Mina ord och tankar

Direktlänk till inlägg 5 december 2017

Gästinlägg från Zimbabwe

Av Neta - 5 december 2017 11:43

Hej på er! 

Det är jag som är C som ni kan läsa om här i mammas blogg. Som ni vet bor jag sen 3 månader tillbaka i Zimbabwe. Tänkte att jag skulle skriva lite om vad som har hänt det senaste veckorna. 


När jag kom ner hit och varit här i ca två veckor ville jag bara hem. Allt var så varmt, det var människor överallt, jag förstod inte vad dom sa och gudstjänsterna var sååå långa. Jag är dock glad över att min mor sa åt mig att stanna. För tänk vad jag skulle ha missat om jag åkte hem.


Vi har varit på ännu ett bröllop. Vi kände inte detta brudparet heller. Dock har vi träffat brudgummen en gång i kyrkan när han kom ”hem” för att fråga sin hemförsamling om lov att få gifta sig. Det fick han och ingen av kvinnorna i församlingen var allt för hjärtekrossade för att stoppa bröllopet. Detta har alltså hänt, lite som dom i USA frågar om någon har något emot äktenskapet under själva vigseln så gör dom här fast på en vanlig gudstjänst innan bröllopet. Vi frågade om något någonsin motsatt sig ett bröllop och det är tydligen rätt vanligt…

Bröllopet hölls i Harare, huvudstaden så vi åkte dit. Vi missade själva ceremonin men kom lagom tills festen skulle börja. Vi åt mat, kollade när alla i brudföljet dansade och hade det trevligt. Mannen som gifte sig är från början från Masvingo så alla vi blev uppropade för att dansa. Dom hade väldigt roligt åt att vi vita också dansade. Men är man på ett bröllop så är man!


Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle stanna i Harare i några dagar. Vi shoppade, myste i vår lägenhet vi hyrt och gick ut och kollade på folket. Vi skulle ha åkt till Victoria fallen men blev inte så eftersom flygbolaget tömt mitt konto. Så vi åkte hem igen. Lätt kaos utbröt här hemma då en person i vårat hus kysste fel person och hela helvettet brakade lös. Så här i efterhand var det intressant och se hur viktig totemfamiljen är och hur fel det kan bli om man gör ett misstag. Men just då var det mest bara kaos och jag och Malin gömde oss i våra rum.


Sen hände det som ni alla läst om i era nyheter. Militären tog över huvudstaden.

Vi satt alla i vårt vardagsrum och kollade på TV när allas telefoner började pipa som galet, stridsvagnar var på väg mot huvudstaden från alla håll och kanter i landet. Ingen visste varför men vi misstänkte att det kanske hade något och göra med den nu före detta first lady eller sparkandet av vice presidenten. Alla var oroliga och nyheterna över världen skrev om det som att det var krig på gång och att Zimbabwe skulle gå under. Det rapporterades om smällar, skottlossning och explosioner i Harare. Vi hade ju rätt nyligen varit där så vi ringde våra vänner och ingen av dom märkte något av detta. Det hade varit en explosion, detta var för att stridsvagn hade kört på en bil som således gick lite sönder. Vi lugnade ner oss och fortsatte leva våra liv. Men sen kom uttalandet från militären som tagit över nyhetskanalen att presidenten och president frun var i säkerhet. Varför skulle dom inte vara det? Vad var det som hände? Militären sa att det inte var en kupp men det verkade onekligen så, dom ville åt de kriminella runt presidenten. Vilket visade sig vara mer eller mindre alla ministrar…


