Christine hade en läkartid idag och trodde hon skulle få träffa vår nya husläkare och se hur hon var. Hon hade dock semester så hon fick träffa en annan kvinnlig som visade sig vara jättebra. Vi har ju haft funderingar på om dom varit lite anti ungdomar på det stället då hon trots upprepade problem knappt fått nån tid ibland än mindre hjälp.
Hon har ju knappt orkat gå upp för trappen utan att vila sista dagarna och tonsillerna varit hur svällda som helst.
Nu sjukskrev den här doktorn henne till den 27e och förutom mediciner gjordes en grundlig undersökning + provtagning och hon uppmanades att vila. Så nu ska hon ha sin första kontakt med Fk också bara det är ju spännande. Nästa vecka ska hon också testas för allergi och hon ska vända sig till Öron,näs o hals för hjälp med näsblodet.
Hon var lättad och nöjd och då blir ju jag det också. Det är ju knappast en "vanlig" förkylning hon har. Jag har ju haft och har min oro för något värre som ni som är utbildade förstår och med den historia vi har i familjen.

Elle och jag hängde med in till stan, regnet smattrade mot bilrutan och det var ett sånt grått, trist novemberväder. Halt på sina ställen där det var moddigt.

Medans C var hos doktorn ville E handla på Nelins, jag gick inte ur bilen utan passade på att svara på lite mail jag inte hunnit med ist.

Efter det åkte vi till gamla Hästens och hämtade ut gratis broddar som seniorguiden delar ut till alla över 65 i kommunen. Bara tacka och ta emot.

Plockade upp C igen och for till Stenhagen för hon skulle hämta ut medicinen. Vi tog även en hamburgare på BK då E hade kuponger där. Helt tomt där inne och väldigt glest på parkeringen. Va inte många ute i ovädret på em.
Vi ville in på Rusta men C satt sig i bilen, hon orkade inte.

Jag slog till på en minivariant av Blender. Har ju dåligt med kraft i högern och har försökt hitta en med plastkanna under litern. Finns inte! Eller finns det så är det sån take awayflaska och det vill jag inte ha. Nu blev det med glaskanna då men bara 4.5 dl, så hoppas det ska gå bra med den. E handlade vad hon skulle, vi gick med i kundklubben häromdan och hade lite rabatt. Finns mycket fint till jul där nu så lär bli minst ett besök till före advent. Dags att byta lite belysningar.

Hemma sen så däckade både C och L, E åkte hem. Fick iaf lite hjälp med maten och göra en ny slakad sallad så vi har nån vecka igen.

Vad gäller julklappar i år så försöker jag få igenom att vi i familjen ska handla dom på Stadsmissionen eller annan second hand som hjälper utsatta, ingen klapp får kosta mer än 50kr och max 3 i var. Vore inte det en rolig utmaning som också hjälper de hemlösa och andra? Jag ska bearbeta.....
Vi gillar ju att åka på sånna butiker. ;-)

Nu ska jag ta det lugnt med armen en stund. Går bra att skriva om jag håller den mot kroppen men inte mer än så här ungefär med lite vila emellan. Börjar domna och sticka i den nu.

Vi hörs igen!

Läser en blogg eller rättare sagt två där mammor från fam Annorlunda skriver. Den ena har 13 barn och bor här i byn och den andra är ensamstående mamma med 9 barn varav ett är utflyttat.
Det är en otrolig sammanhållning i famlijerna och det är så mysigt att läsa om allt dom hittar på. Nu får dom ju, tack vare att dom varit med i programmet en del inbjudningar till event och båda tjänar ju pengar på sina bloggar och har förmodligen lite krav på sig att leverera. Men det är ändå kul att läsa vad dom får göra.
Men va kul det måste vara att ha så många syskon och alltid ha någon att leka med. Vi som har glest mellan våra barn har ju fått skjutsa mycket till o från eftersom dom gått på mitt dagis i stan och inte haft så många kompisar härute innan skolan. Dom har ju inte heller spelat fotboll vilket alla ungar gör härute. Jag var lite irriterad ibland på skolan att alla föräldramöten alltid styrdes av fotbollsspelande ungars träningar. Precis som vi andra inte hörde dit.
Leif är ju också uppväxt med många syskon, dom var 8 st. Varit en härlig sammanhållning där också som avtar lite nu när dom börjar bli till åren. Dom ses nästan bara på jämna födelsedagar allihop. De äldsta är över 80 och de yngsta snart 60. En är avliden också.
Vi var ju 3, men är bara två kvar och där är det just ingen sammanhållning heller. Finns sjukdomsorsaker till det.
Mina tjejer håller hop väldigt bra medans sonen pliktskyldigast hör av sig ibland. Hör nog av sig mer till oss än sina syskon. Det var ju också skillnad förr så klart.

