Blev lite soligt o fint på sena em idag så jag åkte ut lite. Tänkte kolla hur det var att åka bakom mitt område. Spana lite på violerna som växer på ett ställe där. Lite orolig för vildsvinen men sist det skrevs om dom var dom norr om byn så jag åkte, väldigt uppmärksam och sakta.

När jag kom svängandes ner mot åkern vid hundbadet tvärstannade jag. Tänkte, är det en hund? Utan husse eller matte. Nere på vägen jag skulle till vä på troligen från åkern kom den. Sen såg jag. Ca 10 m framför mig går *hunden* den har tofsar på öronen och är som en stor katt, ett lodjur.
Går in i skogen till hö men ställer sig där i början som den kollar inåt träden. Det är hus där inte alls långt ifrån och flera grusade gångar.
Jag stannar vet inte om jag ska vända men står still. Vågar inte röra mig, inte ta upp tfn heller.

Rätt som det är tar den som ett skutt och springer mot *va nu vägen heter* till hö om stora backen, jag vänder och kör hemåt så jävla fort jag kan. Livrädd att möta den när jag åker bakom husen på nedre gården. Genar så jag kommer vid husgaveln längst bort men kör ut till cykkelvägen som går längst 600an och upp hit vid garagen. In m scootern i garaget och in. Glömde posten jag skulle tagit in redan igår. Törs inte gå ut igen.

Då kom reaktionen, jag börjar fatta vad jag sett.

Har en kille på Fb som bott här tidigare som nu bor i trakten av Månkarbo. Han har vid ett par tillfällen lagt ut bilder på ett lodjur på sin tomt. Är ju inte så långt upp dit så det kan ju vara samma.

Kan ju säga att vilda hästar inte får ut mig på dom cykelvägarna ensam igen. Samtidigt lite rusig av att faktiskt har sett det, ett riktigt levande lodjur. Den kan inte vädrat mig alls hade nog tur med hur vinden gick.

Orkade inte skriva igår. Orolig för C som varit krasslig en tid och blev nån slags kulmen igår.

Kl är halv 6 och det är ljust ute. Blå himmel utan moln. Vaknade strax före 5 av att jag frös trots långärmat och tjockaste täcket. Cirkulationen är nog lite paj.

Är inne i en dålig period nu. Kan inte gå alls utan stöd. Det är nån slags moment 22. Ju mindre jag kan röra mig ju mer sitter jag ju still för jag är rädd att ramla, och blir ännu mer orörlig med allt det för med sig. Försöker hålla på med gummibandet men blir less när det inte ger önskat resultat och struntar i det vissa dar.
Hoppas det inte är permanent.

Igår åkte Annika och jag in till stan. Buffé på China i Folkets hus nära centralen. Dom har pensionärsrabatt fram till 15 varje dag.

Det här är tallrik nr 2 men den första va nog ungefär lika + lite vårrullar. Jag äter nästan bara sushi, vårrullar och friterat och lite av det grönsaksblandade riset när jag är där. Favorit är nog friterade räkor m sweet chili.

Det här är till kaffet men orkade inte äta upp. Så är det varje gång. Haha! Ögonen vill ha mer än magen. Är ju inte där speciellt ofta tror det är ett halvår sen sist. Men när det händer är det fest.

Vi äter ju ute varje gång vi ses ca 2 ggr i månaden. Sen gör vä nåt annat också. Igår gick vi och såg Den Sista Resan.

En väldigt fin, ömsint men också rolig film. Den grep liksom tag i en. Lite utlämnande både för pappa och son i åldrandet. Hur vissa funktioner inte finns längre. Men också hur man under sitt liv kan göra avtryck.

Har ni inte sett den tycker jag att ni ska försöka göra det. Jag är egentligen inte mkt för Filip & Fredrik tycker dom gapar o skriker typ. Haha! Men här har dom överträffat sig själva. Mest Filip Hammar då.

Efter filmen gick vi ett varv på Hemköp innan taxin kom. Åkte rullstol i specialtransport hem, det var spännande. Inget jag rekommenderar.

Hemma hjälpte A mig ta ur 2 krukor i garaget som jag idag ska vattna igenom och starta upp. Mina påfågelsliljor.

Jag sjönk ner i soffan framför Masked Singers och i en av pauserna gjorde jag en snabb kycklingsallad med feta, oliver, tomater och grönt.

Lite krutonger av rostbröd med. För andra gången igår blev det för mkt mat. Men kämpade i mig det i omgångar. Haha!

Blev rätt trött och la mig före midnatt!

Nu ska jag försöka somna om en stund.