Våra chefer tyckte inte alls om att vi var här när detta hände. Vi var dock helt säkra hela tiden och inget av detta märkes i Masvingo, men vi blev i alla fall utflugna ur landet. Vi fick en veckas semester i Sydafrika. Vi följde nyheterna och pratade med våra vänner. På söndagen när presidenten höll sitt tal där alla trodde att han skulle säga att han avgick satt vi i sängen på vårt hotell och höll handen. Hjärtat sjönk i bröstet när han inte avgick och vi var helt säkra på att vi inte skulle få komma tillbaka till fantastiska Zimbabwe igen. Vi fortsatte leva vårt liv i Johannesburg, vi shoppade och gick runt i stan, åt fantastisk mat och drack mer fantastiskt vin. Vi fick så många nyhets uppdateringar och nästan inga var sanna. Men så en dag när vi satt vid poolen på hotellet hörde vi en granne skrika. ”He has resign!” flera gånger. Vi sprang till grannen och frågade om det var Mugabe? Och hon skrattandes och hoppande säger ja. Vi kollar nyheterna direkt och det var sant! Efter 37 år i makten hade han avgått. Vi firade och skrattade, många av personalen på hotellet var från Zimbabwe och var ndeble den folkgrupp som Robert Mugabe utfört folkmord på, dom hade flytt denna mannen och insåg att nu kunde dom återvända hem. Mycket tårar och glädje utbröt överallt i Johannesburg. Detta var dock ingenting mot vad det hade varit här hemma i Zimbabwe. Tyvärr missade vi det.


Vi återvände hit på fredagen och det var ett helt nytt land vi landade i. Det kändes i luften att 37 år av förtryck var över. Dom hade en ny president, en ny framtidstro och en kämparglöd som heter duga. Fortfarande är det några militärer på vägarna men dom är bara trevliga och pratar gärna en stund. Man behöver aldrig muta en militär som man tyvärr kan behöva med polisen. Men det har redan börja hända saker runt om i landet. Alla hål i vägarna börjar bli lagade. Folk ar redan börja få jobb och alla är mycket gladare. Jag tycket det är helt fantastiskt att få vara i detta landet just nu. Och hoppas att det kommer bli lättare att få besöka landet från och med nu.


De närmsta veckorna kommer vara intensiva. Jag ska på ännu en ungdomskonferens, vi ska ha pastorats möte, vi ska på en biskopsinvigning, vi ska ha 3 hejdå fester och vi ska avsluta alla jobb vi påbörjat. Där emellan ska vi hinna umgås med våra vänner och säga hejdå. Det kommer bli svårt men vi hoppas på att säga vi ses senare istället för hejdå.


Hoppas ni har det bra och julmysigt hemma. Just i skrivandes stund sitter jag i shorts och linne på en uteservering och dricker iste och lyssnar på last christmas. Det är så fel och jag har ingen julkänsla alls än. Men det kommer nog när jag kommer hem dagen före jul!


Christine 



 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Neta - Torsdag 18 jan 00:52

Mitt i natta som vanligt. Sett lite tv ikväll, Vägens hjältar, tycker om att se hur dom löser problem. Sen Ledin på Capri, rena nostalgin, var ju låtarna och banden som spelades i flickrummet på 60-talet. Lerin, hade lite kluven åsikt om honom i bö...

Av Neta - Onsdag 17 jan 00:30

Men vi har ju inte fått några mängder direkt, inte om man jämför med neråt Närke och Östergötland. Har iofs börjat fara lite i luften och knaka lite i rutorna igen. Tyckte det lugnade sig lite ikväll. Det har varit skönt att slippa gå ut idag. Vet i...

Av Neta - Tisdag 16 jan 03:11


Blå,står för blue som är deppigt här. Idag är tydligen den måndag då det brukar vara tristast väder på året, folk mår som deppigast och är panka efter jul. Vidare är det långt tillnästa storhelg så folk misströstar väl lite så med. Nån har alltså räk...

Av Neta - Söndag 14 jan 18:56


Avjulningen går framåt men långsamt, nu är iaf bara ljusstakarna kvar inne. Granen är nerburen och lådorna packade. Börjar se ut som det ska däruppe iaf. Men jag är fortf så slut att jag somnar flera ggr om dan. Sänkan är urhög men jag tar mitt ...

Av Neta - Lördag 13 jan 02:40

Ikväll har det skrivits om 2 skottlossningar i Sverige, en i Helsingborg och en här i vår närmaste stad, Uppsala. På båda ställena var det 2 pers som sköts, i Helsingborg avled en och en är svårt skadad. I Uppsala sköts 2 pers på en pizzeria i Flogst...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26 27 28 29
30
31
<<< December 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mina ord och tankar med Blogkeen
Följ Mina ord och tankar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se