Trångt på bordet:-)
Han ville äta frukost i vardagsrummet och så klart att man får det om man både fyller år och det är Fars dag. Han fick öl, choklad, marmeladkulor, duschkit och röda raggisar som E stickat. Iaf en för den andra hann hon inte riktigt klar ;-D
Elles bäddatteraljer som syns bakom. Och en vissen blomma på bordet som vägrar gå ut själv.

Varit lugnt annars, några telefonsamtal, varm macka till lunch och lite god middag, lövbiff, potatisklyftor, morötter och tomater i ugnen och ett kryddsmör med vit, gräs och rå rödlök blev det till slut, rödvin och sen glass och bär. En Irish coffe med för jag såg det på Insta och blev sugen. Båda tjejerna hemma så klart!

C är kanonförkyld och jag är inte långt efter. Så nu tänker vi göra en tidig kväll !
Hörs i morgon!

Jag vill slå ett slag för alla bonus/plastpappor. Dom som oftast helt osjälviskt går in och tar en roll som en viktig person i ett barns liv. Tycker dom är lika viktiga om inte viktigare att fira idag.
Jag har ju själv haft en bonus/plastpappa som varit mer pappa för mig än min egen någonsin varit. Då var jag vuxen och hade själv barn då han kom in i mitt och så klart mammas liv.

Min pappa kanske ville vara en bra pappa men alkoholen gjorde att han inte förmådde vara det. Jag trodde det skulle bli bättre när mamma fick nog och tog ut skilsmässa men det blev precis tvärtom. Den kvinna han gifte om sig med var inte den han behövde för att ta sig ur.
Utåt sett såg det nog bättre ut än det var, han klarade länge av att jobba och körde i tjänsten, ibland onykter det vet jag men han var specialist på att hålla färgen och skärpa till sig. Vet att han låg lågt och va noga med att vara snäll och trevlig. Mot oss var han inte alltid det, då slappnade han av och var den han var, iaf mot mig och brorsan. Och framförallt mot mamma. Han har skapat otrygghet, rädsla och ärr som aldrig kommer att gå över.
Skulle ni fråga syrran som blev lite av en sladdisfavorit kanske det låter annorlunda. Men hon har så klart märkt av en del också.

R har varit en helt annan sort, glad, optimistisk, lekfull och sportig. Han har sett oss och varit väldigt hjälpsam när det behövts. Skapat trygghet iatt man vet att han alltid varit så som han visat. Inte brusat upp, inte slagits och som haft en väldigt sund inställning till alkohol. Det går inte att inte älska honom. Att han dessutom varit väldigt förtjust i och månat om alla barn, egna eller inte. Mina ungar gillar honom, hans ungar gör det och syrrans och grannarnas, kompisars och övrig släkts barn. Med ungar menar jag då barn, barnbarn och övriga. Han har aldrig försökt ta över rollen för någon annan, han har bara varit sig själv.
Honom tänker jag mer på än min egen pappa idag, sorgligt men sant.