Jag har en dålig magkänsla när det gäller Nato. Detta trots att jag varit gift med en yrkesmilitär i en himla massa år.
Det blir inte heller bättre när jag läser att Freds o skiljedomsföreningen tror att risken för krig här ökar nu.

Verkar som regeringen tror att vi har världens bästa försvar och att vi ska delta i strid som några elitsoldater. Några sånna har vi knappast efter att ha levt i fred och hållt oss neutrala så länge.
Och vad händer när yrkesmilitärerna blir färre? Vi kan ju inte vara så naiva att vi inte tror på förluster. Ska då unga killar med bara militärtjänstgöring få steppa in och försvara oss och andra länder?

Jag vet ju att incidentberedskapen ofta innebar bortmotande av kränkning av luftrum. Hur dom avvisades. Dom kränkningar lär ju bli mer intensiva i ett angrepp mot oss. Vid en attack mot vårt land kanske dom inte går att avvisa heller. Då kan ju vapnen på planen kanske komma att användas. Å då vet vi ju vad som kan hända.

Jag är orolig på riktigt! Vi har inte så himla bra försvar idag efter alla idiotiska nedläggningar av militära anläggningar. Som flottiljerna t.ex Fattas ju utrustning och till och med flygplan. Militärtjänstgörningen i den mån det gjorts känns ju mer som en kul grej idag. Ja en och annan övning läggs ju in så klart. Men övar dom verkligen för skarpt läge? Fattar man inte allvaret och att det måste finnas adekvat och kompetent militär. Här går det ju inte att få frisedel. Åldersgränsen på 47 år eller va den är lär ju inte kunna beaktas i ett krig. Dom som inte gjort lumpen är ju många idag. Va ska dom göra? Ingen slipper ju undan ett krig!

Nej min oro är stor i vårt land där det inte ens finns skyddsrum åt alla. Där inga skyddsrum här är anpassade. Jag tar mig inte ens dit.

Har fått några kul kommentarer på mitt inlägg igår som ju var återgett som vi hade det. Idag finns ju inget kvar av galenskapen men nog är det flera st i vårt gamla kompisgäng som åker ut på dans fortfarande. Jag fattar ju att alla inte var så fanatiska som vi var. Såg ju ut i inlägget som alla ungdomar va ute så. Men nog intresserade vi många med Våga Stuffarörelsen.
Man behövde ju bara åka med ungarna på en buggtävling där kunde uppåt 100 par tävla från 5-6åringar till farmor o farfar.
Eller Upplandsschottisen som hade upp mot 1000 par när det var som värst. Utöver den dansade vi Hälsingehambon, Timråsvängen, Grännapolkan och en hambo i Söderbärke. Säkert nån mer också. Då var det gammeldans på asfalt med stearinvallade skor i folkdräkt. Men tävlandet var inte det viktigaste. Nästan alla dansade både modernt och gammalt då. Ja jösses va dansen gett en.

Så det är ju lite sorgligt att inte kunna fortsatt dansa. Men jag skulle troligen inte bli uppbjuden idag heller. Det har blivit lite konstigt ute på vissa danser. C åker t,ex, sen många år inte till Gävle.
Där och på flera andra ställen har det blivit nån slags elitdans där folk som anser sig vara bäst bara dansar med varandra och nobbar alla andra. Klär sig i sportkläder, samma dom har på gymen eller ännu värre svettiga killar i linne och shorts. Inte alla men för många.

Fostrad av Lunkan försökte jag fostra mina, klä er prydligt, byt gärna tröja eller skjorta i pausen. Nobba aldrig men gå gärna från dansgolvet om nån är för full eller ful på annat sätt. Drick vatten och inget annat.

Vi ordnade några knyt med orkester L o jag, knytisar där det tydligt märktes vilka som var dansfolk eller inte. Hände att det stod en dunk hembränt på nåt bord. Men hände aldrig nåt obehagligt tack o lov. Har faktiskt haft både Sannex och MA på ett sånt knyt.

Båtarna kunde väl vara lite sisådär om man åkte nån helg så vi lärde oss att åka på dansbanden på vardagarna. Tog ledigt för tjejerna ibland vilket många förfasade sig över men där iaf skolan här var ok med så länge dom tog igen det dom missade. En av Cs lärare som dansade själv var riktigt avis. Haha!
Va inte så mkt fylla då men visst förekom det men då fick ju tjejerna se vad som hände om man drack för mkt. Dom hade ju dessutom en alkoholiserad morfar som dom inte träffade men hörde ju. Ingen av dom har druckit så mkt alkohol heller. Då var nog storebror värre men som han farit fram på dansgolv var det nog snart borta där med.
Visst drack L o jag nåt glas vin till maten på kryssningarna men det var ju också borta efter första dansen. Vi hade nog inte råd med så mkt alkohol heller.
Elle älskade att kryssa. Hon har ju aldrig kunnat dansa men gillade musiken och att vi åkte hela familjen.
Vi borde åka på en familjekryss till hennes minne.

Dansen är ju för väldigt många en livsstil mer än ett intresse. Som fotboll är för många andra. Går säkert att jämföra med annat med.

Jag är glad för att jag fått uppleva det här livet, glad för att introducerat det för mina barn. Glad för att jag träffade en så dansant man. Att jag fortf får hänga med honom ut ibland.

Det hjälpte oss mkt under Es uppväxt också. Att vi hade hjälp så vi kunde glömma allt med hennes sjukdom och åka ut ibland. Annars va dom med mycket.
Där hade vi ju dansvännerna också, med dom hade vi en stor grillfest ute vid vår husvagn sista helgen i juli under många år. En fest som blev omtalad på hela campingen.
Stafetter, sandslottstävling, 5-kamper. Alla både vuxna och barn skulle kunna vara med.
Vi radade upp grillar, var och en fixade sin egen mat och dukade sitt eget bord som vi så klart gjorde långbord av.
Det enda vi fixade var fika när alla kom. Bara det att till slut kom vissa upp till en vecka före och slog upp sina tält. Eller vevade ner sina stödben. Ibland hade vi folk i förtältet med. Där var det ett riktigt isolerat golv, micro, kyl o frys. Stort var det med, tror vi satt väl 30 där som mest.
Frukostarna dan efter. Ja ni skulle vart med. Haha!
L var ju ibland dansjockey med dansbandsmusik på bröllop och andra fester och det fanns en dansbana på campingen. Det hände att vi dansade till hans spelande där.

Ja men nu blev det så där långt igen. Haha! Tur jag inte gjort så mkt idag. Nu ska jag gå och lägga i blöt bruna bönor. Blir det på,lö tror jag.
Idag blev det fläsk m löksås.

Å löksås ska vara brun. Vit löksås är inte riktig löksås så det så. Haha!