Börjar ju skrivas en del om julplanering och så på facebook nu. Och det är ju jularna vi har träffats allihop. Minns stressen som var när man skulle hinna med flera stycken på julafton för att sen åka till mamma till Kalle och där var vi 15-20 st ibland. Hur skönt det var att komma hem till lugnet på kvällen sen. Sen blev det ännu mer stress när min faster här i byn blev ensam och hon kom till oss på kvällen. Då hade vi ingen på dan längre men då sågs vi hos mamma vid 13-tiden ist åt före och delade ut klapparna efter Kalle. Sen hem och äta en gång till och byta klappar med faster.
Hon dog 2010 och dåungefär sa min kropp upp sig, jag hade t.ex Svårt att gå i trappor som hade fler trappsteg än 2-3 st.
Då började vi, ofrivilligt först, men fira själva. Upptäckte hur himla skönt det var så småningom. Man kunde gå och loda om man ville det, åt så man inte missade varken Kalle, Karl-Bertil eller Svensson Svensson. Hände till o med att vi åt framför TVn ;-D tjejerna gjorde en tradition i att öppna ett pkt i timmen så gällde att se till att dom hade lika många.

Det går ju bra så länge vi har tjejerna hemma men det lär ju ändra sig också så småningom.Ser ju kompisar som är ensamma varannan jul när deras barn firar med svärföräldrar. C flyttar ju på riktigt nu i vår med.
Det är ju lite tråkigt men går ju bra så länge man iaf är två.
Jag tycker ju att ingen ska fira jul ensam, ja ingen annan storhelg heller. Händer därför att vi har kompisar här med. Så blir det nog i år och i år jobbar dessutom Christine. Slutar på julaftons em men jobbar från tidig morgon till kväll på juldagen. 8.30-21 tror jag det är. Lär ju inte bli nåt sjungande på midnattsmässan för henne i år. Det har ju också blivit en tradition.

Sonen med familj kommer en av juldagarna så vi firar som två dagar. Mamma och R har ju kommit ut ibland också, nu lär dom ju inte göra det. Men nu kommer ju jag in ideras hus igen tack vare en utvändig hiss så på nåt sätt ska vi ju ses iaf. Kanske inte blir just på en av juldagarna men iaf. Traditionen bryts ju där med nu iom det som hänt och vi får dela upp oss. Samtidigt är dom gamla nu och orkar inte som förr. Förmodligen inte 2 dar i rad heller. Vi får ju hjälpas åt med mat med antar jag.
Så glad att dom var här förra året och då samma dag som sonen med tanke på det som sen hände på nyårsafton. Minns hur R var med Rasmus och hur han intresserat förhörde sig om fotboll och innebandy. Idrotten förenar över generationerna.

Nu börjar man ju längta till advent och jul och allt vad det innebär av pyntande inne och ute. Snön hjälpte väl till lite där men den håller ju på att försvinna igen. Hoppas på lite vitt till advent iaf. En tradition försvinner där också. Fyrverkeriet i Botan upphör efter 25 år. Det som alla Uppsalabor med omnejd gått man ur huse för. Ny ägare till tidningen och miljön är orsaken och det kan man väl inte säga så mkt om. Det är mkt pengar som gått upp i rök där.
Vi funderar på att åka till Gävle ist och kolla på när bocken invigs, den fyller ju 50 år i år. Fyrverkeri utlovas.

Ja det blev många tankar ikväll, livet förändras och allt blir inte som det alltid varit.