Igår misslyckades jag totalt. För mkt fyllning gjorde ju att det inte blev nån rulle. Hade tänkt äta två mindre. Nu blev det en och lite lös fyllning.

Stekte köttet med egen krydda. Sallad, rödlök, tomater och kokt broccolistam i skivor. Vit kebabsås.

Kebabkrydda

2 msk spiskummin
1 msk paprikapulver
1 tsk cayenne
1 tsk mald koriander
1 tsk grovm sv.peppar
1-1 1/2 tsk salt
1 tsk oregano

Lägg i tät burk.
1-2 tsk är lagom till 2 dl gräddfil. Som sås om man vill göra så.



Röd kebabsås:

500 g krossad tomat
1 gul lök
2 msk tomatpuré
1 köttbuljongtärning
1 dl vatten
1/2 tsk svartpeppar
1 nypa socker
1/2 tsk malen spiskummin
fint hackad spansk pepparfrukt, kan bytas mot röd paprika



Vit kebabsås:

4 dl matlagningsyoghurt
1/2 dl majonnäs
3 vitlöksklyftor
1/2 tsk salt
Kebabkrydda efter smak

Den rullen jag sparde till idag rullade jag om hårt, limmade hop brödet med såsen och rullade hårt in i gladpack

Höll ihop till jag började äta. Sen havererade den. Smakerna var det dock inget fel på, varken igår eller idag. Men behöver ha annat bröd än mjuka tortillas. Tunnbröd är nog bättre. Det är ju dessutom rektangulärt så enklare att verkligen rulla och att man kan göra dom matiga.

Testa det här men gör fler med mindre fyllning eller använd mj tunnbröd eller kebabbröd.

Den här veckan händer en del. Lite sjukvård, födelsedagar, besök och idag har jag träffat en kompis. Helt slut när hon åkte.
Bett om hjälp med ett paket som ska hämtas. I morgon sticker jag tidigt, iaf för att vara jag. Haha!
Onsd ska jag vara hemma, distriktan kommer och jag ska försöka baka.

Letat som en idiot i flera dar etter en kökssax. Nyss hittade jag den under en stol, syntes dåligt mot mattan då den stod upp lutat mot traktörpannan. Ställer dom formar jag har i ugnen på stolen högst upp, och traktören under som också står i ugnen. När jag använder ugnen då. Saxen har väl ramlat ner från bordet helt enkelt.

Nu ska jag se husdrömmar som jag startat om.

Kommer väl att vara det fortsatt den här tiden på året. Undrar hur många år. Nu är det snart 2 år sen hon dog.

Eftersom vi var rörelsehindrade och inte så pigga någon av oss så blev det ju så att det blev hon och jag. Beslutet för mig när jag flyttade tillbaka till Björklinge efter bara 18 månader i Tierp var ju till 95% beroende på att jag ville bo närmre henne pga dom diagnoser hon hade. Infektioner blev ju ofta både värre och mer långdragna hos henne pga det nedsatta immunförsvaret. Hon behövde nån av oss nära. Samtidigt hade hon ju under en massa år skött det där med mediciner och sprutor själv. Men för att medicinera behöver man få medicinerna och för att få dom måste man få läkartider vilket inte var lätt under pandemin. Det fick hon inte förrän C hittade henne på golvet och såg till att hon kom till sjukhuset.
Till mig sa hon att hon bara ville vila, därför gick jag ju inte in och hon kom inte in till mig dom där sista dagarna hemma.
Om ni visste vilka samvetskval jag haft för det. Varför i helvete gick jag inte in, vi bodde ju för 17 vägg i vägg. Om jag bara haft en aning!

Vi var ju trygga med att hon klarade allt sånt själv, det var bara tur att C bestämde sig för att gå in till henne och säga hej när hon varit hos mig. Att hon hade nyckel.

Men vi hade ju lite samma intressen för att fira det man kunde fira, gärna med god mat. Så Alla hjärtans dag var ju en dag då vi åt tillsammans och fixade i köket. Lika med Sista april, nationaldagen, midsommar, kräftätande, Alla Helgons och nyår. Ofta var det bara hon och jag, med undantag för midsommar där vi ju åkte upp till Furuvik, först med C och sen hela familjen. Men myset hemma på kvällen efteråt var det bara vi. Ofta både i Tierp och här köpte vi ju hem från Maxis deli eller Giraffen. 3-rätters eller nån gång då hon överraskade med en skaldjurspåse *bara så där*.
Det var ju också hon som styrde upp den årliga Mors dags picknicken.

Nu är jag ju ofta själv dom där kvällarna. Det är ju jättetråkigt. Sitta själv på nyår är ju inget jag önskar min värsta ovän. Jag har varit det i 2 år nu.

Året som gått har jag haft tur att L varit här, vi har kanske inte gjort så märkvärdiga saker mest tagit dan som den kommer och jag har lagat nåt gott. Åkt spontant på nåt firande som midsommar i Österby.
Men han har faktiskt varit här sista april, nationaldagen, midsommar, kulturnatten och jul. Då har vi varit själva. Men om det kommer att fortsätta vet man ju inte. Jul o påsk, ja det tror jag. Men dom andra beror ju helt på om det är bra danser i närheten.

C firade typ allt antingen med Ms familj eller kompisar i fjol, så hon får nog pallra sig hit med sin M i år.
På påsken brukar vi ju åka på konstrundan och den traditionen hoppas jag fortsätter med eller utan L. Då är det ju oftast vår och fint väder konstigt nog. Förra året var vi alla 4, och hade lite picknick både i Österby och i Forsmark. M hade ju knappt varit i dom där trakterna så då var det ju extra kul. Det har blivit ett sätt att fira våren för oss. Oftast på långfredagen.

Men för mig har ju hennes död betytt mkt ensamhet. Jag har ju också svårt för att ta mig iväg själv. Känns rätt utsatt att vara själv i stan på ett handikapphjälpmedel typ på Sista april. Det är ju trots alllt en del fylla och väldigt mkt folk. Sånna dar funkar ju knappt färdtjänsten heller. Sen är det ju urbota tråkigt att åka in själv.
Förra året när L var här parkerade vi hos mamma och gick ner på stan både på sista april och kulturnatten men vet inte hur länge han orkar det. Han var bra slut efter båda dom dagarna, han är ju faktiskt 80. Även om man är på stan på 10 min så är det ju lite grus o nån backe med. Jobbigt att dra.

Jag har ju inte varit så social heller precis sen hon dog. Dragit mig undan lite. Hör inte av mig till andra än familjen. Det lossnar väl kanske nån gång med betoning på kanske. Just nu orkar jag inte.

Men det är en tung tid nu, läste blogginläggen från tiden i början på intensivtiden härom dan. Dumt kanske och mkt hade man ju glömt eller förträngt.

Nu ska jag iaf vattna pelargonerna och sen sova.