Ja då fyller man 65. Hur många mornar har man inte längtat efter dagen när man slutar jobba och slipper gå ur sängen kl 5.45? Slippa ut i kyla, regn och snöstorm.

Blev det som man tänkte sig då? Nä, hade ju tänkt att då kunde man dansa flera ggr i veckan, åka runt med husvagnen, kanske åka på en massa bussresor. Hoppa in som vikarie i början kanske.

Inte hade jag då planerat att jag skulle vara värkbruten och rullstolsbunden iaf.

Jag ska dock inte klaga, det finns dom som har det värre, saknar vänner och som är mer illa däran än jag.

Att jag har fantastiska vänner fick jag väl se igår. Är så glad åt alla som kom, att min kompis Barbro från Sala kom, vi har ju kamperat sen våra barn var sjuka, tillsammans med Oskarshamnarna och Storvretaborna. Vi är väl typ dom som hörs av stödgruppen vi bildade.

Barbros son fick tyvärr ett återfall och gick bort i midsomras. Strax efter även hennes man. Vi hade tänkt gå på sonens begravning, han har ju hjälpt mig med både Hjärntumörgruppen och nu senast galan för RMD hus. Var med och jobbade hela dan.

Men så hände det här med E och vi fick en röntgen precis den dan, hon visste hur ledsen jag var åt att missa begravningen så igår kom hon och dottern med en fin ljuslykta där ett av ljusen som funnits på Patriks kista var med. Vilken gåva!

Jag lät ljuset lysa igår så han "kunde vara med" men idag bytte jag, ska ha det ljuset separat. Tända det ibland och tänka på den speciella killen. Ju mer jag tänker på det ju mer rörd blir jag över denna fantastiskt fina gest.

Vi har för övrigt inte hört nåt från Sabbatsberg än men det känns som bomben tickar. Nu far ju hon, jag och L rakt över landet tidigt på onsd morgon. hoppas hon orkar det. Annars är det väl inte längre dit än hem. Vi ska ju till Ullared också så hoppas den glädjen hon känner över det ger ork. Vi är hemma igen på lörd.

Hittade granntösens blogg idag, utlagd av f.d sommargrannars dotter. Att det var besvärligt läge det hade vi anat, men den berörde mig så otroligt mycket. Hon är så ung, på väg ut i vuxenlivet och jag kände igen det hon skrev så väl. Är det ytterligare en sån resa vi har framför oss?

Hoppas ju inte det men risken finns ju. Vuxenvården är också så mkt mer oempatisk och kall, det skrämmer mig. Längtar tillbaka till barn och dr Bosse, dr Janne och alla sköterskorna.

Börjar bli lite nyfiken över vad ungarna hittar på till tisd med. Vet att jag ska bort mitt på dan och att vi efter det ska till Maxi och hämta gratistårtan och hem. Sen ingen aning. OM det kommer fler än familjen eller så. Maten ska dom ta hand om men om det blir här eller nån annanstans vet jag inte. Hämtmat kanske;)

Vi ska ju försöka komma iväg mellan 2-3 på morgonen så vi lär ju lägga L tidigt iaf, vi kan ju sova i bilen. Jag funderar på att vara uppe till vi åker. Då kan jag fixa kaffe o ha allt klart så vi bara sätter oss i bilen när dom vaknar. L vill väl ha nåt i sig. Vi tänker ha nån frukt o vatten i bilen. Hade lite diskussioner om frukost på väg idag, lär ju bli 2 frukostar den dan. Men kaffe i bilen och frukost i Ödeshög får det nog bli, är ju nattöppet där. Sen hoppas jag vi är nere innan frukostbuffen stänger. Tar 7 timmar utan stopp men stopp lär vi ju ha. Det är också mest 80-väg efter Askersund förutom några mil på E4. Men den åker vi ju bara till strax efter Jönköping. Sen den där hopplöst urtråkiga Nissastigen.

Hoppas vi slipper snö och halka med, man vet ju aldrig på höglandet.

Nä nu ska jag kolla över lite tvätt som landat på min säng, vad som ska med eller inte. Göra en packlista och packa det mesta i morgon. Tisd tänker jag inte göra en enda tråkig grej.