Ja ni har ju läst om mina Ernadagar, hur kul vi har haft och hur vi gjort saker jag inte kunnat göra på ett tag. Jag har ju mått så himla bra och tack vare att vi har lite beröringspunkter, vi har ju ungdomar i samma ålder som dessutom är kompisar och så, så hittade vi varann direkt. Vi kände ju också till varandra lite innan tack vare det.

Jag har ledsagning genom ett bemanningsbolag som verkligen gör allt för att det ska bli så bra för brukaren som möjligt. Kommunen beviljar dock först antalet timmar.

Jag har haft ganska många timmar för att kunna delta i friskvård 2 ggr i veckan och även ha social verksamhet.

Nytt beslut en gång om året som hittills varit en formalitet. Jag blir ju inte bättre utan långsamt sämre.

På kommunens hemsida står det om ledsagning.

"Om du behöver hjälp att ta dig till olika aktiviteter har du rätt till ledsagare. Med den kan du delta i olika aktiviteter, gå på teater, eller bara ta en promenad.

Ledsagarservicen ska vara individuellt utformad. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå och ska utformas så att det stärker hens möjlighet att leva ett självständigt liv."

På ett annat ställe:
" Socialnämnden ska verka för att människor som av fysiska eller andra själ möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra.

Syftet med insatsen ledsagning är att den enskilde ska kunna leva ett självständigt liv och att motverka isolering.

Ledsagning beviljas endast om behovet av förflyttning mellan platser inte kan tillgodoses på annat sätt än exempelvis färdtjänst" Alltså om man har svårt med mobiliteten.

Jag uppfyller alla dom här kriterierna. Jag har ledsagning för att bryta min isolering - jag bor på ett ställe där det inte finns en enda social aktivitet inte ens ett fik på dagtid.

Dessutom 2 mil från närmaste tätort. men även för att kuna delta i friskvård.

Det för att:

Alla släkt och vänner jobbar och/eller bor långt ifrån.

Jag kan inte gå annat än korta sträckor med stöd i förflyttning

Jag kan inte köra min rullstol själv p.g.a förslitningsskador

Jag kan inte åka kommunalt

Jag kan bara använda min permobil (scootern) i närområdet och inte vintertid.

Jag har inget körkort men jag har en bil som ledsagaren under och till aktiviteter kan köra.

Jag har ingen färdtjänst längre för den kostar för mycket, 300 kr t.o.r till stan, högst en 4e del av det om jag tankar min egen bil.

Ett självständigt liv innebär ju inte att jag ska vara beroende av andra och i vårt fall kan inte L hjälpa till eftersom han dels har hjärtproblem och dels har aktiviteter 2 ggr varje vecka knutet till sin hälsa. Mer orkar inte han. Han ska ju inte heller vara en ledsagare.

Trots detta har mina timmar dragits ner till 10 timmar i månaden. Dels för att dom anser att L trots att dom vet att han inte är vid hälsa, ska köra mig till ledsagaren vid min aktivitet, dels att jag kan skaffa färdtjänst och åka den. 300 kr ist för max 70 om jag åker egen bil och kommunen får betala 1 timme extra för ledsagarens tid. Jag kan ju inte ens lasta i och ur rullstolen själv.

Vad ska Leif då göra när vi tar bilen och åker iväg på en aktivitet? Var ska han vänta på bilen nånstans? Är hans tid inte värd någonting? Ska han avstå från sina aktiviteter om våra som inte är på samma ställe skulle kollidera? Var tog min självständighet vägen där? Och vilken rätt har dom att "styra över" hans liv?

Dom anser också trots vad som står om ledsagning att jag inte behöver komma ut och göra kul saker utan honom utan bara ska gå på gympan i grannbyn (med resor tar det ca 2 timmar) och en yoga. Inte ens det räcker 10 timmar i månaden till, jag har haft 40. Vi är ju i samma hus 24 tim/dygn annars, måste vi vara tillsammans jämt? Självständighet?

Min handledare på bemanningsföretaget och jag har under hösten kommit överens om bara den sociala aktiviteten till vi, Erna och jag lärt känna varandra. Hon tycker också att jag ska ha en ledsagare till för att inte missa en aktivitet sen när jag börjar med friskvård igen för att aldrig missa ett tillfälle. Ledsagare har ju som regel ett annat jobb också. Då jag tyckte det kändes lite för mycket att börja med två nya personer samtidigt bestämde vi som ovan.

Med det i åtanke har jag så klart inte utnyttjat alla timmar i okt och nov men också meddelat kommunen varför.

Nu kom det alltså avslag på 30 timmar med tre dagars varsel. Beslutet gäller från 1/12 och jag fick det i fredags. Det halverar min ledsagares timmar med ännu kortare varsel, hon fick veta genom mig igår. En av hennes inkomster. Är det ens lagligt?

Det här innebär alltså att jag aldrig skulle få komma till stan eller någon annanstans än till gympan i Bälinge

Inte utan Ls "hjälp" kunna gå ut och äta eller fika

Inte kunna hälsa på en kompis

Inte kunna få komma ut i naturen vintertid och övrig tid enbart härute

Inte kunna gå på en konsert eller bio

Aldrig kunna åka på en utflykt utan L heller. För var skulle vi ställa av honom?

Skulle hans liv bli inskränkt tror ni? Bunden till mig

Sen är klart att vi gör saker som familj men det är ju inte riktigt det som detta handlar om eller därför jag en gång beviljades ledsagare. C var ju det under några år innan.

Det skulle också öka min isolering med många %.

Jag skulle inte kunna "delta i samhällets gemenskap och leva som andra." som det så vackert står att man har rätt till med ledsagning.

Tror ni jag tänker överklaga? Inte för att jag tror det hjälper men eftersom dom uppenbarligen bryter mot det som gäller och lägger över på L ist så är jag beredd att bråka i alla instanser som behövs både för min men också för Ernas och alla andra ledsagares skull, mer osäker anställning får man väl leta efter.

Fattar inte att dom får göra så här!

Min handläggare på bemanningsföretaget gick också i taket idag, hon fick beskedet på mail från kommunen idag, dan före beslutet ska gälla.

Så mina vänner behandlar Uppsala kommun en funktionshindrad som dessutom "slitit" i 45 år åt dom. Ja men tack då!

Ta era friska ben och passa på att göra en massa kul medans ni kan!