Vi var här tillsammans C, jag och L. Mycket för att dom håller på därinne. Idag har dom försökt ta tag i garnerna, jag lovar att hon hade en hel garnaffär. Men vi har en släkting som stickar mkt och dessutom ska få ett barnbarn. Resten ger vi till kyrkans syförening och lite till hennes kompis men tror inte hon behöver nåt egentligen.
Hon hade några garnväskor i plast också men dom försvann fort. Tydligen bra!

Hämtade den här jag köpt idag. Just så är det ju, så bra text, är ju precis så. Tror dock inte den går att ha vid graven, verkar vara gjord av gips. Men har ju tänkt att göra en minnesplats inne också. Så vi kan ha ljus att tända för henne.

En vecka sen idag och jag har fortfarande inte fattat. Jag vet ju men det är precis som att hjärnan inte klarar av att vara logisk. Det är så surrealistiskt på något vis. Känns så fel att vi håller på att rota i hennes saker.

I morgon ska vi till begravningsbyrån, är det då jag fattar? Välja kista, enklast tänkbara då vi ju ska kremera, urna. Vi måste bestämma om vi ska ha någon annons eller inte. Spika begravningsdag, tid och allt.
Har fixat kläder hon ska ha i kistan. Kikat på blommor om vi nu ska ha det. Ska ju använda ett bårtäcke och vi vill hellre att folk sätter in pengar till parasporten än köper dyra blommor som bara försvinner.
Ska vi ha begravningen för alla eller bara en inre krets. Det är så mycket att ta beslut om.

Det går iaf bra att vara själv, nästan skönt ibland. Fast i morgon ska jag be C vara kvar för då åker L hem och ska betala räkningar och fixa nåt med bilen.
Någon frågade om vi inte hittar tbx till varandra nu i sorgen när vi mer eller mindre ses flera ggr varje dag, men nej, han är en go vän bara.
Han har svårt att prata om det här med mig men kommer det fram nån han inte känner pratar han hur mkt som helst. Det finns en avoghet mot mig även i det här.
Han håller också i sitt sociala, åker till gubbdagiset och på styrelsemöten. Förmodligen klokt. Jag har nästan blivit folkskygg ist. Vill vara i fred, om det inte gäller familj eller nära vännerna.
Annars är vi som vanligt mot varann, bara jag som irriterar mig ibland och då kan han bli arg. Det går dock över fort från bådas håll.
Kommer att sakna honom sen så klart, han underlättar ju mitt liv. Jag behöver inte äta ensam. Han kommer ju inte heller att komma till mig som han gjorde till Elle. Så tror det kan gå lång tid sen.
Om jag skulle skaffa nåt nytt vill jag dock ha en som har alla, som jag tycker bra egenskaper som han har. Men det finns nog inte! Han är rätt unik och en fixare.
Och han är på nåt vis ändå ett stöd i det här bara genom att vara här.

När det här är över önskar jag att jag kunde åka till mitt älskade Gotland. Sitta och glo ut över havet i solnedgången vid strandpromenaden eller en fin dag uppe vid Fårö fyr. Strosa i gränderna och äta på de mysiga ställena. Tanka energi som jag bara kan där. Redan i somras sa jag att jag gärna vill åka dit en påsk igen. Den önskan är ju mer nu. Älskar Visby i påsktider när ön som vaknar igen. Men jag kan ju omöjligt åka själv och tyvärr sätter ekonomin nog stopp med. Men om jag ändå kunde! Men vill samtidigt inte åka med vem som helst under rådande omständigheter.
Men det är precis vad jag skulle behöva nu.

Hittade och snodde den här bilden idag. Minns inte om det var Fb eller Twitter. En bukett Elle skulle ha älskat. Brukar inte plocka in blommor förrän vitsipporna kommer. Men här finns ju nån sån med. Dröjer nog här där jag bor iaf.

 

Susanne

28 mars 2022 11:19

De säger att vår hjärna ska förstå lite i taget för att man ska mäkta med. Sen är det olika faser man går igenom i ett sorgearbete. Första tiden är ju lite som i chock. När allt det praktiska är gjort kan det börja kännas väldigt tomt och man har mer tid att fundera. Det är oftast då man börjar förstå. Så var det för mig i alla fall. Hoppas det går bra idag att ordna begravningen. Det kommer säkert bli en hedrande stund för Elle. Många varma kramar till er!

Neta

29 mars 2022 22:46

Jo jag har ju begravt min bror och känner igen lite av det där. Värst är att Uppsalahem är på mig som en hök och ville besikta hennes lägenhet redan på torsd men det sa jag ifrån. Domtänker sen hyra ut den redan 1 maj. Å jag är närmaste granne, dessutom rullstolsbunden. Hennes pappa går mot 80. Syskonen jobbar ju ?.

 

Susanne

30 mars 2022 09:00

Så respektlöst av U-hem! Bra att du sa ifrån.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag startade den med ett så smart recept. Du kör färdiga potatisbullar i våffeljärnet. Blir frasiga och platta som rårakor. Funderar på om jag ska göra sånna som fredagsmys i morgon. Kom på att jag har allt till en Skagen också. Räkor, dill, rödlök,...

2 små barn mördade och en politisk attack där människor skadats svårt. Jag minns när det nästan blev tidningsrubriker om nån slagits med nåt annat än knytnävarna. Jag har väl också blivit extra känslig mot sånt här efter att vi mist Elle. Önskar ja...

Den tär på min SLE tärda kropp. I morse var det full sol och blå himmel men 0-gradigt. Det kämpade sig upp till 7 gr. Ser så skönt ut men det är det inte. Fick ett medelande i Bjkl gruppen om att det är rådjur som härjar på kyrkogården, precis som ...

Hemköp har sin färs, Ica sin. Icas består av 30% ärtor och HKs av 50% broccolli och blomkål. Den har fått godkänt både av mig och dom som ätit den här. Gjorde ju biffar, det blev 15 st av 500 g, kostade då 30kr. Nu har dom den igen och den här veck...

Problemet när man sitter som jag är ju att man kanske inte alltid känner hur kall man blir. Jag frös om överkroppen igår och hade tagit med en kofta. Men fötterna blir ofta väldigt kalla utan att jag känner det. I en danslokal är det inte så mkt värm...