Nu ska jag skryta över min yngsta. Tror hon får uppleva mycket under den här vistelsen i Zimbabwe som hon aldrig kunnat drömma om innan.

Slakta get till exempel. Ja ni läste rätt, haha. Men det var hon med om häromdan, både slakt och tillvaratagandet av både kött och inälvor, sen tillredning av och äta av köttet. Jag skulle aldrig fixa att titta på ens, men hon tyckte själv att hon klarat det bra. Färskare kött har hon aldrig ätit, haha.
Dom har ju både höns och kaniner för uppfödning där dom bor. Så hon får kanske slakta mera, vem vet.

C läser ju på teologprogrammet här i stan med tanke på att bli ungdomspedagog inom sv kyrkan eller möjligen diakon, och har ju uppehåll nu under vistelsen. Det är dom väldigt imponerade av där nere och hon är lite av pastorns hjälpreda och får lite förmåner för det. Stort för dom att en tjej läser teologi.

Idag har hon hållit sitt livs första predikan i deras lilla församlingskyrka. Hon predikade om kärlek.
Det hade gått jättebra och nu började dom kalla henne för pastor Christine, till och med pastorns fru hade kallat henne det idag. Lite kul faktiskt ;-)

Hon ska få predika mera så småningom och hade fått ett tema till att skriva en predikan på som hon ska hålla i en större kyrka inför ännu fler människor om nån vecka. Det blir ju något att skriva i sitt cv sen när hon ska söka tjänster. Hon ska ju också ut och föreläsa i olika församlingar när dom kommer hem, bra övning inför det.
Hon kan ju också förlänga sina studier och läsa till präst, den möjligheten finns i det program hon går. Hon kanske får så blodad tand att hon gör det, blir den dansande prästen kanske, haha.
Vore ju häftigt på något sätt.
Jag är så stolt över henne, att hon vågade ta den här chansen, att hon reste så långt med en tjej hon knappt kände, allt hon fixar och donar med därnere. Jag märker ju att hon växer! Glad över alla förtroenden hon får av personalen där, att dom tar tillvara hennes kvaliteer. Att hon får bo där hon bor och trivs så bra. Att hon fått som en afrikansk familj. Jag är även grymt avundsjuk på att hon har ett mangoträd i trädgården. Haha.

Men nog om henne! Elle åkte hem nu ikväll. L hämtade ny medicin åt henne i stan idag när han var in på styrelsemöte. Det är ju planerat att hon ska åka på symässan med kompisarna från kyrkan på lörd. Hoppas verkligen att hon orkar det.
Jag vill också jättegärna åka på den mässan, kanske på sönd då. Eller om vi också åker på lörd och hon åker med oss hem ist för bussen. Blir ju lite pyssel med det och om hon ska åka till Skyttorp först. L vill fixa med vinterdäcken men som det ser ut nu blir det skitväder i helgen men sol på måndag. Då kan han ju lika gärna vänta till dess. Tycker jag alltså, haha!

Varit rätt trött idag, gick ju nästan i ett igår och jag hade ingen bra dag. Ma är otrolig när hon är här, hon liksom ser på mig vad som ska göras och så tar hon tag i det. Hjälper mig jättemycket. Är så glad över vår vänskap, ja över Mi med så klart, lika hjälpsam han ju. Ibland längtar jag tillbaka till den tiden då vi bodde nära. Man kunde umgås på ett enklare sätt då. Blev mer spontanitet.

Iaf så unnade vi oss köpepizza ikväll, jag har halva kvar till i morgon med. Det var så gott. Drack till o med ett glas fanta till så jag har ju syndat rejält den här veckan. Men så gott!
På jobbet hade vi veckor då vi bara åt grönsaker, både råa och kokta som dom var eller i en soppa. Funderar på att ta en sån vecka, man mådde bra efter en sån, och så turades vi om med att fixa så ibland fick man sätta sig vid dukat bord. Inget kaffe utan bara vatten den veckan var det med. Undrar om jag skulle fixa det själv, tål att tänka på.

Nu är det natt, nattsänkningen har slagit in så jag är lite frusen om axlarna känner jag. Så ska bädda ner mig ordentligt ist för sitta här på sängkanten. Hoppas JB kommer snabbt, men det känns så. L snarkar redan.

Hoppas ni också sover gott!