att vi inte skulle få komma tillbaka till fantastiska Zimbabwe igen. Vi fortsatte leva vårt liv i Johannesburg, vi shoppade och gick runt i stan, åt fantastisk mat och drack mer fantastiskt vin. Vi fick så många nyhets uppdateringar och nästan inga var sanna. Men så en dag när vi satt vid poolen på hotellet hörde vi en granne skrika. ”He has resign!” flera gånger. Vi sprang till grannen och frågade om det var Mugabe? Och hon skrattandes och hoppande säger ja. Vi kollar nyheterna direkt och det var sant! Efter 37 år i makten hade han avgått. Vi firade och skrattade, många av personalen på hotellet var från Zimbabwe och var ndeble den folkgrupp som Robert Mugabe utfört folkmord på, dom hade flytt denna mannen och insåg att nu kunde dom återvända hem. Mycket tårar och glädje utbröt överallt i Johannesburg. Detta var dock ingenting mot vad det hade varit här hemma i Zimbabwe. Tyvärr missade vi det.

Vi återvände hit på fredagen och det var ett helt nytt land vi landade i. Det kändes i luften att 37 år av förtryck var över. Dom hade en ny president, en ny framtidstro och en kämparglöd som heter duga. Fortfarande är det några militärer på vägarna men dom är bara trevliga och pratar gärna en stund. Man behöver aldrig muta en militär som man tyvärr kan behöva med polisen. Men det har redan börja hända saker runt om i landet. Alla hål i vägarna börjar bli lagade. Folk ar redan börja få jobb och alla är mycket gladare. Jag tycket det är helt fantastiskt att få vara i detta landet just nu. Och hoppas att det kommer bli lättare att få besöka landet från och med nu.

De närmsta veckorna kommer vara intensiva. Jag ska på ännu en ungdomskonferens, vi ska ha pastorats möte, vi ska på en biskopsinvigning, vi ska ha 3 hejdå fester och vi ska avsluta alla jobb vi påbörjat. Där emellan ska vi hinna umgås med våra vänner och säga hejdå. Det kommer bli svårt men vi hoppas på att säga vi ses senare istället för hejdå.

Hoppas ni har det bra och julmysigt hemma. Just i skrivandes stund sitter jag i shorts och linne på en uteservering och dricker iste och lyssnar på last christmas. Det är så fel och jag har ingen julkänsla alls än. Men det kommer nog när jag kommer hem dagen före jul!

Christine 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag startade den med ett så smart recept. Du kör färdiga potatisbullar i våffeljärnet. Blir frasiga och platta som rårakor. Funderar på om jag ska göra sånna som fredagsmys i morgon. Kom på att jag har allt till en Skagen också. Räkor, dill, rödlök,...

2 små barn mördade och en politisk attack där människor skadats svårt. Jag minns när det nästan blev tidningsrubriker om nån slagits med nåt annat än knytnävarna. Jag har väl också blivit extra känslig mot sånt här efter att vi mist Elle. Önskar ja...

Den tär på min SLE tärda kropp. I morse var det full sol och blå himmel men 0-gradigt. Det kämpade sig upp till 7 gr. Ser så skönt ut men det är det inte. Fick ett medelande i Bjkl gruppen om att det är rådjur som härjar på kyrkogården, precis som ...

Hemköp har sin färs, Ica sin. Icas består av 30% ärtor och HKs av 50% broccolli och blomkål. Den har fått godkänt både av mig och dom som ätit den här. Gjorde ju biffar, det blev 15 st av 500 g, kostade då 30kr. Nu har dom den igen och den här veck...

Problemet när man sitter som jag är ju att man kanske inte alltid känner hur kall man blir. Jag frös om överkroppen igår och hade tagit med en kofta. Men fötterna blir ofta väldigt kalla utan att jag känner det. I en danslokal är det inte så mkt värm...